Ursäkta, stör jag?

Stötta eller störa, gränsen är hårfin. Vem avgör vad som är vad? När det gäller barn är det ganska lätt tycker jag. Dom säger till om man stör dom. Så blir barnen större. Tonåringar, ungdomar. Då blir det en annan sak. Kanske ryter hon ifrån när hon tycker jag kommer för nära, för nära sanningen som hon själv inte vill se. Har varit nära, främst flickor som inte mått helt ok. Där kan stötta & störa ibland vara precis samma sak. Då gäller det att stötta genom att störa de sjuka tankarna som håller på att smyga sig in. Svårt, men nödvändigt. Så har vi det där när vi lever tillsammans med någon. Kärleken. Stötta eller störa. Jag säger som en dikt jag läste för länge sen. Den gick nåt sånt här: -Ursäkta mig, stör jag? - Ja, du rubbar hela min existens, välkommen!

Tack för a-ha

Tack för musiken heter ett program där musiknördar (som dom kallar sig själva) sitter & pratar & spelar tillsammans. Igår slog det mig. En sån där a-ha, ja-just-det-känsla infann sig. Så fascinerande lika musiknördar och vi fotbollstokiga är. Eller kanske är det inte bara tokerier utan också en aning nördigt att aldrig bli mätt på att prata detaljer i fotboll, ledarskap, mänskligt beteende. En nörd kanske är en sån som är genuint intresserad av att analysera in i minsta händelse. Å när det gäller tränarskapet, en sån som inte kan bli mätt i att vara på planen eller vid planen & instruera, fundera & växa tillsammans med andra. En sån som är & vill fortsätta förbli riktigt förbannat bra på sin passion. En sån som kallar sitt jobb för sin passion. Eller sin passion för sitt jobb. I en övning för ett 10-tal år sedan fick jag välja tre ord som var viktiga för mig. PASSION var det första jag valde. Utan det tror jag inte jag kan leva. Eller livet skulle i alla fall bli näst intill outhärdligt tråkigt. Visste inte då vilken som var min passion. Nu vet jag. Hur skjutton jag ska få ihop livet det vet jag dock inte, men det ordnar sig säkert. Vad är det värsta som kan hända... Tack Pernilla Andersson för många kloka ord igår. Tack för flertalet a-ha!

Att ta ny sats

Att ta ny sats, kräver ibland mod. Om du lyckats första gången är det lättare att våga ta ny sats. Ny sats mot mer utmanande & utvecklande mål. Om du däremot anser att du misslyckades första gången kanske ditt självförtroende för uppgiften spelar dig ett spratt & du upplever dom nya målen som oöverstigliga. Vad händer om jag tar sats, gör allt vad som står i min makt & jag ändå inte anser mig lyckas? Då kommer modet in. Att våga kasta sig ut trots rädslan. Titta på dom människorna som kastar sig ut i nya utmaningar. Se & inspireras. Låt oss alla våga. Vad är det värsta som kan hända? Om jag haft modet att försöka kommer jag bli en erfarenhet rikare & jag kan i efterhand i alla fall säga "jag gjorde mitt bästa, jag vågade försöka, bra gjort".

Berörd

Hur kunde jag tro att jag skulle lyckas hålla mig oberörd? Var jag glad eller ledsen? Min känsla går inte att beskriva en klump i halsen, en sten i magen, samtidigt lättad. Dagens match berörde mig mer än jag någonsin kunde ana. Det var ett tag sen jag kände så mycket som jag inte kunde definiera i samband med en fotbollsmatch. Det hände i Kenya. Då var det av helt andra orsaker. Ganska lätt förståligt. Att det skulle hända idag i Mölndal hade jag inte riktigt räknat med. Jitex-Dalsjöfors, 3-2. En tät kamp som slutade med vinst för de spelare jag känt längst, men förlust för det lag jag hade senast i Sverige (eller iallafall delar av det efter ihopslagning mellan Dalsjöfors-Byttorp). Såg spelarnas lättnad & lagets besvikelse. Varför bryr jag mig så? Fotboll är ju inte på liv eller död. Jo, just det ja. Det är värre än så... Godnatt alla underbara människor. Imorgon är en ny dag full av möjligheter till nya upplevelser som kan beröra. Härligt!