Ett litet steg för mänskligheten...

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för moja rådgivning & därmed även moja coachen Anna Stoltze. Min blogg hittar du fom nu på www.mojaradgivning.se

Hoppas vi ses!

...

Nya grubblingar är på ingående. Inget är för evigt. Det enda du vet säkert är att du kommer att dö likväl som människor runt omkring dig. Så gör det du mår bra av. Var med människor som ger dig glädje, kunskap, kärlek. Förverkliga dina drömmar.

Vad är det värsta som kan hända? Vad oroar du dig för? Kan du påverka det? Vad är det bästa som kan hända? Vad ser du fram emot? Kan du påverka att det blir så?

Mycket grubbla & lite göra. Dags att slå igen datorn, sätta igång en tvätt & planera nästa distriktslagssamling.

Effektivare möten...

Effektivare möten, effektivare träning, effektivare grupp, effektivare liv...

För att nå effektivitet behöver vi ha en struktur, en plan. Vi behöver veta målet, syftet & staka ut vägen som ska leda dit. Ta bort sånt som stör & håll fokus. Som ledare bör du vara duktig på att prioritera så att vi inte gör saker som är onödiga. En man sa en gång "den som jagar två kaniner fångar ingen". Uttrycket har för följt mig sen dess. Det har både hjälpt mig, men också fått mig fundersam. Men jag vill inte bara fokusera på en sak. Det finns många saker jag vill få ut av livet. Hmmm...

Under utbildningen i helgen pratade jag om en struktur för att leda lärande effektivt. I det fanns idéer om hur vi kan jobba för att kunna få ut max av den tiden vi har gruppen till förfogande. Fokus & prioriteringar. Helt plötsligt får jag input från auditoriet som vänder min strukturerade värld upp & ner.
"Men jag vill att min grupp ska få chansen att prata om allt möjligt när vi ses. På så sätt har jag möjlighet att möta dom & stötta dom i allt vad som händer i deras liv. Om vi har en plats där dom är trygga vill jag inte ta bort den chansen för dom."
Så har jag aldrig tänkt! Bort med allt onödigt snack, nu är det fokus som gäller, tänkte jag. Så rätt & så fel. Det beror såklart på vilka du leder! Tänk att skapa en plats där individer är trygga & får möjlighet att lyfta allt de har på hjärtat. Att skapa ett forum, en grupp där det sker. Fantastiskt. Men hur effektivt blir det? Är det rätt att ens prata om effektivitet när det gäller människor? Jo, jag är av den uppfattningen att vi visst kan prata effektivitet, men vi behöver fortfarande ha individen/gruppen i centrum. I det ligger att ha en struktur & en plan som bidrar till en ökad trygghet. Hur strukturen ser ut beror sen såklart på sammanhanget & vilka individer som berörs. Fundera ut vad du vill uppnå. Skapa sen formen som passar för just det. Lycka till!

Hur vill du ha det? Bättre ökänd än okänd eller tvärt om?

Det är svårt att bli älskad av alla. Att människor ser en för den man verkligen är & accepterar den personen fullt ut. Om du lever ditt liv med rädslan av att inte bli omtyckt finns risken att du tappar bort dig själv & dina värderingar. Att du inte vågar gå din väg. Som fotbollstränare brukar man skämtsamt säga att man bara är älskad av de 11 som startar. Helt galet såklart för som ledare har du ansvar för hela gruppen. En del av allvaret som ligger i skämtet tycker jag är att man som ledare bör vara trygg med sina beslut. Tar du beslut som berör andra personer än dig själv så var inte rädd för att stå för dina beslut. Du tog beslutet utefter dina kunskaper & värderingar. Precis som ledaren har ansvar för gruppen har också individerna i gruppen ett ansvar. Om du blir ledd av någon som tar beslut du inte tycker om, var inte rädd för att säga det. Välj ditt tillfälle väl så att det du vill få sagt kan landa i ledaren & du kanske kan få ledarens anledning till beslutet. Hittar du inget tillfälle kanske det är bra att ändå få det sagt. Många ledare säger att de inte tycker om att vara omringade av "ja-sägare". Hur sant det är i praktiken vet jag inte, men vad är det värsta som kan hända om du ifrågasätter beslut du inte håller med om? Att du inte blir omtyckt? Att du tappar bort dig själv? Så hur vill du nu ha det? Bättre ökänd än okänd eller tvärt om?

Det är nu 5 år sen

Före vår 7 månaders vistelse i Kenya fick jag ett flertal gånger höra att "en resa till Afrika förändrar dig". Nu 5 år senare håller jag delvis med. Vistelsen förändrade inte mig i grunden, men mina tankar har absolut påverkats. På flera plan. Alla har vi drömmar. Saker vi önskar oss. Tankarna kring dessa drömmar har förändrats. Vistelsen i Kenya gav perspektiv. "Det går ju inte" fick tidigare härja mer fritt i mina tankar. Precis som måste & borde är detta tankar som behöver ifrågasättas. Fundera själv på dina drömmar & önskningar. Kring vilka har du tänkt "det går inte" eller liknande. Bort med dom tankarna. Tänk istället "kanske går det" eller "hur skulle jag/vi behöva göra för att det skulle gå". Du vet bäst hur ditt liv ser ut. Kanske är det andra saker som är mer värt för dig än att förverkliga dina drömmar. Du kanske tycker om att just drömma. Helt ok. Bara du mår bra. Under vissa perioder i livet behöver man kämpa för att vara närvarande & må bra där man är. Av människor jag arbetat med har jag fått frågan: hur länge ska jag prioritera bort mig själv? Mitt svar är: om du behöver & vill prioritera bort dig själv, så kanske ett halvår är ok. Sen är det dags att få upp dig själv på agendan igen.
Första gången jag såg bilder på en adoptionsresa till Kenya grep det tag i mitt inre & jag visste att jag ville. Första tanken som kom var "det går inte". Min man kände & tänkte likadant. Det är 5 år sedan & visst gick det! Under vår vistelse i Kenya lovade vi varandra att vi skulle tillbaka inom 5 år. Livet har gått fort, mycket har hänt. Det passar sällan bra att åka till ett oroligt land med 3 barn för massor med pengar. Så en dag ifrågasatte vi våra tankar på allt som gör att det inte går. Kanske går det? Ja visst går det! :)

