Nyårslöfte pågång?

Hur ska man egentligen göra med Nyårslöften? Är de mer som en vision, en önskan eller ska man se det som löften, att man faktiskt lovar något. Vem lovar man isåfall? För vems skull?

Ska jag lova mig själv något inför 2014? Eller önska något? Något som får mig att må bättre? Eller kanske en utmaning? En mental utmaning? Kanske något som jag inte tror att jag klarar? Eller något som jag tror att jag klarar om jag bara vågar försöka? En riktig gobit som jag kan njuta av länge?

Får nog mogna lite, men kanske har jag ändå ett nyårslöfte pågång?

Fysisk utmaning - hur gick det?

För drygt en månads sen, hängde jag på en fysisk utmaning. Målet var satt alldeles för högt vilket jag märkte. Jag omarbetade utmaningen & målet. Gjorde enligt konstens alla regler, men det funkade ändå inte. Jag har inte löst att göra plankan som det var tänkt. Varför? Kikar jag på mitt liv just nu så förstår jag. Jag har prioriterat annat. Men det tar max 3 minuter att göra! Tiden fanns, men inte orken. Energin gick åt till annat. All beteendeförändring tar energi även om det "bara" handlar om 3 minuter. Frågan är om detta då är ett misslyckande. Självförtroendet har fått sig en knäck, men är jag knäckt? Lite besviken på mig själv, ja. Knäckt, nej. Jag återupptog min träning igår. Plankan passar inte in i motivet till min träning. Jag tar lärdom & gör det som går i linje med mina motiv. Det gör att chansen att lyckas är större.

Genom att sätta smarta mål är det lätt att veta om man lyckas nå målen. Lika lätt är det att konstatera att målet inte nås. När man inte når de mål som man vill tar självförtroendet stryk. Även motivationen påverkas. Oftast följs ett missat mål av funderingar. Ta lärdom av de mål du missar, men grubbla inte för mycket. Det är lätt att fastna & hamna i passivitet. Om du missar ett uppsatt mål. Tänk till, är det dit jag vill. Omformulera & våga prova igen. Kanske på ett annat sätt, från ett annat håll. Var snäll mot dig själv, men utmana samtidigt dina rädslor. Vem vet, kanske du lyckas nå målet nästa gång & då vet du vad som gäller. FIRA!

Att leda behöver inte alltid betyda att gå längst fram

Det finns nästan lika många ledarstilar som det finns ledare. Några saker är gemensamma & forskningen söker ständigt efter de gemensamma egenskaperna hos ledare som lyckas. Visst är jag nyfiken på de egenskaperna som är lika men just nu är jag fascinerad av hur olika ledarstilar faktiskt lyckas. Ledare behöver verkligen inte vara stöpta i samma form!
För många betyder ledarskap att gå längst fram & tydligt peka ut riktningen. Men ledarskap kan också vara att individen/gruppen vet att när de behöver så finns ledaren där. Där för att ge stöttning & för att kunna ge en knuff i rätt rikting. Om ledaren då går framför försvåras denna processen. I dessa fall behöver ledaren vara bredvid eller bakom individen/gruppen.
Inom forskningen finns begrepp som Jagcentrerad ledare, Jag/lagcentrerad ledare , Lagcentrerad ledare. Kopplar man detta till texten ovan kan man förenklat säga: Gåframför ledare, Gåigruppen ledare, Gåbakomgruppen ledare. Min övertygelse är att oavsett vilken ledarstil du har kommer du att lyckas. Några nycklar för att lyckas är dock:
Du är trygg i din ledarstil
Din ledarstil är tydlig
Individen/gruppen har behov av din ledarstil

Kom ihåg: Att leda behöver inte alltid betyda att gå längst fram, men ibland gör det det.

Nu är det pågång

Det tog några år men nu är det pågång. Tänk vad lustigt att man verkligen inte vet var man är påväg. Jag gör en liten avstickare från att vara klubbtränare. Här är 3 separata händelser som bidorg till att jag tackade ja till att coacha coacher.

1) På tåget mot Halmstad (där jag läste idrottspsykologi) för 10 år sen!!! slog det mig att det vore fantastiskt kul att få jobba inte bara med idrottare utan även med deras tränare. Hur jag skulle komma dit hade jag ingen aning om. På tåget var det många tankar som kom & gick. Tanken om att coacha coacher är en av de som ibland återkommit.

2) Under en elittränarkonference satt jag med bla Calle Barrling & pratade om idrottspsykologi. I samtalet konstaterade vi att förutom att stötta spelare kan en idrottspsykologisk rådgivare även jobba med tränarteamet. Behovet av att ibland få bolla tankar med en utomstående person finns. Vi spånade om hur det skulle kunna se ut på landslagsnivå. Intressant & givande.

3) I samband med en nätverksträff blev Kristina Landgren & jag stående på en parkering i centrala Göteborg. Hon var övertygad om vikten av att kvalitetsäkra organisationen/föreningen med en person som jobbade NÄRA ledarna. På det sättet får ledarna den stöttningen som ofta efterfrågas & föreningens idéer kan på ett smidigt sätt arbetas med i ALLA träningsgrupper.

Det är kul att coacha, att se andra växa. På utbildningar & föreläsningar får jag vara en liten del av människors utveckling. Nu ska jag under ett år få följa tränare & ledare i Qviding.

Nya utmaningar, nya möjligheter!

Förbundskapten Anna Stoltze

Visst låter det bra, Förbundskapten Anna Stoltze. Det är bra också & kul. Sen att det gäller distriktet är väl av underordnad betydelse eller? ;)

Sen en tid tillbaka är det klart att jag tillsammans med Glenn är DFK (distriktsförbundskaptener) för Västergötlands flickor -00. Min första kull var född -88. Det är ett tag sen det. Några av dom spelarna spelar på elitnivå nu. Underbart att se, men det är även härligt att springa på spelare som håller till i de lägre divisionerna. Varje årskull är unik. Tycker om att se människor utvecklas & som DFK får jag förmånen att följa spelare i drygt 3 år. Uppdraget är alltid spännnade & roligt. Det ska bli intressant att lära känna nya spelare, ledare & föräldrar. Hoppas jag kan bidra med kunskap, engagemang & erfarenhet. Första träffen med ledare i Västergötland är den 30 november. Hade ett sabbatsår 2013 så det ska bli kul att träffa alla igen. Kick-off för VFF inför 2014, härligt!

en svårighet blir en möjlighet

Lunch med en vän som inte vet hur hen ska göra 2014. Många "goda råd" från mig som tex:
Sitt lugnt i båten
Ha tålamod
Känn efter, vad vill DU

Lätt att vara klok när man pratar med andra. Hur klok är jag när jag pratar med mig själv? Jag har en ganska klar bild av vad jag vill. Tålamodet är det värre med. Ha mod att ha tålamod!

Jag tycker det inre samtalet är intressant. Ibland när jag jobbar med människor får jag ta del av en inre dialog som är helt otrolig. Vissa är grymma på att vrida & vända på en situation för att såsmåningom hitta rätt i tanken (rätt dvs vad individen uppfattar som rätt). Andra får jag vara med på deras första medvetna steg & utforskande av det inre samtalet. Häftigt ändå vilka möjligheter vi har att påverka vår upplevelser av olika saker. Genom att ha ett positivt inre samtal kan en svår situation uppfattas som en möjlighet istället för en svårighet.

Japp, där vände det för mig. Just i detta nu har jag en möjlighet att träna på att behärska mina impulser & träna i att förbli lugn. Nu ska jag bannemej ha mod att ha tålamod.

en realistisk fysisk utmaning

För 13 dagar sedan blev jag utmanad av en vän. En fysik utmaning. Tog mig an utmaningen som om jag vore mitt gamla jag. Det funkade ett tag men sen avbröt jag (smärta i ryggen). Min vän kör på men jag har anpassat stegringen till något som funkar för mig. Var & en efter sin förmåga. Nedan ser du en för mig realistisk fysisk utmaning :)

Dag 1 - 20 sekunder Dag 2 - 20 sekunder Dag 3 - 30 sekunder Dag 4 - 30 sekunder Dag 5 - 40 sekunder Dag 6 - VILA Dag 7 - 40 sekunder Dag 8 - 50 sekunder Dag 9 - 60 sekunder Dag 10 - 50 sekunder Dag 11 - 60 sekunder Dag 12 - 70 sekunder Dag 13 - VILA Dag 14 - 60 sekunder Dag 15 - 70 sekunder Dag 16 - 80 sekunder Dag 17 - 80 sekunder Dag 18 - 80 sekunder Dag 19 - VILA Dag 20 - 80 sekunder Dag 21 - 90 sekunder Dag 22 - 80 sekunder Dag 23 - 90 sekunder Dag 24 -  100 sekunder Dag 25 - 90 sekunder Dag 26 - VILA Dag 27 - 100 sekunder Dag 28 - 110 sekunder Dag 29 - 110 sekunder Dag 30 - 120 sekunder dvs PLANKAN 6 GÅNGER LÄNGRE PÅ EN MÅNAD!

Som med alla mål, utmanande men realistiskt. Våga sikta högt. Blir det galet är det bara att göra om, göra rätt. Eller iallafall göra bättre efter den kunskapen som misstaget givit. Felet var ju inte mig utan det målet jag satt. Nu ska kroppen få känna på plankan igen :)

Mognad påverkar ledarskapet

Att leda är en gåva. En gåva att ta vara på & utveckla. Att leda är att se individers behov & agera därefter, men att inte tappa bort sig själv. Att leda kräver olika agerande beroende på mognad hos individerna & gruppen.

Det är ganska självklart att man leder en nybörjargrupp & ett landslag olika. Men där emellan, hur ska man veta att man ligger på rätt nivå, att man gör rätt saker i rätt tid?

Under denna säsongen har skador, avhopp pga personliga situationer samt studier i USA bidragit till att 9 spelare lämnat A-truppen. Lägg där till att en spelare fick kontrakt med ett Allsvenskt lag. Självklart påverkade detta kvalité på träning & match, men det påverkade även gruppens mognadsgrad. Inget ont om de unga spelarna för dom tog för sig på ett fantastiskt sätt. Gruppen kom dock aldrig in i en fas där det blev lugn & spelarna kände sig trygga. Mognaden hos gruppen gick från en grupp med spelare som hade hög mognadsnivå dvs behövde ett ledarskap som kallas delegerande & deltagande. Till en mognadsgrad där det önskvärda ledarskapet är säljande. I teorin sägs det att den största skillnaden i detta är i vilken utsträckning spelarna i gruppen är redo för att ta egna beslut & att diskuttera de beslut som tas. Ju lägre mognadsgrad en grupp & dess individer har, desto färre beslut ska ligga på spelarna. Vid låg mognadsgrad bör kommunikationen kretsa kring uppgiften man står inför. Ledaren bör då påvisa den rätta vägen vad gäller träning & match samt koncentrera sig på att "sälja in" dessa åsikterna. Tittar jag i backspegeln ser jag precis detta. Tänk vad fantastiskt att teorin faktiskt stämmer med praktiken. Flera av spelarna "skrek" efter ett ledarskap som sa till dom vad dom skulle göra & när.

När du ska leda en grupp, fundera kring individerna & gruppens mognad. Vilka behov finns det? Behöver de en ledare som är delegerande i sitt sätt eller en ledare som mer talar om vilken den rätta vägen är? Kanske är kombinationen av detta det gruppen behöver? Svara sen på frågan om du med ditt ledarskap kan anpassa dig till gruppen. Men kom ihåg, var redo att omvärdera dina beslut. Att leda människor & grupper är en ständig process. Svårt men spännande & stimulerande.