Det gäller att hoppa på rätt tåg

Det var ett tag sen jag funderade kring mål. Ni vet dom där som bör vara SMARTA för att få en riktigt bra effekt på självförtroendet & motivationen. För mig ger det också en riktning, ett fokus. Jag får lättare att ta beslut i vardagen. Sen är det inte alltid så lätt. Att aktivt sätta upp mål & leva efter dom tar tid. Lyckas du inte pricka rätt kan målen förvandlas till energitjuvar & måsten. När du sätter upp mål är det bra om du har rensat i argumenten. Jag har tidigare gjort liknelsen med att rensa ur garderoben. Ta bort allt som inte passar. Det som är gammalt, som du kanske fått eller ärvt & som du inte gillar. Ta fram det du gillar. Placera det på bästa platsen. Som du alltid ser först när du öppnar garderoben. Dina motiv, jag vill ... därför att då.... Kika på ditt må-bra-kompass. Känn efter, dit vill jag. Sen sätter du SMARTA mål som tar dig dit. Tänk lite som om du ska ut & åka tåg. När ska jag åka? När vill jag vara framme? Funkar det resursmässigt (ekonomi/energi)? Tror jag det blir en lyckad resa? I allt detta var noga med att inte tappa bort, dit vill jag! För det spelar ju ingen roll hur bekvämt, hur nytt, hur billigt, hur spännande, hur fint tåget går om det ändå går åt fel håll.

Inga nya strykningar, men kanske så småningom

Du står framför en grupp sittande människor. De sitter upprätt. De hör varje ord du säger, de ser varje rörelse du gör. När du ställer en fråga, märker du hur de genast börjar fundera. Någon vill svara direkt. Hela rummet är fyllt av energi.

Plötsligt förändras allt. De sittande människorna hasar ner i stolarna & nästan halvligger. Någon tittar ut genom fönstret. En annan knuffar lite på hen bredvid. En smygplockar upp telefonen. En kikar på klockan. Du ställer en fråga, men ingen reagerar. Ingen har sagt något, men ändå är budskapet tydligt.

Ni som har haft förmånen att lyssna till Björn Ranelid vet att han ofta talar om ordets makt. Jag håller med honom om att ord har en enorm kraft (annars skulle jag väl inte stryka tex måste ur min ordlista). Men det vi inte säger med ord, utan kommunicerar på annat sätt, är också viktigt att komma ihåg. Under en work shop jag ledde påpekade jag att en individ ofta satt med armarna i kors. Hen berättade då att det var för att hen genom det kunde slappna av bättre då hen hade problem med ryggen. Bra för kollegorna att veta, då vi oavsett anledningen till varför vi sitter som vi sitter eller står som vi står signalerar saker till omvärlden. Hur sitter du själv på sammankomster/möten? Är du öppen i ditt kroppsspråk eller sluter du dig? Har du fokus på den som leder eller är blicken någon annanstans? Hur är du när du leder? Är du närvarande, med orden, med själen, med kroppen? Det vi säger & gör påverkar vår omvärld. Brukar le åt mig själv när jag vill att spelarna ska ta det lugnt & jag kommer på mig med att vandra upp & ner efter sidlinjen. Eller när ungarna är kaos, när det egentligen är jag som stressar. Det är inte för inte man brukar säga "barn gör inte som du säger utan dom gör som du gör". Dags att fundera en extra vända inte bara hur vi använder våra ord utan också hur vi använder kroppsspråket. Har inte hittat nån position att stryka än men kanske det kommer så småningom :)

Stolt, glad & tacksam

Ulricehamn en klar & kall kväll. Strålkastarna tänds. Tjejer födda 2000 samlas. Det ryker ur munnarna vid varje andetag. Dags för fotboll. På med distriktsförbundskaptenskläderna (dom varma) & njuta av att se unga talanger utvecklas. Fotbollen är en arena där alla sägs vara välkomna. Som vuxna får vi jobba hårt för att införliva det. Spelarna behöver goda exempel. Jag gör det jag gör för att jag tycker om det. Samtidigt vet jag att genom min närvaro ges spelarna en annan bild av en tränare än den de oftast ser. Stolt, glad & tacksam. I måndags Göteborg, igår Vårgårda, idag Ulricehamn.

Älska allt

Detta inlägget är till er som står inför utmaningar som är lite extra. I dom situationerna är det viktigt att fokusera på det man kan påverka, veta var man ska hitta kraft, vara förberedd på att allt kan hända & helt enkelt gilla läget. Nä, jag tar tillbaka det sista, det gäller inte att gilla läget. Det gäller att älska läget.
Jag minns en match för ett antal år sen där laget jag ledde snackade en hel del om hur svårt de hade för att vinna på riktigt gräs & ännu värre skulle det vara att spela på b-planen. Det regnade hela veckan & risken att vi skulle få spela just där de inte ville var överhängande. På sista träningen bad jag spelarna om en enda sak på matchdagen, ÄLSKA ALLT! Det blev som ett mantra så när vi stod inför faktum att ja, det var b-planen som gällde, var det inget problem. Vi gillade inte bara läget vi älskade det. När vår kapten dessutom började dansa under uppvärmningen blev det bara bättre. Vi behövde hennes sprallighet för att minska stressen & pressen. Vad minns jag mer av matchen...  Jo vi tog välbehövliga poäng i en mycket svår & jämnmatch.
I helgen står många tränare & spelare i situationer där jag hoppas att de älskar läget. Alla får inte möjlighet att kvala eller spela direkt avgörande matcher. Jag som kommer sitta på läktaren hoppas att ni alla kan vara så bra som jag vet att ni kan vara. Jag kommer njuta av läget för jag älskar verkligen kampen, tävlingen, leken fotboll. Må bästa lag vinna!