En omstart är på gång

En omstart är pågång. En omstart av företaget moja rådgivning. Mycket ska förberedas. Spännande! Jag längtar efter att möta människor, inspirera & förmedla nycklar till att må bra & prestera bra. Vid dessa tillfällen finns det alltid några gobitar när man märker att människor växer. Det ger så mycket att ge!

att hitta en struktur

Då tankarna snurrar är det bra att ha en struktur för att skriva ner dem & få lite ordning. I mitt arbete använder jag mig mycket av att skapa bilder. Ett A-4 med en ring där det står klientens namn kan vara ett sätt. Kring ringen skriver klienten saker som berör ämnet vi arbetar med. Just nu testar jag en lite annan struktur på mig själv. Jag har skaffat mig en ny bok. En "klok-bok". Där har jag skapat en struktur som jag kallar MIN HÄLSA. Områden som berör min hälsa är bla:

Träning
Mat
Familj
Vänner
Släkt
Jobb
Huset

I varje område skriver jag upp vad jag vill. Här är det bra att komma ihåg att det handlar om att må bra i vardagen (inte visionerna med livet). Om det är något som känns extra viktigt skapar jag sen mål som tar mig i den riktningen. Jag försöker att hålla det på en rimlig nivå. Vissa delar är såklart svårare än andra. Dom gör jag små underrubriker i & släpper för ett tag. Andra delar är enklare. Att vara nöjd som det är & bibehålla något man tycker fungerar bra kan också vara ett mål.

Om det är snurrigt för dig eller om du saknar en struktur så testa. Det kanske tar några försök innan du hittar vad som passar dig. Gör det inte för krångligt utan testa lite bara. Vem vet, kanske det fungerar...

hej soffan

Nu kom den till mig. Just när jag skulle sätta mig & skriva här. Mina tankar har snurrat det sista. Det märks alltid på min sömn. Jag vaknar & är liksom redan igång. Men idag, precis nu kom den till mig. Tröttheten. Nu har jag två val: sitta kvar & skriva kloka saker eller bejaka min trötthet & ta en powernap innan det är dags att hämta barnen. Jag tar tillfället & säger hej för nu till er & hej till soffan.

ingen hemlighet längre

Tycker inte om att ha hemligheter. Tycker om att dela med mig av åsikter & händelser som påverkar mig. Har en tid varit klar med beslutet att jag ska lämna uppdraget som ansvarig tränare i Qviding. Har inte kunnat berätta detta för människor som jag anser mig stå ganska nära, med respekt till min uppdragsgivare. Svårt & jobbigt, men samtidigt självklart.

Här är mina främsta anledningarna till att inte vara ansvarig i Qviding 2014:
Jag är en team-människa. Har svårt att se att teamet kring laget blir som jag önskar 2014.
Jag vill verka på en högre nivå än division 2. Känner mig inte tillräckligt inspirerad att leda laget i 2:an.

Jag uppmanar ofta till att känna efter i en valsituation. Det finns massa plus med Qviding & även massa minus. Trots att summan blir positiv känner jag att jag tagit rätt beslut. Ni som känner mig vet hur jag vet... just det, det känns rätt i magen. En å annan tår vill tränga fram för dom spelarna & ledarna jag inte kommer jobba vidare med. Jag vill se det såhär. Inte just nu. Lycka till, vi ses :)

Fysisk utmaning :)

Fysisk utmaning av en vän! Det var länge sen. Varför inte? Jag startar idag. Hänger du på?

Dag 1 - 20 sekunder  Dag 2 - 20 sekunder  Dag 3 - 30 sekunder  Dag 4 - 30 sekunder  Dag 5 - 40 sekunder  Dag 6 - VILA  Dag 7 - 45 sekunder  Dag 8 - 45 sekunder  Dag 9 - 60 sekunder  Dag 10 - 60 sekunder  Dag 11 - 60 sekunder  Dag 12 - 90 sekunder  Dag 13 - VILA  Dag 14 - 90 sekunder Dag 15 - 90 sekunder  Dag 16 - 120 sekunder  Dag 17 - 120 sekunder Dag 18 - 150 sekunder  Dag 19 - VILA  Dag 20 - 150 sekunder  Dag 21 - 150 sekunder  Dag 22 - 180 sekunder  Dag 23 - 180 sekunder  Dag 24 - 210 sekunder  Dag 25 - 210 sekunder Dag 26 - VILA Dag 27 - 240 sekunder  Dag 28 - 240 sekunder  Dag 29 - 270 sekunder  Dag 30 - PLANK SÅ LÄNGE DU KAN!

Säger som Kristina Petersen: Core is the shit! :)

att jaga

"Om du jagar två kaniner fångar du ingen"
Jag vet var jag var första gången jag hörde citatet. Fysiskt var jag på SCA Hygiene Products i Sisjön. Psykiskt var jag i en valsituation. Några år tidigare hade jag jagat en kanin, nämligen att göra ett bra jobb på SCA. Det gav mig dock inte det jag sökte. En tid efter jag hört citatet sa jag upp mig. Många sa att jag var galen. Jag hade ett jobb jag trivdes med. En trygg anställning med bra lön. Härliga arbetskamrater. Men jag gick på min magkänsla. Jag ville försöka livnära mig på idrotten. Spännande, inspirerande & roligt!
Nu vet jag också att det är tufft & känslosamt. Det ger & det tar. Jag är stolt & glad över mitt beslut att försöka livnära mig på ett för mig mer utmanande sätt. Livnär jag mig på idrotten då? Nä, det vill jag inte påstå. Kanske kommer jag göra det på sikt. Livet har satt lite hinder i vägen (som jag är mycket tacksam över, nämligen tre underbara ungar). Nu är jag dock redo igen. Redo att jaga :)

Vi är alla olika. Vi är alla lika.

Två sanningar:
Vi är alla olika. Vi är alla lika.
För att leda människor så som jag vill leda, är dessa sanningar viktiga för mig att komma ihåg.

På en av mina första tränarkurser ställde utbildaren frågan: Vilken spelare är viktigast? Ta en minut & fundera kring ditt svar på frågan. Sätt in det i din verklighet. För mig var svaret självklart. Min argumentation utgick då från en för mig stark värdegrund, nämligen alla människors lika värde. Alla spelare är därför lika viktiga. Som tränare leder du alla i laget. Någon hävdade med bestämdhet att målvakten var viktigast, andra att målskytten var viktigast. Jag håller inte med. En spelares prestation kan däremot vara avgörande för att laget vinner eller förlorar en match, men är spelaren mer eller mindre viktig för det. Nej, inte för mig.

Betyder detta att jag menar att alla ska behandlas lika. Nej, för vi behöver samtidigt komma ihåg att alla är olika. Vi har samma grundläggande behov, men situationen & miljön vi är i spelar en stor roll. Att vara rättvis är inte att behandla alla lika. Rättvisa är att se vad var & en behöver i den situationen individen är i. Ibland kan spelarens behov krocka med lagets behov. Här har ledaren en avgörande roll i vad som bör prioriteras högst. Kanske behöver spelaren lägga sina behov lite åt sidan för att laget ska må bättre. Kanske kan laget låta spelaren få lite svängrum & därigenom kunna ge mer. Pia Sundhage ställde under en föreläsning frågan: Hur mycket ska man som ledare låta stjärnan ta plats? Vad tycker du? Jag sa det då & jag säger det nu igen. Så mycket som laget tillåter.

Att som ledare vara trygg i sina grundvärderingar skapar tygghet för dig själv & gruppen. Är du ledare, ta reda på dina värderingar. Känn efter vilka som är viktiga för dig & led därefter.

inte ska jag...

"Allt är skit!"
"Toppen, kom till mig. Mina blommorna behöver är lite gödsel."

Under perioder i livet är det lätt att vara lösningsfokuserad. Man är inne i ett stim av positiva tankar som hjälper till att finna vägen till lycka. Vägen till att må bra. I andra perioder är det svårare. Vägen till att må bra skyms av negativa tankar & rädslor. Kika på dessa tre meningarna. Känns de bekanta?

Så här vill jag inte ha det ...
Detta är inte bra ...
Detta löser jag inte ...

I vissa lägen är det viktigt att fundera kring ovanstående meningar. I svaren kan lösningarna finnas till att må bra, men svaren kan också till viss del skymma en del av vägen. När tankarna fastar i "inte" kan det vara svårt att se hur det är man egentligen vill ha det. Tipset är då att stryka inte. Vad händer med dina tankar när du nu läser meningarna.

Så här vill jag ha det ...
Detta är bra ...
Detta löser jag ...

Genom att stryka inte fokuserar vi på det friska. Vägen till att må bra blir bredare & klarare. Börja med att stärka den bilden. Där finns en chans att växa. Där finns en chans att hitta modet & kraften att ta beslut om framtiden. Våga vända på tankar. Våga stryka lite inten i ditt liv.

Stryk inte & vänd på meningen:
INTE SKA JAG

Just det:
JAG SKA

många hinder på vägen till målet

En effekt av uppnådda mål är självförtroende. Laget jag tränat i 2 år har iår inte nått upp till det resultatmål som sattes upp. Prestation i all ära, men i denna miljön är det av stor vikt att få fina resultat. Eller iallafall ok restultat. Vi som varit laget allra närmast kan se massa orsaker. För drygt 1,5 år sedan gjorde en lista på styrkor & resurser som skulle bidra till att vi lyckas. Vi var övertygade om att de skulle räcka för att lösa de eventuella hinder som stod i vår väg. Vi hade fel. Här är vår lista av saker som kunde komma att hindra oss att nå vårt mål.
SKADOR
DÅLIG NÄRVARO
EJ DÄR 100% SPELARE
EJ DÄR 100% LEDARE
KONFLIKTER
EKONOMI
UTBILDNING
MENTALT FOKUS
JOBB
SJÄLVFÖRTROENDE
SJUKDOM
MOTIVATION
BYTA LAG
KONTINUITET
FYSIK

Alla har varit en del av vårt år. Några har varit så närvarande att jag aldrig upplevt något liknande. Nu gäller det att slicka såren, kika på vad vi gjorde som var bra & hitta det tappade självförtroendet. Fotbollsäsongen 2013 är över för vår del. Nu är det framtiden som gäller & jag är spänd på att se vad den har ett erbjuda.

Nå mål

Härligt, idag skall det firas! Tänk att det gick. Jag lyckades nå mina mål som jag satte upp för en månad sedan. Såhär skrev jag då:

"Ibland är det bra att fundera, ibland är det bra att göra. Just nu har jag inte 100 koll på vilket slutmål jag vill sikta mot. Däremot har jag nått en punkt där jag inte kommer så mycket längre genom att fundera. Jag behöver göra för att hitta nya vägar. Dessa delmål har jag satt upp idag.
1) göra 30 min 3 ggr /vecka fom nu tom 11 oktober
2) motionera 2 ggr /vecka fom nu tom 11 oktober "

Mål 1 gjordes om för en vecka sen & även det gick vägen.

Dags att klappa sig på axeln. "Bra gjort Anna". I början av nästa vecka är det dags för nya mål. :)

att göra val

Jobbar man som fotbollstränare är hösten då besluten om kommande säsong skall tas. Torbjörn Nilsson bryter sitt kontrakt. Har inte pratat med honom om det. Han har säkert sina skäl. Undrar hur han upplever valsituationen?
Jag söker svaret till mina val. Vet att det är i magen de finns. Än är jag inte klar. Har en del frågor som behöver besvaras först. Hoppas de jag frågar kan svara.