Åhhh vad jag är trött...

Ett gäng vänner är samlade. Några från Sverige, några från Finland & några från Danmark. Det är kväll & alla vuxna börjar samlas efter att barnen blivit nattade. När den siste i gänget äntligen fått sönerna att somna säger han gäspandes "man är allt lite trött" varpå dansken säger "näj så typiskt svenskt, att va trött! Antingen är man vaken eller så sover man, inte f... går man runt å gnäller för att man är trött!"
Så himla härligt, att bli speglad i andra människor. Något som kommer så naturligt för oss som att säga att vi är trötta får dansken att gå i taken. Visst har han en poäng. Tänk er själva om vi lyckades sudda ut alla dom där ursäkterna för vårt beteende. Att vi är för trötta, har för lite tid, har inte råd, jag vill gärna men... Undrar hur mycket mer vi hade lyckats få gjort av det där som vi egentligen vill. Sen kan det ju visserligen vara så att det finns en riktig orsak till varför vi inte gör som vi vill göra. Det fick jag jobba med mycket i huvudet en lång tid efter operationen & jobbar med fortfarande. Dom där riktiga ursäkterna där det faktiskt handlar om att acceptera fullt ut, snarare än att bita ihop & bara göra. Ja, härligt är det iallafall med vänner som får en att öppna ögonen & se på sig själv ur en liten annan vinkel. Dessutom ler jag för mig själv numera varje gång jag kommer på mig själv eller möter människor som säger "Åhhhh vad jag är trött" :D

Varför vill jag...

Att göra olika val i livet & prioritera därefter är inte alltid så lätt. Du kanske känner att du vill tex träna mer men du lyckas liksom inte riktigt komma igång & hålla i. Detta gäller såklart inte bara träning utan kan vara vad som helst. För någon kanske det handlar om att stressa mindre. En sak du kan göra är att svara på frågorna: Varför vill jag ...? Vad är det som lockar mig? Vad är det jag ser som blir bra? Vad vinner jag på det? Vad är det som får mig att vilja, egentligen?

Hittar du svaren på dessa frågor har du troligen hittat delar av motiven till det du vill göra. Det är lätt att tappa bort sig själv i detta. Försök att verkligen utgå från dig själv. Vilka är DINA vinster? Genom att ta reda på dina motiv kan du påminna dig om dom när tvekan blir stark & motivationen tryter. Du vet då, när du helt plötsligt inte gör som du egentligen vill göra. Motiven kan alltså hjälpa dig att påminna dig om varför du vill något & stärka dig i att prioritera. Så efter att du tagit reda på vad du vill är ett tips att ta reda på varför & ge dig inte förrän du känner "Ja just det, det är ju därför jag vill..."

Igår under Sverige-Skottland skedde något som påminde mig om mitt varför. Det sög till i mig & jag kände den där glöden. Jag brinner för att vara en del av när andra människor växer & jag tycker om att få vara närvarande när de lyckas. Under några månader provade jag en annan väg. Nu kliver jag med full kraft tillbaka in på den väg jag vet är rätt för mig. Håll tummarna för att jag lyckas!

MÅ BRA - MÅ JA

Sitter i bilen. Kämpar för att hålla tårarna tillbaka. Stora andetag, lugna andetag. Är påväg mot något som inte gör att jag mår bra. Det skriker i kroppen. Har gjort ett svårt val, men så viktigt. Jag har sagt, nu räcker det. Det är inte värt det. Drömmar om bygge på drömtomten får vänta. Jag har det bra, fantastiskt bra. Behöver vara noga med att må bra.
Är du i en situation som gör att du inte mår bra, så känner du ofta det. Det är inte alltid lätt att väja det magen säger. Det som kan hända om du bortser för länge från magkänslan är att du kan då tappa bort vad du egentligen vill. Känner människor som i perioder tappat bort sitt må-bra-kompass. Var rädd om din förmåga att känna vad som är rätt för dig. Utan det får du svårt att leva det liv du vill leva. Ta hand om dig & lyssna på den röst i dig som hjälper dig. För mig handlar det om MÅ BRA - MÅ JA - MOJA

Res på dig :)

Barn är i många avseenden fantastiska. De har en inneboende vilja att lära sig saker. Att inte ge upp efter 1, 10, 100 försök. Vilken gåva. Är man vuxen ramlar man på andra sätt. Ibland klarar man att resa sig av sig själv. Lite som när man snubblar & slår sig, snabbt kolla var det nån som såg & sen låtsas som om inget hände & fortsätta. Ibland går det inte att resa sig direkt. Man blir liggande ett tag. Sörjer kanske. Så en dag återkommer kraft & man reser sig. Frågan är då om man kan, vill & vågar försöka igen.

Igår träffade jag en kvinna som brann. Hon hade samma livslust & kraft som ett barn. När jag frågade tror du verkligen att det kommer fungera svarade hon utan tvekan. Det ska fungera, det kommer att fungera. Hon sa det med en sådan självklarhet att jag trodde henne. Hon & de som väljer att tro att det går kommer resa sig varje gång de faller.