Ibland uppfattar vi möjligheterna till val som jobbigt & negativt. Tänk om man väljer fel. Tänk att ha möjlighet att välja. Det är fantastiskt.

Målkontroll

Som i orientering gäller det att sätta kontrollerna. Hur går det med målen? Här är jag.

Efter ett givande möte igår känner jag massor med inspiration & kraft. Målet om motion funkar bra. Målet om att göra 30 min/ 3 ggr i veckan känns i underkant. Jag vill göra mer. Så påminner jag mig om förra veckan. Då skjöt jag båda aktiviteterna framför mig in i det sista. Jag löste det men det var på gränsen. Beslutar mig därför att målen kvarstår fram till slutdatum 11 oktober. Ajdå! Den känslan i magen känner jag igen. Magen säger mig att jag inte kommer vara nöjd med min insats om inte målen justeras. Ok, vad är det värsta som kan hända? Inte mycket. Målen sattes för att jag skulle fundera mindre & göra mer. Vad är då realistiskt men ändå stimulerande? Nytt beslut: 45 min/ 3 ggr i veckan. Det landade bättre i magen. Inte helt lugnt, men helt ok. Det blir bra.

Mina mål fram till 11 oktober:

1) göra 45 min 3 ggr /vecka fom nu tom 11 oktober (vad detta är vill jag hålla för mig själv)
2) motionera 2 ggr /vecka fom nu tom 11 oktober

Så var den kontrollen avklarad. Dags att kika på kartan, ta ett beslut om vilket håll jag skall åt & sätta igång :)

Släpp in solen

Vad ser du? Visst drar sig ögat automatiskt till solen. Molnen finns ju där, men det är till solen blicken vill. Tänk om vi skulle lyckas se på vår egen verklighet så. Att automatiskt se det ljusa. Att visserligen uppfatta molnen/hinder men att ständigt ändå dras mot det ljusa. Det som är bra, varmt & fullt med möjligheter till liv & glädje. Tänk om vi skulle ha förmågan att göra likadant med människor. Att se det ljusa, det starka & fina i varje individ. Tänk om vi kunde göra likadant med oss själva. Se våra styrkor & glädjas åt kraften som finns inom oss.
Önskar människor som är mitt i hemskheter kunde stanna upp, lyfta blicken & se ljuset, se kraften. Tänk er själva, istället för att storma Westgate i Nairobi stannar terroristerna, tittar upp & ser solen. De lägger ner sina vapen. I ljuset ser de möjligheter att lösa konflikten på annat sätt. Jag tror att bristen på att se möjligheter är en anledning till mycket ont i världen. Att tro att det bara finns en väg är farligt. Farligt för omvärlden, farligt för en själv. Vi behöver inte gå så långt som till Nairobi. Är du mitt i svår situation är det svårt att de möjligheter. Du fastnar i tanken. Du fastnar med blicken på molnen. Försök då att komma ihåg att bakom molnen finns den. Solen, ljuset, värmen. Det är dit ögat vill. Tvinga inte in synen i det mörka. Släpp in ljuset, värmen & känn dig genast friare.

jag har en bit kvar ;)

I helgen som gick stod det klart att laget jag tränar inte spelar division1fotboll nästa år. Hade lovat mig själv att aldrig sätta mig i den situationen igen, men nu är jag där. Med två matcher kvar att spela väntar jag med att strukturera upp analysen. Jobbar stenhårt med att må bra just här & nu. Njuta av de två matcherna. Därefter finns mycket tid att vara efterklok. Får nog påminna mig själv om att även se det som varit bra. Det som jag gjort bra. Det är ju så jag vill leda spelarna. Att stärka det positiva. Fick igår höra ett citat "först efter du blivit sparkad 3 gånger & åkt ur en serie 3 gånger vet du hur det är att vara tränare". Än har jag en bit kvar ;)

Jobba aktivt med målen

En vecka har gått sen jag satte delmålen. Hur har det gått? Behöver jag förändra målen? Jodå, första veckan gick det kanon. Motivationen var på topp & det verkade nästan som om jag varit lite blygsam i mina mål. Så kom vecka två dvs denna veckan. Febern har gjort det svårare. Jag är inte i hamn, men jag har å andra sidan några dagar på mig. Är det så att jag behöver förändra målen eller tror jag att jag kommer lösa det? Målen står kvar oförändrade. Just nu verkar de realistiska, men utmanande. De känns SMARTA. Lyckas jag följa dom har jag gjort ett bra jobb denna månaden :)

För att målsättning ska få mesta möjliga effekt är det bra att hålla målen levande dvs jobba aktivt med dem. Det innebär dock inte att man varje vecka ändrar dom utan att man hittar SMARTA mål som håller. I det bör man en tid efter satta mål fundera kring hur SMARTA de är. Är de inte SMARTA gör om, gör rätt. Lycka till!

Att se & ge

Empati är en viktig egenskap hos en ledare. Att se varje individ där den är & möta individen just där. Men att som ledare vara människa är det ok? Att själv vill bli sedd & bli bemött därefter? Jag menar nu inte att spelarna ska springa omkring & bekräfta mig hela tiden, absolut inte. Men har jag tillåtelsen att vara människa? Jag gjorde fel förra veckan. Jag sa det till den spelaren som drabbades. Nu har vi en sådan relation att jag kunde vara människa & erkänna mitt fel. Jag vet att hon ändå uppfattar mig som en god ledare. I den grupp jag leder nu tror jag att några spelare tycker att jag borde vara ofelbar. Men vem är det? Visserligen är jag ledare & jag förstår att mina misstag kan få jobbiga konsekvenser för spelarna. Alla har svagheter/egenheter & alla gör misstag. Ett förlåtande klimat där vi är trygga tycker jag är en viktigt miljö att eftersträva. Tänk vad härligt att kunna få vara sig själv, att bli sedd & omtyckt för den man är. Det gäller såväl spelare som ledare. För vem skjutton mår inte gott av ett leende, en dunk i ryggen eller tom en spark i baken när det behövs. När jag leder förstärker jag det positiva. För att få spelaren att tro på sin förmåga är det viktigt att lyfta det som är bra. Därefter kan vi ge nåt som borde förbättras. Pia Sundhage pratar om 7-1. Jag har tidigare nämnt hamburgaren. Utan positivt knäcker vi oss själva & varandra. Kom ihåg att tillstånd smittar.
Uppmaning: Se & ge. Stärk någon i din närhet. Gör det gärna redan idag. Lycka till!

Nya delmål :)

Ibland är det bra att fundera, ibland är det bra att göra. Är man en människa som gör mycket & funderar lite kan reflektionen medför att man får ut mer av görandet. Är man en människa som ibland fastnar i funderandet & vill hitta till görandet kan delmål vara en hjälp. Just nu har jag inte 100 koll på vilket slutmål jag vill sikta mot. Däremot har jag nått en punkt där jag inte kommer så mycket längre genom att fundera. Jag behöver göra för att hitta nya vägar. Dessa delmål har jag satt upp idag.

1) göra 30 min 3 ggr /vecka fom nu tom 11 oktober (vad detta är vill jag hålla för mig själv)
2) motionera 2 ggr /vecka fom nu tom 11 oktober

Nu ska vi kolla hur SMARTA delmålen är
Stimulerande - absolut & även utmanande
Mätbara - jag kommer lätt veta om jag når dom eller ej
Anpassade - ja, i min värld/mitt liv kan det funka
Realistiska - svårt, jag får övervinna lite rädslor, men jag kan om jag vill
Tidsbestämda - japp
Aktiva - jag är redo att omvärdera dem om livet förändras

OBS! Vet att SMARTA mål definieras på andra sätt av andra människor, men min erfarenhet har gjort att jag skrivit om dem till något som passar mig & de människor jag jobbar med.

Härligt med psykologi. Genom att sätta delmål går motivationen upp. Det kommer vara tufft vissa veckor att nå målen, men vad gott jag kommer må den 11 oktober när jag kan bocka av att jag lyckats :)

Perspektiv är bra

Perspektiv är bra. Fick hjälp av en nyfunnen vänn att sätta mitt uppdrag i perspektiv. Det hjälpte när jag vaknade mitt i natten & grubblade. Jag kunde släppa & somna om. Varför? Jo, för att det värsta som kan hända i fotbollen är långt ifrån den händelse vännen råkat ut för. Genom ett samtal en morgon i Nairobi kom våldet nära, mycket nära. En av deras vänner hade blivit mördad. Påväg hem från ett jobb hade han blivit skjuten. Ett beställningsjobb. Ett mord. Inte alltför sällan när man slår på tv är det en mordgåta som ska lösas. Här hände det på riktigt, i verkligheten. Visst upplever man bekymmer här hemma ibland om överväldigande, men perspektiv är bra. Tillbaka till fotbollen. Vi vinner lite för sällan & matcherna blir inte så glädjefyllda som man önskar, men vad vi har det bra. Vi har fantastiska förutsättningar att leva ett tryggt liv. Ett liv i frihet. Fotbollen sätter oftast guldkant på mitt liv. Men utan trygghet & frihet vet jag inte hur jag skulle klara mig. Kenya har gett många delar som jag är oerhört tacksam över. Silas såklart. Nya vänner & ett nytt land. Men också perspektiv. Jag skriver som Systra mi. Är tacksam över att leva i Sverige. Sverige är fantastiskt. Perspektiv är bra.

ibland är det svår att le

Det är svårt att le när jag tänker på lördagens match. Jag är trött på att höra att motståndarna hade tur, att vi egentligen är det bättre laget. Jag är trött på att vi inte lyckas prestera vårt bästa när det gäller. Men framför allt är jag trött på att se hur spelare lider. Flera var i tårar efter matchen, andra grät öppet. Det gör ont att se. Dom är värda så mycket mer. Vi är värda så mycket mer. Vi har fortfarande 15 poäng att spela om, men nu är uppförsbacken brant... väldigt brant. Det som inte dödar, det härdar. Visst så är det, efteråt. När man är mitt i det är smärtan svår. Idag är det träning igen. Jag vet att vi kommer både lida tillsammans, men även skratta tillsammans. Är glad över att vi lyckas få underbar stämning på träningarna. Längtar efter dagen spelarna lyser av lycka även efter match. Nu är det svårt. Riktigt svårt.
I en sån här situation plockar jag upp delar av idrottspsykologen i mig. Till kvällens träning har jag med mig övningar om kontroll & anspänningsnivå. De går kortfattat ut på att:
Kontroll: Att inte låta saker vi inte kan kontrollera ta kraft & fokusera på sånt vi kan kontrollera/påverka.
Anspänningsnivå: Hitta rätt anspänningsnivå till match. Anslappnad, men laddad.
Som vanligt vet jag att inte alla köper koncepten. Om detta kan bidra till att några mår bättre är jag villig att ta chansen. Den som inte ställer upp på detta är själv den stora förloraren. Att försöka bidra till att hjälpa andra är en av mina passioner. Passar det inte så dra!

tänk om man råkar blir en som alltid går å ler

"Vilken fin fotboll ni spelar! Tålamod."
Jag skickar orden från människor runt omkring laget vidare. Mer eller mindre kända människor ser vad vi presterar. Jag önskar inte minst för spelarnas skull att vi får utdelning i form av fler poäng. Får en liten klump i magen när jag tänker på framtiden. Så inser jag att känner jag så, gör säkert spelarna det också. Bestämmer mig för att ändra på känslan. Klumpen ska förvandlas till inspiration & kraft. Veckan ska handla om spelglädje & tro. Vi ska jobba på våra styrkor. Se varje individ. Ge kraft för & till laget. Det är nu det gäller. Det ska bli underbart!
Tänk att så lite kan göra så stor skillnad. "Det är inte hur du har det utan hur du tar det". Det där kan vara svårt om man är nere i djup kris, men är det lite lättare oro går det att vända. Ett sätt att träna som är ganska kul & enkelt är att bestämma sig för att ha "en positiv dag". Vad som än händer ska man vända till något positivt. Tex: Man spiller ut mjölken - va bra då fick jag chansen att torka av bordet lite extra. Kan tyckas fånigt, men prova. Vad är det värsta som kan hända. Du kanske blir en sån där käck jäkel som alltid går å ler :D

näring, spark-där-bak eller pc

Klickar fram en föreläsning som jag verkligen gillar att hålla. Snart dags igen. Upp på podiet & tala till folket... "Motivation till motion & hälsa". Hoppas att så några frö eller ge näring åt frö som redan är igång att gro. Förändringen finns inom oss. Kanske behövs bara en liten spark där bak för att få fart. Näring, spark-där-bak eller pc (personlig coach), kalla mig vad ni vill. Att bidra gör mig glad.