Vill du något & du mår bra av det våga tro att det kommer att fungera. Blir det inte exakt som du tänkt dig ge inte upp. Ingen lär sig att gå utan att ramla. Hitta kraften, hitta stödet, hitta modet. Är du inte redan på väg så här får du en hand. Våga ta den våga res på dig :)

Stryk & ersätt

Jag har hittat ett nytt ord jag vill stryka ur ordlistan. Måste är sedan gammalt struket. Läste en text för inte så länge sen av en kvinna som levt med utmattningssyndrom. Hennes text var personlig & levande. Vad som var tydligt var att hon under svåra perioder använde måste i nästan varje mening. Under perioderna där hon mådde bättre blev måsten till vill. Som sagt detta har jag skrivit om förr men så viktigt. Att hitta & uttrycka vad man vill. Ok, nu till det nya ordet...

Dags att ta bort & ersätta borde. Hur ofta tänker eller säger vi inte: jag borde... Prova att ersätta det med jag vill... eller kanske jag ska... I mig blir det skillnad. En enorm skillnad faktiskt. Jämför, jag borde skriva på bloggen med jag vill & ska skriva på bloggen. Prova du med! Borde ska bort ur mitt liv. Antingen vill jag eller så ska jag eller så skiter jag i det helt å hållet ;)

Göra skillnad, må bra

Jag har skrivit om det förut, att göra skillnad. Jag tror många med mig trivs med att göra skillnad dvs att man ser att den kraften & tiden man lägger in ger något form av resultat. Det kan handla om allt från plantera ett nytt träd & se det ta sig å växa, se ett leende på en människa man stöttat eller införa annorlunda arbetsmetoder som visar sig fungera utmärkt. I de två klubbuppdrag jag haft under våren märker jag att varje gång jag är på plats gör det skillnad. Vilken lycka tänker ni! Det borde jag också tänka (& det tänker jag ofta). Idag tänker jag dock SKIT! Varför? Jo, för visst är det så att även om man VET att man gör skillnad så kan man bli frustrerad över att man vill göra så mycket mer. Jag blir iallafall det. Nu är det ändå så att ett träd växer i den takten det vill. Visst kan man påverka det lite med rätt jord & rätt placering, men sen växer det i sin egen takt. Idag har jag fastat i saker jag inte kan påverka. Helt meningslöst. Acceptera, agera eller ta sig därifrån. Tre val jag ibland ger människor som jag jobbar med. Dags att ägna sig åt lite självterapi. Kan jag acceptera, kan jag agera eller ska jag ta mig därifrån. Kontraktet med AU är avslutat. Trots detta ska jag dit imorgon med micken under hakan & kameran i närheten. Till QFIF dagen därpå. Där är jag i full gång, men omorganisation påverkar min roll. Vad vill jag? Vad kan jag agera på? Vad är acceptabelt? Skillnad vet jag att jag gör, men mår jag bra?

Början av min väg in i AU

Nån gång efter årsskiftet började han ringa. Vet inte hur ofta eller hur många gånger. Varje gång sa jag nej. Försökte förklara. "Jag vill inte sätta mig i en situation där jag inte upplever att jag kan göra ett bra jobb". Strax före operationen började nästa man (journalisten) ringa. -Du har kanske sett dokumentären? Jag: -Jo ja det har jag. Den va bra men kanske inte så mycket nytt för mig som tränat lag i Nordost. Journalisten: -Vi kan väl träffas. Jag: -Jo visst, vi kan träffas, men efter operationen.
En stark drivkraft i mig är att se människor växa. Den tillsammans med min önskan om att ALLA ska få liknande chans att spela & träna fotboll på den nivå de drömmer om, var det som gjorde att jag gick med på att träffas. Något slog an i mig när de båda männen pratade om AU & de möjligheter som finns.
I början av våren träffades journalisten & jag på ett mysigt lunchställe vid Nääs fabriker. Ett härligt samtal som gjorde mig inspirerad & hoppfull, samtidigt som utmaningarna AU stod inför blev tydligare. Min egen utmaning just den dagen var att inte lova något & att hålla mig till dosen tabletter som stod på burken. Jag hade gått över gränsen & kroppen skrek efter vila!
Mitt första möte med AUs representant var också ett härligt samtal. Jag log lite för mig själv & jämförde stället vi träffades på med var jag träffat Kenyas landslagscoach första gången. Då över en CokaCola i "den finare" slummen i Nairobi, nu på Ullevis restaurang med vita dukar & buffé utan gränser. Det underliga med samtalet som nu skedde var att jag vid ett flertal tillfällen blev erbjuden en hand att skaka. Inte kunde jag skaka en hand när vi inte ens var halvvägs inne på vad jag eg skulle göra?!
Jag åkte fundersam hem & så fortsatte det ett tag. Telefonen ringde & männen gav sig inte. Två bra samtal med människor jag respekterar i idrottsvärlden hjälpte mig att reda i fundersamheten. Jag kände vad som var rätt i magen & åkte tillbaka till Hjällbovallen.

Slut på tystnaden

Har varit tyst här ett tag. Dags för ändring. Tankarna har snurrat & kommer nog fortsätta göra så ett tag till. Min kropp har återhämtat sig bra efter den stora operationen i våras. En dag i somras när jag i leken skulle ikapp min 9-åring kom jag på mig själv med att springa några steg. Vilken lycka! Jag har dock en bit kvar till att busa med fler än en unge i taget. På jobbet är det dags att köra igång för fullt denna veckan. Det har hänt en del & jag tänkte jag kunde delge er lite här även om det blir i efterhand.