Att välja utveckling

En del i min drivkraft är att se andra må bra i sin prestation. Det är en enorm tillfredsställelse att se människor utvecklas & ha modet/självförtroendet att använda sina förmågor. Jag hoppas att jag har möjligheten att i framtiden fortsätta att välja utveckling. Att mitt liv kan pusslas ihop så att jag kan följa både familjens & andra människors utveckling. Helst på så nära håll att jag kan bidra med kunskap & erfarenheter, vilket kan ge energi i en för individen bra riktning. Jag vill jobba i en miljö som möjliggör det. Hur det ska gå ihop vet jag inte. Nu har det iallafall tragglats ett tag & mer lär det bli. Kanske snubblar jag över svaret snart. Man kan ju hoppas...

Dagens musiktips på Spotify
Wille Crafoord         Alla är bäst - till & med du

Förverkliga dina drömmar

Tänkte påbörja höstens skrivande med lite kloka tankar om fotboll & idrotsspsykologi, men så slog jag på TV kort medan jag tog en kaffe. Svårt att tänka & få ihop kloka saker när jag nu är helt insvept i känlsor. Kvinnan på TV påbörjade en mental resa mot mer glädje i livet. Flera saker berörde, men tårarna strömmade nerför mina kinder när hon beskrev hur hennes dotter för första gången lades i hennes famn. För mig var det åtta år sedan Becca lades i min famn för första gången. Eller kanske man inte kan säga i min famn då jag hade armarna fulla med slangar & ett stort grönt skynke strax under hakan. Men hon låg där & jag fick se & känna henne. Det var fantastiskt. En traumtisk förlossning som till slut gick vägen. Så var hon där. Våran kämpe. En dröm var plötsligt verklighet.

Insikten att inte få uppleva sina drömmar kan följas av en enorm sorg. Det är en sorg som griper tag i en & gör fysiskt så ont att man tror att man kräks. Den sorgen har jag kännt av vid några få tillfällen i livet. Rädslan för sorgen hämmar mig ibland när jag funderar på vad jag vill i livet. Kanske är det därför skylten: FÖRVERKLIGA DINA DRÖMMAR tilltalar mig. Jag tror nämligen det är viktigt att våga fundera kring vad man vill i livet. Men också att försöka förverkliga det. Vissa saker kan vi inte påverka. Men jag tror vi har möjligheter som vi själva ibland inte anar. Utgå från dig själv, dina förmågor & var du finns i livet just nu. Kanske är det så att du upptäcker att lever mitt i din dröm, kanske inte. Lova mig iallafall att fundera. Många av oss har möjligheten att välja. Det är en fantastiskt gåva att ta vara på. Det vill jag försöka göra för mig & min familj på bästa tänkbara sätt.

På måndag

På måndag börjar vardagen för familjen. Själv har jag varit igång ett tag, men vardag för övriga innebär jobba mer för mig. Ska bli gott att ägna mer tid för moja. Spännande att se var det leder. "Om du vet var du kommer ifrån behöver du inte alltid veta var du ska". Kloka ord från vår vän & taxichafför George. Kanske dock inte gäller på Nairobis gator. Där är det bra att veta var man ska :)

Den andra sporten

Programmet berör. Själv är jag född -73. Några gick före. Några går före. Är evigt tacksam! De gjorde & gör det möjligt för mig att vara i fotbollen. Inte ens en fotbollsspelande far fattade att det var där jag såsmåningom skulle må som fisken i vattnet. Provade nog det mesta i idrottsväg. Dansen & ridningen var på många sätt det lättaste. Ingen som ifrågasatte. Att jag spelade fotboll fick jag en hel del skit för. Inga stora grejer, men en massa små. Som gjorde ont. Min 5:a i gymnastik fick jag & pappa slita för. Läraren sänkte mig bla för att jag slutat dansa & börjat med fotbollen igen. HELT SJUKT! (Han fick sparken några år senare). Det där med fotboll & sexualitet är också skumt. Vet egentligen inte varför men tidigare i min roll som ledare hade jag ett behov av att visa att jag var gift. Med en man. Det knepiga är att jag bara för ett år sedan fick frågan "så du är gift, men en man eller en kvinna?". För mig är frågan i sig ointressant. Jag är gift med en människa som jag älskar, som jag vill leva med & om vi har tur bli gammal/äldre tillsammans med. Ingen annanstans än i fotbollen får jag den frågan. Den sårar inte ett dugg. Känns bara förbannat knepig. Det som däremot fortfarande är tufft är att man hela tiden måste slåss. Sundhage säger att den dagen vi är nöjda går vi bakåt. Sant, men jag är så trött på att slåss. Om resurser. Mot normer. Paijkull berättar i programmet om att när hon mötte nya motståndare hälsade de oftast på männen som om de var huvudtränare. Hon är född -43. Tyvärr kan jag meddela att det händer även 2013! Kom nu på en annan grej. Min ass kallar min röst när jag coachar matcher för "mansrösten". Fick träna upp min röst då spelare men framförallt domare inte uppfattade att det var tränaren som ropade när jag ropande med min "vanliga" röst. I början kunde jag stå & ropa på byten hur många gånger som helst innan domaren reagerade. Nu för tiden hör de mig. Har till & med fått tillsägelse. Härligt! Det slår mig att jag inte gillar epitetet "mansrösten". Det är min röst & jag är kvinna. Får säga det till henne nästa gång vi ses. Högt i tak. Ja, det är väl bara att inse att även om man ibland duckar för de stora smällarna så gäller det att vara på tårna. Jag är stolt över att vara en del i den stora fighten. Den om kvinnors rätt att ägna sig åt sina drömmar. Kvinnor har lika stor rätt till sina drömmar som männen & det ska vara något självklart. I Kenya var fighten mer påtaglig, men den pågår ständigt överallt. Jag är i fotbollen för att jag älskar den & för att jag vet att det gör skillnad.

Vågar du så vågar jag

Lär känna vad som för dig framåt och vad som håller dig tillbaka.
Välj sen den väg som leder till visdom. Buddha

Det är intressant det där med skriven text. Varje människa lägger sin tolkning i det skrivna. För mig är detta citat så fantastiskt talande. Det påvisar var jag kan hitta kraft & vilka hinder jag har att övervinna för att ta mig dit jag vill. När jag föreläser om övergångar mot nya utmaningar ber jag auditoriet ta reda på vilka hinder som skulle tänkas stå ivägen för att lyckas & vilka resurser individen har att övervinna hindren. I förberedelsen ligger då också att analysera vilka nya krav som upplevs i den nya utmaningen. Ovanstående citat säger inget om målet eller om kraven. För mig handlar citatet bara om att hitta kraft & förståelse för vad eller vem som håller en tillbaka. Oftast tror jag det är oss själva & våra rädslor som håller oss mest tillbaka. Den dagen vi klarar av att utmana våra rädslor & kliva ut vår trygghetszon kan vi leva det liv vi vill leva. Tror vi alla känt av det. När vi gör något som kräver mod. Hur nöjd är man inte då efteråt. Supernöjd! Att vilja = Att kunna. Vågar du så vågar jag.

Vad för mig framåt
Passion
Familj
Vänner
Tron på mina styrkor
Förebilder

Vad som håller mig tillbaka
Förväntingar
Normer
Rädsla

Min väg till visdom
Reflektion
Mod
Kärlek

Utmaning

Denna våren har i många delar varit en utmaning för mig. Nu står jag inför en uppgift som jag sällan varit i. Att ledas av någon man ogillar att bli ledd av, är tyvärr en situation jag känner igen. Att leda någon som man inte vill leda är nytt för mig. Tar ledarskapet som en gåva, en möjlighet, ett ansvar.Vet inte hur jag ska hantera det för att det inte ska ta kraft. Agera eller acceptera? Jag är inte där än. Just nu tar det kraft.

God Damn It

Vad har du fallit för? Vad är din passion? Göra om & gör till ditt. Här är min omskrivning. Tack Petter!
"Ja, jag är en svensk medelklasstjej med trygg uppväxt. Ja, mina föräldrar är gifta. Jag är precis som så många andra. Precis som du. Jag är inte från någon stor elitklubb. Jag har aldrig sagt att jag är från någon stor elitklubb. Har aldrig spelat för någon stor elitklubb. Jag är bara en helt vanlig människa som en gång föll för den här kulturen & dess olika former & uttryck. Jag fann min identitet i en rörelse som formade om mitt liv, för evigt. Kanske jag inte ser på mig själv som ni ser på mig. Jag är kanske inte den som ni tror att jag är, men det här är min stora passion god damn it. Att brinna för något så starkt som jag har gjort alla dessa år har för mig bara bevisat en sak. Sann kärlek finns i mig. 730503-5518 God Damn It"

Att skriva ger perspektiv

Frustrationen är påtaglig. Skadelistan blir bara längre. Spelarna & laget får svårt att prestera vad vi vet att vi kan. Önskar det räcker nu & att vi fick lite lugn att bara må bra i fotbollen. Men för att vara lite klychig: det som inte dödar härdar & som vi alla vet: fotbollen är ju inte på liv eller död, det är mer än så ;)
Själv har jag aldrig kunnat skriva dagbok, men genom att skriva släpper delar av frustrationen. Det skrivade som fungerar för mig är mer ner med alla tankarna på en gång just nu. Det har ofta hjälpt mig att få perspektiv på situationen. När jag jobbar nära individer med rådgivning vill jag nästan alltid att de ska börja skriva ner tankar & händelser riktade till vad vi jobbar med. Det kan hjälpa i stunden, men kan också vara guld värt i ett senare skede. Att titta tillbaka på något som skett & läsa ens tankar kring det kan vara mycket lärorikt. Det ger perspektiv, det ger en möjlighet att lära känna sig själv & förstå sitt agerande. Ska nu lämna er för att sätta mig med papper & penna. Dags att vända & vrida lite mer på situationen jag just nu står i. Vad vill jag, vad är mina värderingar, åt vilket håll vill jag leda? Det lustiga är att bara genom att ställa frågorna känner jag mina svar landa i magen. Jag vet ju vad jag vill, vilka värderingar jag jobbar efter & åt vilket håll jag vill leda. Nu handlar det alltså om att våga leda. Stå upp trots stark motvind. Fast kanske inte motvinden är så stark. Det är dock lätt att bli rädd om motvinden kommer från någon som har makt. Det ska inte jag bli. Tack för nu.

försöker påverka det jag kan

"Starkt att efter 3 förluster få in en 6-0" fick jag höra idag. Ja, spelarna gjorde det riktigt bra. Vi var bra, men motståndarna hade nog inte sin bästa dag heller. I veckan snackade spelarrådet & ledarna bla om vikten av att berömma varandras styrkor. Inför matchen höjde vi också olikheterna i persoligheter & spelaregenskaper som något som gör oss starkare. Det är olikheterna & personligheterna som gör oss till oss & vi trivs med att vara oss :) Sen har vi pratat mycket fotboll i veckan också. Kanske det bidrog till att spelarna kände sig väl förberedda för uppgiften. Vi jobbar iallafall på, spelarna har det gott & denna gången visade det sig på resultatet. Hur det går i veckans match har jag ingen aning om. Det jag kan påverka är dock hur träningsveckan blir. Som det ser ut nu ser det bra ut. Träningarna fylls med övningar där spelarna får möjlighet till utveckling & glädje. Sen att vi ledare får slita som djur är en annan femma. Jag har nämnt det förr... det är tränarteamet som just nu behöver på med blåställen :)

I förändringens tid

All förändring tar tid & kraft att anpassa sig till har jag lärt mig. Det gäller såväl sk positiva som sk negativa förändringar. Att vara ödmjuk & ha tålamod med sig själv. Tror dock ine det kommer vara en allt för jobbig period att vänja sig vid den nya soffan. Den känns toppen. Ska bli gott att slänga sig i den efter träningen ikväll :D

På med blåstället

I måndags uppmanade ledarna att vara lite extra noga med individuella instruktioner. Ibland får man påminna varandra om att vara på tårna, att inte bli bekväma. Vi slet som bara den under träning. Jag vågar påstå att alla blev sedda & stöttade i deras utveckling. Det var verkligen en toppenträning. Ikväll gäller samma fokus. Finns inget annat nu än på med blåstället. Härligt! :)

Tankar om återkoppling

Att ge återkoppling på en insats kan vara svår. Det gäller både återkoppling till sig själv & andra. Resultatet av insatsen är en vanlig del av återkopplingen. Skottet gick i mål, kastet är lååångt, loppet sprangs snabbt. Vinna eller försvinna. Men så ibland när inte ribban ligger kvar efter höjdhoppet tänker man ändå, bra försök. Tänk om man kunde göra det lite oftare. Att man gör bedömningen efter insatsen. Inom idrottsspykologin pratas det om prestationsbaserad återkoppling. Det innebär att resultatet har en underordnad betydelse & insatsen är central. Med ett sådant tankesätt kan individen uppleva minskade krav, ökad känsla av att kunna påverka & en stärkt självkänsla oavsett resultat.
Jag lever i en värld där tabellen enligt många talar sitt tydliga språk om hur bra laget är. Jag menar inte att tabellen ljuger, däremot säger jag att det inte är hela sanningen. Inför helgens match var vi ett mittenlag. Eda som vi mötte i lördags var ett bottenlag. Nu ligger vi i botten. Innebär det att vi blivit sämre som lag? Innebär det att spelarna blivit sämre? NÄ! Snarare tvärt om. Om man lyckas se insatsen, momenten i matchen & bortse från resultatet, vågar jag påstå att alla läde sig något. Vi utvecklades & därmed är vi ju bättre än vad vi var innan matchen. Upplever vi oss själva som bättre? Vet inte. Vad jag däremot vet är att om vi fokuserar på insaten/prestationen, det vi själva kan påverka & tar lärdom av matchen då växer vi som individer & lag. Att växa är en vinst som vi behöver se & vårda. Kanske kan det på sikt göra att vi får resultatet med oss. För visst älskar jag att vinna. Att se att insatsen gör skillnad även på resultatet är en grymt go känsla. Men vill jag att det är avgörande för vilken återkoppling som spelarna, ledarna eller jag själv får? Absolut inte.

må bra - må ja - moja

Att prata försörjning & framtid är stora frågor. Redan som liten får du frågan: Vad ska du bli när du blir stor? Konstig fråga egentligen. Inte vill man väl bli något eller någon annan än sig själv. Det vi väljer att försörja oss på eller lägga vårt engagemang i är ju helt andra frågor. Visst speglar det lite av vem du är som person, men du är ju du vad du än pysslar med. Frågor vi kanske bör ställa till barn & till oss själva är kanske snarare: Vad tycker du är roligt? Vad brinner du för? Vilka är dina styrkor? Vad skulle kunna hindra dig? Vilka drömmar har du?
Själv är jag i ett läge i livet att jag har förmånen att fundera kring dessa frågor & välja en riktning. Som individ har jag ett behov av en riktning. Den vill jag hitta. En sak vet jag & det har med familj att göra. Det var länge en stor & stark önskan att få barn. Det har vi nu. Det ska jag vara rädd om. Som jag skev igår är min väg till rätt svar att bryta ner det stora till det lilla, vad mår jag bra av? Svaret sitter ofta i känslan som uppstår i magen. När jag sa upp mig från ett roligt, intressant, välbetalt jobb som jag haft i 12 år var det känslan i magen som hjälpte mig. Det var då jag satsade heltid på att coacha. Coacha lag, grupper & individer. Fotbollstränare & egenföretagare, moja rådgivning. Men moja vad kommer det ifrån? må bra - må ja - moja :)

Bryta ner det stora till det lilla... må bra!

Var fast besluten om att skriva ett inlägg idag, men dagen har gått. Bör ta en snabbdusch innan mötet med banken. Prata försörjning & framtid. En hel del i tankarna just nu. Vilken dröm ska prioriteras? Bryta ner det stora till det lilla, vad mår jag bra av? Svaret sitter ofta i känslan som uppstår i magen.

Att nå mål

Sitter på mitt kontor med datorn på bordet & en filt över axlarna. Fönstret är inte isolerat än & så fort det blåser det minsta blir det drag som ryggen mår skit av. Men jag sitter på kontoret! Tänk att det gick. Har slitit hela vintern med att röja ur här. Visionen var att den 3 maj skulle det vara så att man kunde börja använda det. Jag klarade det! Har tvivlat många gånger, men ändå jobbat på. Kommer ni ihåg att jag fick sänka processmålet från 30 min 5 ggr/vecka till 3 ggr/vecka. Tror det var en nyckel till att jag lyckades. Att jag våga sätta ett nytt mål. 5 ggr/vecka funkade inte. 3 ggr/vecka har varit svårt, men det har gått. Utmanande men realistiskt som det heter på "psykologispråk". Genom att sänka målet nådde jag min vision. Känns riktigt gott! Kanske firar jag genom att flytta mina jobbgrejer från väskan till en hylla. Det skulle ryggen må gott av. Börjar bli en del att släpa med sig. Kanske det får bli nästa steg... fast jag väntar med det. Nu ska jag vila lite. Hitta ny kraft. Njuta av att jag nådde dit jag ville. Ta en lugn stund å bara sitta å njuta av utsikten genom fönstret. Idag skiner solen. Härligt!

En vecka har nästan gått

En vecka har nästan gått sedan senaste inlägget. Vi har spelat match. Spelare & ledare gjorde en god prestation & vi vann. Hur gick det då med joggingrundan i skogen jag uppmanat spelare till? När jag påminde dem efter matchen var det inte något direkt gehör. Ska ha tålamod med dem. Vet att spelare som är vana att tränaren "övervakar" varje moment behöver tid att driva själva, ta eget ansvar. Förra sommaren fick de ett träningschema. Alla hade gjort lite, men bara en hade följt det. Det var förresten hon som fick allsvenskt kontrakt. Kanske är det en del i det som krävs. Att driva sin egen utveckling, ta till sig av de tips som ges & vilja lägga lite mer tid & kraft. Ska bli spännande att föja upp joggingturen som lagts in för att minska skador. Jag ska ligga på lite lagom om det, men vill helst att de tar eget ansvar. Återkommer i ämnet.

Att leva som man lär

Hjärnan har gått på högvarv efter korsbandsskadan under lördagens match. Vad är mitt ansvar? Vad kan spelarna göra? Vad kan klubbarna samt SvFF göra? Mycket görs. Studier på korsbandsskador & vad spelarna kan göra för att stärka knäna finns. Detta har implemiterats i flera klubbar samt på distrikts/landslagsnivå. Är du inom svensk fotboll och inte har hört talas om Knäkontroll så finns det nu en app tillgänglig på SvFFs hemsida. Ladda hem den & börja jobba efter den. NU!
Tillbaka till mina grubblerier. I föregående inlägg ger jag ett tips som jag nu kommer följa. Jag ska alltså försöka leva som jag lär. Det finns massor jag kan påverka & det finns också en hel del som jag inte kan påverka. Mitt beslut blev att agera enligt följande: Idag på träning snackade vi kort om skadan som hände i helgen. I samband med det gav jag spelarna argument för att en gång i veckan ta en 15-20 min jogg på ojämnt underlag, gärna i skogen. På det sättet stärker de muskler & ledband i knän & fotleder samtidigt som de joggar ur lite slagg i de stora muskelgrupperna. Kommer om tre veckor stämma av om någon varit motiverad tillräckligt att göra detta. Om inte får vi ta det i samband med någon träning. Konstgräs i all ära, men lite redig löpning i skogen är inte heller fy skam (eller vad säger du Anneli). Dock gäller titeln på dagens inlägg inte tränaren & löpning i skogen. Jag nöjer mig än så länge med en rask promenad med inslag av jogg på löpbandet. Fröjd om den dagen kommer då jag kan dra iväg i skogen igen.

jaga inte två kaniner

Säsongspremiären är avklarad & stolt kan jag konstatera att spelarna (& ledarna) gjorde ett bra jobb. Lider dock med två spelare där premiären blev långt ifrån vad de tänkt. En spelare av dessa har en skadehistoria jag skulle kunna skriva en novell om. Nu var hon redo för start 11:an, men på dagen innan match stukade hon foten.Trots att vi gjorde vad vi kunde gick det inte att spela. Den andra startade matchen & gör det riktigt bra. Strax innan halvlek sätter hon press på en motståndare. Knät viker sig & det smäller till. Korsbandet av. Säsongen är över. I båda fallen är det självskrivet värst för individen som drabbas. Hur det påverkar laget kommer veckan utvisa. Hoppas de flesta stöttar spelarna, men tränar på med full kraft & glädje. Varje vecka står vi inför nya utmaningar. Själv jobbar jag stenhårt med de delar jag kan påverka & vad jag bör släppa för att inte springa på fel bollar. "Den som jagar två kaniner fångar oftast ingen"
Tips: Hamnar du i en knivig situation. Fundera kring vilka delar du kan påverka. Vill du agera så bestäm dig för att agera på en i taget. På det sättet är det störst chans att ditt agerande ger resultat. Lycka till!

Ha en go dag!