Vi börjar med Angered United. Mitt uppdrag där på 2 månader inleddes med observationer av träning & match samt samtal med tränare, spelare & uppdragsgivaren. De har en mycket engagerad journalist som följer laget, vilket innebar samtal även med honom. Jag kämpade för att hålla det till en kväll i veckan som överrenskommet. Behovet av ledarskap, engagemang & en ny injektion var enormt. Deras situation grep tag i hjärtat. Jag njöt & led omvartannat. När mina 2 månader var slut presenterade jag min analys till Angered Uniteds styrelse. Ett mycket givande möte där jag upplevde en ärlighet som jag gillar skarpt. Jag hoppas att vi alla var överens om att det är en bit att vandra innan AU blir ett stabilt lag som är redo för division 1. Jag presenterade 3 delar som måste komma på plats för att vandringen ska lyckas. Hur snabbt den vandringen går är mycket upp till de som är i & kring laget idag. Det borde vara möjligt & det vore härligt att se ett lag från Nordost kliva upp i seriesystemet! Fotbollstalanger finns i området. Det gäller att arbeta för att ta bolltalangerna vidare till att leva som fotbollsspelare. Jag önskar alla inblandade all lycka! Vet att någon undrar, var det allt? Så mycket att berätta, så mycket kommer hända, men just nu ska jag in i duschen för att kunna dra iväg till nästa arbetsgivare.

VARNING

Tiden går fort när man har roligt... eller har mycket att göra...

Dags att inse att agendan är för full. Det som har hänt har hänt. Hur ska jag undvika att hamna i samma situation igen? Vilka lärdomar kan jag dra? Hinner inte svara på frågorna nu. Hoppas jag tar mig tiden snart.

ALLA VARNINGSKLOCKOR RINGER! Ut från datorn & jobb. Landa på en stol i trädgården. Inte nu, men NU

Tålamod

Tålamod är en dygd... eller... Att ha viss mått av tålamod är bra när man är inne i perioder där saker tar lite längre tid än vad man önskar eller trodde dvs om tålamod då betyder att man bibehåller sin tro på att man kommer nå fram. Om tålamod däremot får dig passiv kan det dock ha motsatt effekt. Då stjälper det nog dig mer än det hjälper dig.
Häromdagen efter ett arbetspass på dagen var jag på en match. Därefter åkte jag till Härlanda Park för att snacka med några tränare. De var igång med träningen när jag kom & medan jag väntade gick jag in på planen & hjälpte till med att samla bollar (vet hur gott det är att få den hjälpen). Det tog några minuter innan kroppen sa ifrån. När jag senare funderade över situationen var jag lycklig. Lycklig att jag är påväg. Visserligen går det sakta, men det går åt rätt väg. Snälla snälla kropp, läk så snart du kan. Snälla snälla knopp, hjälp mig att ha tålamod.

Idag är jag ledsen

En samling tränare, styrelse-aktiva, koordinatorer, sportchefer, klubbchefer etc samlas. Två coacher med enorm erfarenhet & framgång inspirerar & stimulerar diskussioner. Jag lämnar salen med massor känslor. Behovet av samtal & erfarenhetsutbyte är ENORMT. I bilen på vägen hem blir jag ledsen. Hur kommer det sig att så gott som alla blivit kränkta, särbehandlade, åsidosatta pga att de är födda till flickor & numera starka, kunniga kvinnor? Idag är jag ledsen. Ledsen för att vi inte kommit längre. När jag skriver vi menar jag ALLA. Jag är trött på att slåss & jag vill inte höra om fler underbara kvinnor som blir behandlade som skit. Va inte så förbannat rädda, ge varandra chansen.

Ännu ett spännande uppdrag

Efter åtskilliga samtal är det nu klart, kontrakt är skrivet med Angered United. Fram till sommaren kommer jag att fungera som rådgivare åt de ansvariga tränarna men även titta på verksamheten & organisationen kring laget. Uppdraget är en kombination av mina erfarenheter/kunskaper som tränare & idrottspsykologisk rådgivare. Det ska bli spännande att få dyka in i en ny verksamhet med nya spelare & ledare. Att det är just Angered United känns extra kul. Ett lag från nordöstra Göteborg vars förutsättningar delvis liknar den föreningen där jag hade mitt första tränaruppdrag. Jag trivdes på många sätt riktigt gott i Kortedala IF. Min förhoppning är att jag kommer trivas lika gott i Angered United & att mina kunskaper kommer vara till god nytta. I vilket fall som helst känns det som sagt spännade  :)

Frågan som fick mig att inse läget

En gammal välanvänd fråga fick mig att inse mitt läge just nu. Kanske gäller detsamma dig? Svara på frågan & gör det noga: Vad gör du nuförtiden?

Kanske börjar du rabbla mängder av saker som står på agendan. Kanske blir du helt tyst. Ja, för vad gör du egentligen? Gör du det du vill göra? Är du där du vill vara? Eller är du påväg mot det du vill? Önskar er alla att ni är stolta & nöjda över ert svar på frågan. Jag känner mig helt ok stolt & nöjd. Det känns gott att veta :)

Det gäller att hålla balansen

Dagarna går & nya utmaningar kräver sitt. Kroppen är fortfarande inte helt återställd & gör sig påmind när jag trycker på för mycket. Känner mig ibland som en lindansare som inte riktigt tränat tillräckligt. Ibland är jag ruskigt nära att ramla ner & då linan sitter lite för högt blir fallet isåfall smärtsamt. Har klarat mig än sålänge. Kanske ett lite större paraply att hålla mig i skulle hjälpa mig att hålla balansen? Får fundera ut vad som kan fungera som paraply. 20 min i horisontalläge i soffan före varje jobbpass?
Vad hjälper dig att hålla balansen i ditt liv? Har du någon rutin att falla tillbaka på när det blir för mycket för dig? En lugn promenad, laga mat, gå ett varv i trädgården, sitta på en sten i skogen. Oftas vet vi när lugnet infinner sig. In med det i vardagen. Det hjälper dig att hålla balansen.