Tänkte skriva massa kloka saker men idag blir det en gammal favorit som alltid får mig på bättre humör när jag tycker livet är skit. Hade en lite trög start på morgonen, men är nu igång med full kraft. Ha en riktigt go dag!

http://www.youtube.com/watch?v=vv8ZQ6MuIks

Hamburgare, helt rätt i feed-backsammanhang

Att ge feed-back är en bra egenskap i många olika sammanhang. Det finns en mängd metoder att använda för att feed-back som innefattar en förändring ska landa väl i mottagaren. En metod som jag gillar är Hamburgaren. Den är lätt att komma ihåg, lätt att använda & dessutom effektiv. Tänk dig att den beteendeförändringen du vill ska ske är köttet. För att det ska vara smaskigt krävs ett gott bröd. Brödet är då positiva saker som kan bidra till att förändingen sker. Exempel ur min verklighet: Spelaren är snabb & har ett bra skott. Jag vill att spelaren ska vara mer noga med sin mottagning av bollen.
Bröd: du är en snabb spelare med ett bra skott
Hamburgare: om du jobbar med din mottagning & blir mer noga med din mottagning av bollen
Bröd: kommer du kunna få ut mer av din snabbhet & skottet, det skulle göra att du gjorde ännu fler mål än du gör nu
Prova den. Själv rekommenderar jag minst en Hamburgare om dagen ;)

jag visar vägen, men du går den

Hörde för ett tag sen "När jag kommit till slutet kommer det bli bra och känns det inte helt bra betyder det bara att jag inte nått slutet än"
Till dig som inte mår toppen. Ha tålamod. Våga börja gå vägen & se att bakom molnen finns en blå himmel & en sol som väntar på att värma dig. Om det inte känns helt bra betyder det bara att du inte än kommit dit du kommer att komma.
Under en period i livet ville jag studera till & efter det jobba som läkare. Min uppfattning var att läkarutbildningen var en av de mest intressanta utbildningarna som fanns & jag ansåg att yrket nog skulle passa mig. Efter att ha läst både biomedicin & psykologi kan jag nu säga att beteendevetenskap inte heller är fy skam. Det finns många intressanta ämnen att fördjupa sig i. Vad som däremot passar att arbeta med kan ju vara något helt annat. Än idag slår något an i mig när jag tänker på medicinsk forskning. Spännande, intressant & med en stor potion tålamod, på sikt kanske även nyttigt för mänskligheten. Vad gäller läkaryrket insåg jag på en praktik att jag har väldigt svårt att hantera när människor har ont, är sjuka & jag inte kan göra något för att de ska må bättre. Liknande situation kan även förekomma inom idrottsspsykologin/tränarskapet. Med jämna mellanrum möter jag människor som mår ganska dåligt. Ibland blir jag då frusterad över att jag inte kan göra mer & får påminna mig om att det inte är på mitt ansvar att de ska må bättre. Jag kan göra skillnad genom att där & då vara en människa som finns tillgänglig. En medmänniska att prata med. Ett stöd som visar att det finns flera vägar att välja mellan. Ansvaret att välja väg & därefter våga börja gå vägen är inte mitt. Det ansvaret bör ligga på människan jag finns där för. Lika ont i magen som jag får av att andra mår dåligt, lika stolt & glad blir jag när de sen mår bra. Att de lyckats välja en väg som tar dem dit de önskar. För när vi mår dåligt finns det oftast bara en sak som vi önskar & det är att må bra.

Att förändra mål kräver mod & trygghet

Iår har laget jag är verksam i bestämt oss för att jobba med målsättning som ett verktyg att nå dit vi vill. I målen finns både inslag av resultat & prestationer. Att hålla målen levande & att inte vara rädd att förändra mål är en del av processen. Ni som har koll på Q vet att gruppen har förändrats den senaste tiden. Spelare har gått & spelare har kommit. Vi har fortfarande en del skadade spelare inför premiären om en vecka samtidigt som jag upplever oss redo för att dra igång matcherna. Funderingar finns om våra mål fortfarande känns realistiska & utmanande. I planeringen ligger att stämma av det med laget när några omgångar spelats. Hoppas inledningen på serien ger oss mycket positivt att ta med oss. Om inte är det viktigt att jag är redo att leda laget. Behöver målen förändras krävs mod. Mod att våga leda. Jag vet inte om jag vill kalla mig modig men jag känner mig trygg inför uppgiften. Märks att jag "varit med förr". Ser med glädje fram emot att komma igång. Snart sitter vi på bussen mot Bohuslän. Härligt!

vad händer sen?

Igår var första dagen jag tänkte tanken, inte konkret men det kändes i magen & jag fick inte ordning i vad som skapade oro. Idag kom den konkreta tanken, vad händer när jag nått målet i maj? Har länge tänkt att fira med ett eller två glas bubbel, för fira det vet jag att man ska göra. Ge sig själv positiv feedback för att stärka självkänslan. Har dock helt förträngt nästa steg. Tycker det är fascinerande hur vi människor funkar. Hade jag varit rådgivare till någon annan i liknande situation hade samtal kring vad som händer när målet är uppnått varit en självklar del. Så var står jag nu. Jag jobbar mot ett mål som känns mycket utmanande, ibland för utmanande samtidigt som jag fått lite panik över nästa steg. Är någonstans tacksam över att det inte kommit över mig förrän nu. Då vet jag inte om jag orkat hålla motivationen uppe när det var som tyngst. Nu tänker jag inte ge mig vad gäller att nå målet. Får se hur det andra landar. Är mitt i processen, men återkommer så snart jag fått lite ordning i tankarna.

En människas insats gör skillnad

Ni som kan mitt hus historia vet att det går under epitetet "Gretas hus". Greta var en fena på trädgård. De likasinnade i trakten tog ofta en promenad förbi för att inspireras & njuta. Tyvärr gick drygt 10 år mellan Gretas & mitt påtande. Mycket har gått förlorat. Nu på våren ger trädgården dock mig njutning genom de första lökväxterna som sticker fram, mycket tack vare Greta. Jag har ärvt Gretas trädgård & gör vad jag kan för att bevara men samtidigt göra den till en bra & härlig trädgård för den familj som nu vistas här. Kanske Gretas trädgård är lite som den förening min Far var aktiv i under en period. Delar av det arbetet som han gjorde har gått förlorat, men här & var sticker det upp fina exempel på att hans insats gjort skillnad. Bla har ledare & fd ledare i föreningen berättat om positiva händelser som jag vet att min Far initierat & drivit. Det ger mig hopp. En människas insats gör skillnad. På något sätt görs avtryck. Förr eller senare tar någon annan vid. Jag undar vilka delar av min insats som kommer leva vidare? I trädgården, inom fotbollen, inom idrottsspykologin? Vad kommer andra glädjas över & bevara? Å vem kommer att ta vid? Såklart att man blir nyfiken.

lite tankar kring gruppdynamik

Dom flesta som funderar kring grupper & gruppdynamik känner till begrepp som "norming, storming, performing". Kort kan man säga att det handlar om hur en grupp går från en mängd individer till en effektivt fungerande grupp. Om en individ tillkommer eller försvinner från en grupp sker alltid en viss tillbakagång till tidigare utvecklingsstadier. Hur lång processen tillbaka till en effektivt fungerade grupp blir, beror såklart på individen & gruppen. Som ledare kan man påverka detta genom att tex belysa normer samt påvisa gruppens mål. En annan del kopplat till detta är att spelarna ska vara tygga i den roll de har. Det innefattar både på planen & i gruppen. En grupp består av en mängd roller. Vissa teoretiker beskriver dessa roller genom epitet som "clownen, ordningsmannen etc". Själv tycker det blir roligare om de beskrivs som de sju dvärgarna "Kloker, Toker, Trötter, Butter, Blyger, Glader, Prosit". Om vi då säger att en Toker lämnar eller tillkommer till gruppen så påverkas såklart alla av detta. Lämnar Toker behövs rollen fyllas & tillkommer en Toker behöver det ske en omfördelning i gruppen. I gruppen blir då viss oro. Här kan också ledaren hjälpa till. I laget tror jag inte det märks nämnvärt, men när det sker en förändring i gruppen lägger jag in fler moment av "lära-känna" karaktär samtidigt som jag är noga med vilka som jobbar ihop under träning. Allt för att processen ska gå så snabbt & smärtfritt som möjligt. Om det tillkommer en Toker kanske jag tex ser till att hon tidigt gör en övning av samarbetskaraktär med den Toker som redan finns i gruppen.  Ni som följt bloggen de senaste dagarna vet att en spelare lämnat laget. Dags att plocka fram idrottspsykologen i mig. Träningen ikväll är noga planerad sedan igår em. Hoppas nu bara att jag inte får något sent återbud. Men att vara flexibel är ju också ett karaktärsdrag som alla tränare bör ha ;)

tankar under lunchen...

Satt just och åt mat när jag hörde följande vision om jämnställdhet, att i hälften av alla tvåkönande hushåll bör kvinnan tjäna mer än mannen. Så borde det ju vara. Det följdes av uttag av föräldraledighet & VAB-dagar som egentligen inte borde vara någon skillnad pga kön?
"Jag är en modern kvinna, jag lever på min man" brukar jag skämtsamt säga. Önskar såklart att mitt jobb kunde generera lika mycket klirr i kassan i timmen som min mans arbete gör, men nu är det inte så. Kikar vi däremot på föräldrarledighet & VAB kan man sanbbt konstatera att jag tagit ut 0 dagar för VAB och att jag tagit ut förre dagar för föräldrarledighet än min man. Yes, högsta poäng för att vi lever jämnställt, eller... Nä, tyvärr beror detta främst på att jag tjänar så lite att det inte är någon idé att jag krånglar med att rapportera VAB. Jämnställt eller inte... jag är iallafall glad över att jag lever med en modern man :)

en månad kvar

En månad kvar tills jag ska ha nått mitt mål. Det börjar onekligen dra ihop sig. 3x30 min i veckan löser jag fint nu, men jag är lite orolig att det inte ska räcka. Har ju fått ha uppehåll pga av sjukdom & jag är osäker på hur mycket det har påverkat slutresultatet? Har jag isåfall kraft att slänga in den sista veckan? Är det det rätta sättet att tänka, att chansa på att jag kan spurta i slutet? Nä, jag jobbar på enligt plan & märker jag att jag klarar mer än 3x30 min får jag öka med 30 min nästa vecka. Om jag inte klarar det får jag vara nöjd med att jag gjort vad jag kunnat utan att man, barn & jobb tagit skada. Oavsett vilket blir det en lärdom om hur mycket jag kan lägga på utöver det "vanliga" livet. Spännade månad!

utveckla, leda, förbereda

Mycket har hänt sen sist. Magsjuka, påskfirande & en spelare som lämnat laget för spel i allsvenskan. Dagens inlägg kommer beröra det sistnämnda. När man pratar om spelare är det många tränare som väljer att säga "mina spelare". Det händer i ärlighetens namn även mig, men jag försöker undvika det. Inte minst för att komma ihåg att de är individer som jag leder men som jag långtifrån äger. Jag kan sträcka mig till att de är spelare i min träningsgrupp. Den spelare som lämnat är en spelare som ligger mig varmt om hjärtat. Våra vägar korsades redan då hon var 14 år. Sällan har jag sett en spelare så bekväm med bollen. Så är det fortfarande. Hon älskar fotboll & hennes glädje till fotbollen smittar. När jag fick förfrågan om att leda Qvidings damer visste jag att hon spelade där. Det bidrog till att jag tog uppdraget. Nu är hon inte längre i gruppen. Det är med dubbla känslor jag konstaterar detta. Jag kommer sakna henne, laget kommer sakna henne. Det är en spelare som fått allsvenskt kontrakt så det är klart att det kommer påverka vårt spel. Den dominerande känslan är dock en enorm glädje för hennes skull & med det också stolthet att jag fick vara en liten del av hennes utveckling mot hennes dröm. Mitt uppdrag som tränare är att utveckla & leda spelare för att laget ska vinna matcher. Men också att förbereda spelarna för spel i landslag & allsvenskan om det är en del i deras mål med fotbollen. Alltför många gånger har jag sett tränare & föreningar som glömt detta. De stöttar inte spelaren som får chansen att utvecklas utan lägger skuld på spelaren & ser genom övertalning till att hålla spelaren kvar i den egna verksamheten. De gör därmed spelaren till mindre än vad den är & sig själva till större än de borde vara. Jag har ingen ensamrätt om spelarna. De är inte mina spelare. Just nu har jag förmånen att leda dom. Så är det. Så var det med omnämnd spelare. Jag hade förmånen att leda & nu håller jag tummarna att hennes nästa tränare leder henne vidare. Ingen kan ta ifrån spelaren det enorma jobb hon själv lägger ner & vi som leder ska påminna oss om att vi bara är en del i detta. Förhoppningsvis kommer vi fortsätta att ha kontakten. Kanske kan jag få vara med på ett litet hörn & njuta av denna goa spelare & människa. Om inte annat längtar jag efter den dagen jag får se henne spela i allsvenskan. Jag har varit med om det förr & i den stunden är det svårt att hålla tårarna borta. Glädjetårar för människan som där & då når en av sina drömmar!

Grattis :D

Det lag jag leder fick igår ta emot vinstcheck & pokal i årets upplaga av DM. Vi vann finalen med övertygande 6-2. Vi har genom hela tuneringen gjort riktigt fina mål & igår presterade vi en underbar fotboll. Just nu får individen utrymme samtidigt som vi jobbar som ett lag vilket är önskebilden för en tränare. Bakom kulisserna pågår ett ständigt arbete att uppnå detta. För att det ska funka är det viktigt att man är överrens om var man ska. I laget är det såklart en mängd olika motiv till varför man spelar fotboll. Några är starkt drivna av att utvecklas medan andra värdesätter vinsten högst. Tidigt i årets upplaga av DM kom detta till ytan. Några var nöjda med en vinst trots att vi inte spelat så bra som vi kan. Andra var inte nöjda. Här kommer då vikten av ledarskap in. Att själv veta åt vilket håll man vill leda och att våga leda trots att det kan bli mothugg. Träningen efter fick spelarna veta åt vilket håll jag vill att vi ska gå. Det landade bra i gruppen & för mig är våran prestation i DM ett litet bevis på detta. Stolt & glad klappar jag mina spelare, teamet & mig själv på axeln! GRATTIS TILL ETT FINT SPEL & TILL VINSTEN! :D

det vill jag, men det går ju inte

Till helgen har vi en övernattning med laget. Inför detta kommer alltid massor med frågor. Spelarna vill veta vad, var & när saker sker & gärna i minsta detalj. Några tycker det är jobbigt att inte få veta vilket oftast resulterar i att de får veta. Lustigt fenomen det där, att inte bara kunna få information om vilka tider det börjar & slutar & vad man bör ha med sig utan att bli orolig. Min teori är att det har med kontroll att göra. Genom att veta vad som kommer hända kan man förbereda sig & på så sätt få en känsla av att man har viss kontroll på situationen. "Only Good have controll" sa en spelare till mig en gång. Ni som känner mig vet att jag knappast köper det där med gud, men vad jag däremot kan tycka är nyttigt är att våga släppa kontrollen för en stund. Att ge sig ut i saker som skrämmer utan att veta var det egentligen ska leda till. Som idrottsspykologisk rådgivare är målsättning en av grundpelarna jag jobbar med. Att sätta mätbara, tidsbestämda, realistiska, utmanande mål. Kanske ska vi dock ibland i livet tillåta oss att målet ska vara att våga göra något som vi inte har full kontroll över, något som skrämmer oss, något som man brukar säga att det vill jag, men det går ju inte. Som att börja dansa tango eller dra iväg till alperna i 3 månader med barn eller som att åka på en övernattning med laget utan att veta vad, var & när.

Vet du var du kommer ifrån behöver du inte alltid veta var du ska.

lite tankar kring normer

För att en grupp eller för den delen även en tvåsamhet ska fungera inrättas inom kort normer för vilka beteenden som är accepterade. Dessa normer kan vara uppsatta regler, men är ofta tyst överrenskomna. En ny person i gruppen som har utvecklad social kompitens försöker så snart den kan komma på vilka normer som gäller och inrättar sig så gott det går. När en relation inte fungerar kan det vara så att personerna ser olika på vilka normer som är viktiga att följa och vilka som inte är så viktiga. Detta innebär i praktiken att de kliver över varandras gränser för accepterat beteende. Att komma i tid kan vara en sån sak. Oerhört viktigt för någon, medan nån annan tycker att några minuter hit eller dit inte spelar någon roll.
Lärdom 1: Om du är i en tvåsamhet som går lite knackigt eller en grupp som inte funkar riktigt, kika närmare på uttalade & outtalade normer. Kanske kan det vara en så enkel grej som att någon bara vill att ni hälsar på varann? Kanske är det något större? Oavsett vilket ge varandra tid att förklara läget & försök att inte lägga en värdering i det. För vem har sagt att just dina normer är dom rätta?
Lärdom 2: Leder du en grupp, få gruppen att snacka normer. Bestäm dig också för vilka gränser du har och stå fast vid dom. Det är en del av ledarskapet.
Lycka till :)

Bort med energiläckage!

Att skapa förutsättningar för utveckling är en del av mitt uppdrag. Min erfarenhet ger mig trygghet inför samtal med ledande personer vad som krävs för att fotbollsspelare & människor ska utvecklas. I det uppdrag jag har idag är det en bit kvar innan det är som jag vill ha det. Önskar jag kunde ge spelarna mer. Att agera eller acceptera är viktigt för att det inte ska ta energi från mig. Just nu jobbar jag med acceptans samtidigt som jag vet att får jag ett läge att agera utan att det tar för mycket av mig kommer jag att göra det. Står du själv inför en frågeställning som du märker gnager i dig är det bra att fråga sig, ska jag agera eller acceptera? Förhoppningsvis hjälper det dig att komma vidare i tanken eller att kanske släppa taget helt. Bort med energiläckage!
Som en del i goda förutsättningar är en bra miljö för träning. Det stora som händer i föreningen just nu är att i maj flytta in i helt ny klubbstuga med två konstgräsplaner direkt utanför. Både spelarna & jag kommer få fasta omklädningsrum endast för kvinnliga tränare & damspelare. Känns skönt att slippa byta om i korridoren, i ett litet smutsigt rum eller i herrarnas omklädningsrum. Borde vara en självklarhet, men så har det inte varit. Snart däremot är det verklighet. Föreningen blir jämlik när det gäller omklädningsrum. Ett steg i rätt riktning för att individen ska kunna må bra & utvecklas. Det kommer bli härligt!

5 år...

När vi flyttade till hus 2004 tänkte vi att 5 år kanske vi bor i det här huset. Det är 9 år sen! Först nu har vi renoverat ett av de rummen vi skulle börja med, nämligen badrummet. Beror detta på att familjens vuxna har svårt att göra slag i saken? Kanske delvis, men det är långt ifrån hela sanningen. Vi lovade varandra att inte leva för huset utan att huset skulle vara till för att leva i. Så har det varit & så är det. Ibland blir jag tokig av att listen under pysselskåpet i köket inte är på plats eller att vi fortfarande inte gjort canvas av 2 av våra favoritbilder från Kenya eller att... 9 år har vi bott här & kanske bor vi här i 9 år till. Vi har många år kvar att ordna "det där sista". Nu är det dags att må bra, finna balans i jobb, hus, man & 3 barn. Badrummet är inte färdiginrett men bryr sig ungarna om det? Nej, dom vill prova badkaret. Får dom det? Självklart! "Det där sista" får vänta lite. Vi har fullt upp med att leva.

Var i livet står du om 5 år? Vad bor du? Vad gör du? Hur mår du? 5 år kan kännas som en evighet. Iallafall om man kikar in i framtiden. För mig är det skönt att ibland kika in i framtiden för att få ett hum om var jag är påväg. Vilka drömmar har jag & vilka delar kan jag påverka? Jag om nån vet att det SÄLLAN blir som man tänkt, men tycker det är en viktig stund att ge sig själv & dessa tankar. Önskar mannen min hade kunnat sitta bredvid & vi hade kunnat fundera kring var vi står, vad vi gör & hur vi mår, men livet gör det svårt att hinna med. Kanske blir det det som prioriteras ikväll stället för att skruva upp den nya badrumsspegeln. Vi har ju trots allt en spegel i badrummet där nere ;)

Sjuk vecka & go helg :)

Har varit sjuk i veckan vilket gjort att jag fått prioritera det nödvändigaste för att få jobbet att gå runt & att ungarna tex fått rena kläder på sig till dagis. Hemmet är i mitt tycke lite av ett kaos, men både start 11:an och skisserna på de fasta situationerna för imorgon är klara. Har däremot inte lyckats hålla mina 3x30 min denna veckan vilket är kämpigt, men klokt är nu att välja att sova & den tid jag har hemma i helgen ger jag familjen. Nya tag mot målet nästa vecka. Hoppas på mer kraft & ingen hosta på nätterna så går det nog vägen. Go helg på er!

Möte om förutsättningar

Att slåss har blivit ett normaltillstånd när man pratar förutsättningar & jämlikhet mellan könen & fotboll. Detta normaltillstånd är dock inte alltid helt sunt. Kikade nyss på bildserien här nedan. Bilderna är från en tunering i Kenya. Tiden som tränare i Mathare (ett av många slumområden i Nairobi) har givit mig så mycket. Denna gången fylldes jag av tacksamhet & glädje. Jag kunde ur minnet av förutsättningarna i Mathare hämta kraft inför ett möte jag har idag om förutsättningar i den föreingen jag jobbar i nu. Lyckades jag genomföra vettig träning på en jordplätt med två bollar kan jag genomföra fantastisk träning med de förutsättningarna jag har nu. Är tacksam över det & genom den vetskapen kan jag hitta en annan utgångspunkt är det vanliga normaltillståndet. Att känna glädje är så mycket bättre än att känna att jag ska vara redo för att slåss. Hoppas känslan kvarstår mötet igenom. Hoppas.

En jämlikvärld!

Den som känner mig vet att jag är för en jämlik värld. En värld där bla kön inte borde spela någon större roll varken i valet av livskamrat eller i arbetslivet. Har debatterat detta främst bland vänner men har ibland även tagit ton i andra sammanhang. Det har jag nu gjort igen. Blev arg & ledsen när en av våra främsta fotbollsmålvakter gav individen skulden för att det finns få kvinnliga fotbollstränare inom Elitfotbollen. Tre kvinnliga tränare svarade på frågan om vad som krävs för att de ska träna ett Elitlag. Deras svar var "en förfrågan". Så här skrev då målvakten:
Citat "Det tror jag inte att ni kommer få. Inte för att ni inte är duktiga, men för att jag har fått för mig att det inte funkar så. Vill man ha något verkar det som om man får ta det, eller i alla fall ta kontakten själv. Självklart finns det undantag. Jag förstår dock precis hur ni känner, men jag tror att mer händer om vi vågar ta kontakten själva."
Jag fattar inte hur man kan tycka att det är upp till individen när problemet är SÅ mycket större. Inte ska duktiga utbildade tränare behöva få BE om att få komma in i finrummet. De ska bli OMBEDDA att få komma in & sen hälsas varmt välkomna med bra lön & schyssta arbetsvillkor. Det gäller inte bara inom fotbollen det gäller maktens korridorer över hela världen!
Kanske ska jag dock vända på det, använda argumentet till min fördel. Dags att ringa ledningen för Göteborgs FC & be dom kicka Torbjörn Nilsson eller kanske leda spelare som spelar i Lila, Stefan Rehn passa dig ;)
Ja tjejer, maktens korridorer verkar bara vara en kontakt ifrån våra händer. Ring samtalet idag för jag vill leva i en mer jämlik värld!