En extra värmade kram till min vän L & alla i liknande situationer

Om någon får dig att inte känna dig så fantastisk som du faktiskt är, så ägna någon minut åt att reflektera om det finns någon sanning i vad personen säger. Är personen själv i en sårbar situation kanske det är den individens osäkerhet som spiller ut mot dig. Glöm aldrig att du är unik & att det finns människor som älskar dig för att du är just du. Kärleken finns där trots dina knasiga egenheter. Skickar idag en extra värmande kram till min vän L & människor som blir svikna, utnyttjade eller för tillfället agerar någons slagpåse. Stå upp för dig själv. Du är fantastisk som du är!

Varje dag är en utmaning

Ett sätt att leda andra är att ställa frågor. Frågor som får individen att fundera, känna & landa i vad hen vill. Du kan göra likadant när du leder dig själv. Genom frågorna kan du få igång en process i dig själv som kanske leder dig till det du vill. Det du mår bra av. Ett problem i detta är att vi inte allt för sällan känner vad som är rätt, men känslan störs av förväntningar, normer & annat smått å gott. Jag vill stryka alla skall, bör & måsten & ersätta med vill, önskar & drömmer om att... En enkel men ganska effektiv fråga är: Varför? Om svaret innehåller, vill & må bra så har du kommit en bra bit påväg.

Att leda andra är en gåva, att leda sig själv är en utmaning. Just nu står jag i en situation där varje dag är en utmaning...

Varför står det vila på programmet för mig nu när känslan att vilja göra mer är så stark? Jo, för att jag vill bli bättre. Jag vill leva ett aktivt liv med mindre smärta & därigenom ha störra tålamod med mig själv, mina nära & kära & inte minst mina barn. Så mot soffan & zappa på tv. Det kommer göra gott i längden.

Igång igen

Var igår på planen för första gången sen operationen. Rättning, inte på planen, vid planen. Först lite häng utan för klubbhuset, sen in & stämde av läget med ungdomsansvarig. Därefter ut på träning. De jag skulle till tränade längst bort. Aldrig har en fotbollsplan känts så lång. Smärtan gjorde sig påmind & jag fick sakta ner. Kom äntligen fram & snackade med ett gäng tränare. Bra samtal. Kunde tyvärr inte vara aktiv med spelarna, men lämnade lite tips på övningar & saker att instuera i. Efter promenaden, tillbaka till klubbhuset, landa i en fotölj. Ytterligare samtal med en tränare. Hon hade dock inte så mycket att rapportera. Hon hade varit på jobb i Kenya. Jobbade med adoption. Världen är liten!!! Mitt inre stutsade fram när jag i realiteten sakta & böjd framåt tog mot bilen. Körde lugnt hem. Gott att vara igång igen :)

Om 10 år är jag...

Om du fastnat i tanken, känslan eller ett beteende har jag ett tips. Se det hela ur ett annat perspektiv. Ett sätt kan vara att använda tiden. Hur menar jag då? Jo, genom att förflytta dig 10 år framåt kan du i tanken hitta dit du vill vara. Om 10 år är jag ... år & då vill jag ...

Tre exempel:
Du har en konflikt på jobbet. Om 10 år är jag... år & då vill jag kunna jobba utan denna konflikten.

Du sköter inte din hälsa. Om 10 år är jag... år & då vill jag må bättre.

Du agerar ut frustration på dina nära & kära. Om 10 år är jag... år & då vill jag kunna hantera min frustration & vara go mot mina nära & kära.

Nästa fråga är: HUR?

Det är nu jobbet börjar. Ägna energi åt hur du kan ta dig dit, men fundera inte utan agera. Om du redan idag tar ett litet steg i rätt riktning kommer du ha påbörjat resan. Det som inte är i rikting mot önskebilden blir plötsligt mindre betydelsefullt. Oavsett var du vill befinna dig om 10 år behöver du solla i det som pockar på din uppmärksamhet idag. Att låta tanken vandra i tiden kan alltså hjälpa dig att prioritera det som är rätt för dig just nu. Stå emot det andra & var stark i var du vill. När du tvivlar eller stöter på motstånd, återkom till bilden av dig själv om 10 år. Det kommer hjälpa dig. Lycka till!

Önska mig lycka till

Dagarna går långsamt, men rehabiliteringen går långsammare... Många trevliga saker händer som jag inte löser. Nu är frustrationen stor. Får ta hjälp av all min kunskap & försöka praktisera den på mig själv. En dag i taget. Njut av de saker jag kan göra. Gläds åt även de små framstegen. Idag är det svårt. Får jobba stenhårt med acceptans av det jag inte kan påverka. Önska mig lycka till.

Trots att det skriker inom mig är jag lyckligt lottad

Idag skriker det inom mig. Längtar efter att finnas där för människor som med hjälp av min kunskap & sin egen vilja till förändring hittar vägar till att må bättre & prestera bättre.

Jag har varit sjukskriven i snart 2 veckor. Minst 1 vecka till. Sakta med säkert. Min kropp behöver tid för att läka. Idag blöder dock mitt inre av längtan. Längtan efter att se & vara en del av att människor växer.

Under 2014 kommer jag söka nya vägar till att nå människor som vill jobba med en förändring i sina liv. Jag vill nå fler chefer/ledare som väljer att investera tid & energi i att gruppen ska må & prestera bättre.