En resa som tar slut & en som tar paus eller...

Har fått ett mejl där jag ska beskriva Cup Kommunal med Distriktslaget F-96. Skjuter på det. Vill liksom inte riktigt att resan ska ta slut. Resan med Glenn, spelare & föräldrar. Många fina möten, skratt & faktiskt en å annan tår. Så som det blir när man kommer nära. Gott att träffa många av dem redan under 2013, men då som konkurrenter. Bittra konkurrenter... KNAPPAST!
Sen är resan som Distriktsförbundskapten över. För denna gången eller? Kände att det var läge att ta paus. Alltid inspirerande med distriktslag. Unga spelare som brinner för att utvecklas. Härligt! Det hugger lite i hjärtat men hjärnan säger klokt beslut. Kanske blir ett uppdrag som förbundskapten igen så småningom. Inte just nu bara. Klokt :)

Kaos, men omstart gjord. Bra!

Omstart har idag skett mot målet i maj. Är nöjd med mig själv att jag lyckats ta det där svåra första steget. Fortfarande stort kaos, men varje steg är ett steg i rätt riktning. Klappar mig själv på axeln & vill säga "bra gjort anna stoltze" men så kommer jag ihåg att plattsättaren jobbar i vårt badrum alldeles intill. Vill ju inte att han liksom spelarna tycker jag borde kalla mig "anna stolle". OBS att jag igår var mycket trött & suckade åt mig själv "var har du nu dina nycklar anna stoltze" varav en spelare utbrister "du menar väl anna stolle". Känns bra att hon är kapten i vår första träningsmatch ;)

Ny vecka, nya möjligheter

Ny vecka, nya möjligheter. Har haft en paus i vardagen genom att vara i fjällen. Kommer hem till vardagen trött men ändå full med energi att vilja göra bra saker. Svårt när nästan alla jag vill prata med är upptagna på dagtid. Försöker ta dagen med ro men vill ju att saker ska hända NU. Känner mig ensam. Får ta tag i det själv vilket inte på långa vägar är lika kul. Jag är bäst när jag jobbar i team. Ska ändå se till att detta blir en bra vecka. Mycket roligt pågång. Förutom att den nya inredningen till badrummet landar i Hemsjö imorgon, spelas den första träningsmatchen till helgen. Spännande att se hur långt vi kommit. Spelidén går vi teoretiskt igenom på onsdag. Ska ägna em till att förbereda det. För mig är fokus idag inte på hur jag vill ha det utan hur jag tar hur jag har det. Ny vecka, nya möjligheter.

att se & känna resultat

Att se resultat av jobbet man lägger ner är en oerhörd tillfredsställelse. Att då stanna upp, njuta & klappa sig själv på axeln är viktigt & vad gott det känns. Det är för dom stunderna man håller på. Att se en spelare växa oavsett om det är på planen eller vid sidan om är riktigt härligt.
Vi har under en tid fokuserat & varit noga med styrketräningen. Måste erkänna att jag stundtals varit lite frustrerad då det "tar tid från fotbollen". Men vilka resultat vi ser. Spelarna är mycket proffsigare i allt dom gör i gymet. Dom har dessutom blivit starkare.
Lärdom: om du gör något noga & ha modet att ha tålamod så kommer resultat.
Önskar jag varit lite noggrannare med att tycka lökarna i jorden i höstas. Är glad & tacksam över att Greta varit mer noga & haft bättre tålamod med trädgården. Resultatet av hennes slit ser jag bland annat i vår när de första snödropparna sticker upp ur snön. Det är en riktigt härlig känsla!

mod & mål

Att ha högt uppsatta mål kräver mod. Att inse att man inte når målen & därför bör omarbeta dem kräver inte bara mod utan också ödmjukhet, acceptans & kärlek till sig själv för att man är bra trots att man denna gången inte lyckades nå dit man ville.
Mitt mål till i maj kvarstår, men mitt delmål var alldeles för högt satt. Av flera olika anledningar löser jag just nu inte komma loss ur det vanliga 5x30 min/vecka. Jag återtar arbetet mot målet v. 8 med siktet inställt på 3x 30 min/vecka. Håller tummarna för att det går vägen. Om inte får jag nog börja fundera kring hur realistiskt målet till i maj egentligen är. Tills dess paus i arbetet. Snart drar vi till fjällen :)

positiva stänk

Vad är vår viktigaste uppgift? frågade spelarrådet mig igår. Att få gruppen att må bra. Att sprida det positiva, var mitt svar. Tänk vad många gånger man hör det där. Hur viktigt det är att stärka det positiva & inte lägga så mycket energi på det som är mindre bra. Å tänk vad svårt det är att bryta ett negativt mönster. När vännen börjar gnälla över något är det lätt att hänga på. Att hålla med så att hen inte blir stött utan att man tar känslorna & åsikterna på allvar. Det tycker jag absolut man ska göra om det är något allvarligt. Är det bara allmänt gnäll & dålig acceptans för varandras olikheter bör vi dock se upp. Vi mår nog alla bra av att vara i en miljö där våra svagheter accepteras & vi stärker varandras styrkor. Det är iallafall i den miljön jag vill vara. Samtalet med spelarna igår gjorde en skillnad för mig. Visst vi gnällde lite men vi bestämde oss samtidigt för att jobba mot ett bättre klimat. Vi har en ganska ok sammanhållning i laget, men vi vill vara bäst. Dags att leda laget mot en goare atmosfär. En accepterande miljö när det gäller personligheter, men en miljö där vi trots våra olikheter har samma normer & mål som vi strävar mot. Idag vill jag tacka Chris för proffsigheten & skratten igår, spelarna för öppenheten & dialogen samt Systra mi för våra stunder. Till er vill jag säga att ni gör skillnad i mitt liv.

"ibland känns det du gör som en droppe i havet men utan den droppen skulle havet vara mindre"

En stolt del av något stort

På ett litet kafé i utkanten av slumområdet Mathare (Nairobi) träffade jag Förbundskaptenen för Kenyas damlandslag. Vi drack varsin Cola & samtalde om fotbollen i stort & smått. Han berättade om deras förutsättningar & om deras kamp för att bli accepterade, tar på allvar & bli satsade på. Det var tre år sedan.
Igår satt jag på Bosön och åt en god välbalanserad lunch med svenska damlandslaget och dess ledning. Snacket berörde både fotboll & annat. Sist till bordet kom Förbundskaptenen. Då vi andra lämnade träningen innan lunch, hade Pia ytterligare någon intervju kvar vilket gjorde att hon kom på efterkälken. Strax efter lunch skulle hon hasta vidare till Idrottsgalan & kanske ta emot pris som Årets ledare inom svensk idrott (så blev det också).
Är det inte fantastiskt hur långt vi har kommit i Sverige! När Pia & gänget började spela var situationen helt annan än var den är idag. Förutsättningarna & tongångarna var skrämmande när man tänker på det. Ha modet att ha tålamod, säger Pia när hon pratar om ledarskap. Tack alla som jobbat för damfotboll genom alla tider. Utan er hade jag inte varit den jag är idag. Den kraft & passion som visat sig finnas på "fotbollsarenan" är jag stolt över att vara en del av.
Nog vet jag att Doa & de andra eldsjälarna i Kenya inte läser detta men jag vill ändå skicka en passning åt deras håll. De tar kliv i rätt rikting. Visst de är lägst rankade av de Afrikanska lagen som har landslag. Men de har ett landslag! I sommar är det EM i Sverige. Då har vi chansen att hjälpa till i utvecklingen av tjejer & kvinnors rätt att spela fotboll. Hoppas vi kan skapa fotbollshistoria som sprider sig över hela världen. För damfotboll i världen!

Mot Stockholm

Hur ska jag tänka idag?
Jo, att vara här & nu, inte tänka på hur det kunde varit eller kan bli. Jag gör mig själv rättvisa om jag lyckas vara närvarande. Att beskriva dagens tripp till Stockholm som intressant & inte svepas med av känslor som kul eller spännande. Att påminna mig själv om rådet jag fick för 15 år sedan när jag skulle på anställningsintervju:
Var dig själv, då får du jobbet.
Jag söker inte jobb idag utan jag ska passa på att jobba lite extra. Däremot vill jag verkligen vara mig själv. Trivs ganska bra med det. Idag åker jag till Stockholm & intressant ska det bli!

Utmanande & realistiskt

Hur går det med nyårslöfterna? 10 dagar in i det nya året kan jag själv konstatera att det går hyfsat. Har satt ett utmanande men realistiskt mål till i början av maj. Att jag väljer ordet hyfsat beror på att framstegen inte är enorma. Ler åt mig själv & konstaterar att 10 dagar av 1013 gått. Tålamod är inte min starka sida när det gäller mig själv. Kanske behöver jag något delmål till för att lyckas hålla uppe motivationen & känna att jag faktiskt är påväg i rätt rikning? Japp, beslut taget. Ska de kommande 4 veckorna ägna 30 min 5 ggr/v (alt 2,5 timme) i riktning mot målet. Känns absolut utmanande, men ändå realistiskt. Det borde gå. Farligt ord det där borde. Kan lätt bli ett måste. Ok, får påminna mig själv om att målet är självvalt. Så kom känslan, jag vill verkligen nå målet. Det kommer bli härligt i maj! Livet kommer liksom bli lättare. Både att vara på jobbet & att vara hemma. Skönt!

Lyssna, ge & bli inspirerad

Ibland blir jag så fylld av glädje & tacksamhet att det mesta svårt slås åt sidan. Att livnära sig på sin passion är inte alltid lätt. Bryta normer, få ihop försörning, knepiga arbetstider mm mm. Så plötsligt kommer den där känslan. Känslan av att jag är på rätt plats i livet. Att det är det här jag ska syssla med. Min passion för fotboll & idrottspsykologi ger mig stunder jag mår bra i. Under den senaste tiden har jag haft förmånen att träna, samtala & dela mina kunskaper om träning & tänk kring träning med två människor som står mig oerhört nära. Deras vilja, mod & glöd smittar av sig. Båda har kommit till insikt att något måste göras & dom är villiga att hitta nya vägar för att göra det. Dom är fantastiska inspiratörer (även om det ibland blir bakslag). När dom lyfter blicken ser dom mål som är utmanande & spännande. När jag då får vara nära dom i de stunderna händer det där fantastiska. Glädje & tacksamhet! Jag vet att dom känner liknande. Att dom blir starkare & att dom känner stöttning. Det är ett underbart fenomen det där med att hjälpa. Om någon sträcker ut handen & du har möjlighet att ta den så gör det. Lyssna & se vad du kan bidra med. Det ger tillbaka tusenfallt.