Idag är det svårt att inte jobba. Jag är lyckligt lottad. Mitt jobb är en del av min passion.

Tack Anna Odell!

I livet möter vi massor av människor. Alla med sina unika berättelser. Min berättelse har & fortsätter att forma mig. Som människa & som ledare. Jag har i stunder stått högt i hierarkin, men har också haft perioder där jag inte stått särskilt högt i kurs. När jag blev vald till skolans lucia var lärarens kommentar "Va inte mallig nu". Vilken galenskap, att först låta barnen välja lucia & sen kasta skit på den som vinner. Långt senare i livet mötte jag en bättre mentor. Hon gav mig rådet "våga led". Känner idag tacksamhet & ödmjukhet inför mig själv som människa & ledare. Är också stolt & glad över att människor ibland låter mig leda dem. Att leda är en fantastisk gåva. Det är också ett ansvar, en process & något som sker i stunden, ibland utan att man är fullt ut medveten om det. Jag önskar jag kommer att fortsätta utveckla min förmåga att se mig själv & andra. Ibland frågar jag deltagarna i mina utbildningar vilka behov barn/människor har & vilka egenskaper som krävs av en ledare. Att bli sedd är ett behov som jag tror är oerhört starkt hos alla individer. Ett annat behov är att vara en del av ett sammanhang, en gemenskap. Som ledare bör vi vara noga med att försöka bemöta detta hos alla individer. Även som människor kan vi efter bästa förmåga försöka vara i stunden & se varandra. Idag i soffan framför Tv föll ytterligare några bitar på plats. Har du inte sett den så rekommenderar jag att du ser den. Återträffen. Tack Anna Odell! Du inspirerar mig till att växa.

Idag, imorgon & ett tag till

Idag är det måndag & många är på jobbet. Själv rör jag mig mellan sängen & soffan som en sliten 90-åring. Hade jag inte spytt av de starkare värktabletterna hade burken för länge sedan varit tom. Nu står den orörd i fönstret. Läkaren är nöjd med operationen. Resultatet får vi om ett år. En prövning i tålamod. Tack för den ;)
Solen gjorde undervärk igår. Jag släppte in den & fågelkvitter genom fönstret. Skönt. Om några dagar kanske jag kan släpa mig ut på gräsmattan med en filt, sätta mig i en sliten väntande trädgårdsstol & njuta av de livsgivande solstrålarna. Här inne är det som om tiden ibland står stilla. Utanför rusar vardagen fram. Idag är det måndag & många är på jobbet. Själv är jag hemma idag, imorgon & ett tag till.

Att göra skillnad

Att vara en del av att människor växer är en drivkraft hos mig. Ibland undrar jag om det jag gör verkligen gör skillnad. Den sista tiden har jag mött många människor som har gjort skillnad i mitt liv. Ett telefonsamtal, ett möte över en kopp kaffe, lite tjôt i en klubblokal eller några lösryckta meningar när man samtidigt har uppsikt över barnen som leker. Små saker som sägs & görs gör skillnad. Man behöver inte rädda världen från krig, orättvisor & våld för att göra skillnad. Börja med att vara närvarande & positiv i mötet med människor i din närhet. Tillstånd smittar. Ge av dig själv & du får tusenfalt tillbaka. Var också ödmjuk inför din egen förmåga. Ibland finns inte kraften & energin där. Helt oväntat dyker ändå en medmänniska upp, oftast omedveten & gör det där lilla extra som får dig på fötter igen. Tack alla kända & okända människor som gör skillnad i mitt liv!

Mitt första jobb inom näringslivet

Läser om Teambuildning i tidningen Kollega. En ganska kort artikel som ändå pekar på något jag funderat över. Hur kommer det sig att man väljer att kalla en "upplevelsedag" för teambuildning? Visst kan det vara ett bra inslag i ett längre jobb med att stärka en grupp, men att få en grupp att fungera & må bra kräver tid & kunskap. Mitt första jobb inom näringslivet handlade om just detta. Jag mötte en chef som ville satsa på sin grupp på ett annat sätt. Efter samtal kom vi överrens om regelbunda kortare insatser med gruppen som sträckte sig över ca ett halvår. Vad spännande & inspirerande det var att göra något nytt. Inte alltid lätt, men vad kul & lyckat det blev. Tack Rolf, för förtroendet & givande samtal!

En efterlängtad uppdatering

En efterlängtad uppdatering av min hemsida är pågång. Alla texterna är klara. Nu ska det bara göras... Vill nå ut mer i näringslivet. Spännande att se vad som händer på sikt. Tycker det är underbart att se människor växa oavsett om det handlar om motivation till motion & hälsa, effektivare team eller att leda sig själv & andra.

Även jag sätter osmarta mål

Idag smärtar det lite extra. Känner av längtan. Kanske för att jag tittade på Futsal SM i helgen. Träffade flera underbara spelare, föräldrar & ledare. Kanske för att jag i dagarna tackade nej till två uppdrag som coach/tränare. Det har varit svåra val, men nu är det gjort. För denna gången. I vår är det fokus på min hälsa. I mars lägger jag mig på operationsbordet, med förhoppningen att kunna bli aktivare. Operationen möjliggör det men jag har också en mental resa att göra. Som med alla operationer är det bara första steget. Arbetet som följer är minst lika tufft. Fram tills dess är mina mål:

1) vara lyhörd för barnens eventuella oro
2) äta ok & njuta av att kunna röra på mig
3) må så gott jag kan

Ok, säger den som vet, hur SMARTA är dom målen då?
Inte så värst, säger jag. Ibland i livet får man vara ödmjuk inför sig själv & den situation man befinner sig i. Även jag sätter upp "osmarta" mål.

Kalendern fylls

Det är underligt det där med kalendern. Att den fylls så snabbt. Händer massor med intressanta saker. Några vill jag ta del av, andra vill jag vara en del av. Än så länge njuter jag av inspiration & nya intryck. Känner att jag växer. Det är en skön känsla. Vet att jag samlar på mig massor för att så småningom agera. Det är också en skön känsla. Att agera. Att vara en del av att andra växer. Inte trodde jag väl att kalendern skulle vara tom trots att jag inte leder ett klubblag? Nä det är som det alltid har varit med mig. Kalendern fylls, fast lite annorlunda.

Dags att sortera

Ibland är det svårt att sortera. Sortera bland andras åsikter & argumanet eller att sortera de egna tankarna & funderingarna. En nära vän har liksom jag, den senaste tiden brottats med en mängd frågor. Brottningen har pågått ett tag. I samtalet med vännen insåg jag att jag liksom hen tappat bort vad jag/hen själv tycker. Det är kaos bland argumenten & känslorna. Dags att göra en rejäl utrensning.

Tänk dig att alla funderingar är som dina kläder i din garderob. Några är gamla, andra är nya, vissa kanske tom är ärvda. Töm garderoben! Allt ska ut! Varenda argument, varje tanke ska ner på ett papper. Välj sen de tre plagg/tankar som du absolut vill ha kvar. Vilka tre landar skönast i kroppen? "Häng" dom på bästa platsen. En plats som du lätt kommer åt & ser så fort du öppnar garderoben. Försök att göra dig av med plagg/argument som stör. De tillhör andra å kanske är bra för dem, men för att du ska må bra bör de rensas ut. Att alla inte trivs i vit t-shirt är kanske en självklarhet, trots att det kan va hur fräscht & snyggt som helst. Kanske är det så då att alla inte trivs med det som "borde" vara bra för oss. Vad just du mår bra av vet ju bara du. Ibland är det nödvändigt att sortera bort alla "borden" & "måsten" för att hitta sin väg. Kanske en rejäl tömning av garderoben är en väg. Lycka till!

Stort tack!

Jag älskar idrott. Oavsett om det är barn eller vuxna som idrottar, griper det tag i mig. Att sitta på en filt på ett soligt men blåsigt Byvallen & njuta av barn som leker fotboll är underbart. Att vara på planen med ungdomar som tränar för att bli bättre är inspirerande. Att sitta på läktarn eller hemma i soffan & heja fram landslaget fyller mig med hopp & tro att allt är möjligt.

Elit till varje pris? Nej! Men ska vi ha elit? Ja!

Oavsett var man är i idrotten, bör man bära med sig vetskapen om att utan leken & bredden, kan inte eliten existera. Man bör också vara medveten om förebilders roll i barn & ungdomars liv. Vi behöver goda förebilder. Där har våra elitaktiva ett stort ansvar. På fotbollsplaner runt om i Sverige leker barn att de är Lotta, Nilla, Zlatan osv. I min värld behövs eliten för att dra bredden. För att skapa en bra elit, full av goda exempel, bör vi vara nogsamma i hur vi stöttar barn & ungdomar att nå dit. Det är en gåva att leda, men också ett ansvar. Att se varje individ & att hjälpa dem att inte bara bli bra idrottare utan också medmänniskor med sunda värderingar. Vi är många som drar dessa lasset. Stort tack till alla ledare på alla nivåer. Utan er skulle idrotten inte vara det den är idag. Å hur skulle jag må då? Jag som älskar idrott. :)

Dags att träffa ledarna, äntligen

Ikväll är det dags att träffa ledarna för första gången i rollen som koordinator. Äntligen! Det är tillsammans vi ska göra underverk. Det gör de redan, men nu ska jag få vara med på ett hörn. Under kvällens möte ska vi prata om en omarbetning av föreningens barn- & ungdomspolicy. Ska bli spännande att ta del av diskussionerna. Själv har jag ägnat sista tiden åt att läsa in mig på dokumentation i ämnet. Fantastiskt vad mycket åsikter & kunskap det finns om barn & ungdomarsutveckling, om talangutveckling, om utslagning & om elitverksamhet. Det är lite rörigt i skallen. Det landar såsmåningom. En reflektion i anslutning till ämnet:

Sitter på läktaren & får ta del av en elitförenings "akademitänk". En träning genomförs av 10 pojkar i 10-årsåldern. Först blir jag imponerad. Vilket flyt, vilken teknik. Efter en stund blir jag illamående. Var är leken? Var är glädjen? Kommer ihåg ett inslag på TV för några år sedan, gymnastikflickor från Kina. Flickorna var fantastiska i sin gymnastikprestation, men de grät. Är det åt det hållet vi ska? Elit till varje pris? Det är lätt att bli blind oavsett om det är elit- eller breddspåret man väljer. En öppen diskussion är det ända rätta. Hoppas på en sådan ikväll.

mål 2014

Att jobba med mål tar tid. Jag har inte gett mig själv tid att sitta ner & jobba med årens mål än. Min ambition finns men... ska fredag & lördag iväg på konferens så målen får vänta ytterligare några dagar. Vill inte slarva ihop något bara för att. Hoppas ni har kommit längre med era mål för 2014 :)

Abstinens

Abstinensen är påtaglig. Ingen försäsong att planera. Inga spelare att jaga. Inget team att svetsa samman. Konstig känsla. Vilken är min nya verklighet? Möten, möten, möten å så "lite" dokument att läsa. Jag vänjer mig nog för det är intressant, men som sagt... abstinens det har jag.