Händer inte mycke nu...

Nä, nu står det still. Beräknad ankomst på bebisen idag, men förutom lite förvärkar är det lugnt. Det blir väl den 17 för då ska mannen min på landskamp. Själv får jag vara hemma å ta det lilla lunga. Inte riktigt min stil, men jag e inte bitter... Tänk att vara så privilegerad att både få underbara barn & få ägna sig åt sin passion. Ser fram emot våren med lite nervositet, men stor nyfikenhet. Man vet aldrig vad livet har att erbjuda.

Begreppet coach

Som ni kan läsa i tidigare inlägg är jag mitt i en bok om bla fotboll & ledarskap. Läser den mest som avkoppling, men den får mig såklart att reflektera. Som med begreppet coach. I boken har nu begreppet coach & coachande ledarstil tagits upp lite mer ingående. Lustigt nog känner jag att Pia & jag står varandra väldigt nära i hur vi vill att spelare & övriga ledare i organisationen ska känna och hur vi vill att kommunikationen ska fungera. Om jag uppfattar det hela rätt ser Pia delvis begreppet coach som begränsande i detta. Efter lite funderande kan jag nu till viss del hålla med henne eftersom coach traditionellt används till DEN som bestämmer. Så bygger inte jag lag & om den som kallar mig coach har den förväntingen på mig så är vi illa ute. (Tror dock det oftast skett med glimten i ögat, vilket fortfarande känns gott.) Att ställa frågor, få spelare & ledare att vara delaktiga & känna ansvar, så vill jag ha det. Att leda med en coachande ledarstil är alltså något jag finner som självklart. Hmmm... coach, coachande ledarstil, nogrannhet med begrepp... gott att få fundera lite.

Ett litet hugg i hjärtat

Tänk att älska det man gör så pass mycket att det hugger till lite i hjärtat när jag tänker på att det nu dröjer några månader innan jag kan vara på planen igen. Att coacha andra, få vara en del av deras utveckling är en fantastisk gåva. När jag lägger mig å vilar kroppen läser jag just nu Pias bok "Att spela på bästa fot". Där får vi följa Pias väg från att få uppdraget att leda USA till att införliva förväntningarna på OS guld. Som i så många engelsktalande länder kallar spelarna Pia för coach. Pia tycker de ska kalla henne Pia. Jag uppfattar det som hon lägger en negativ maktstämpel på epitetet coach. För mig känns coach efter Kenya som ett fint smeknamn. Visst köper jag att jag är Anna, en människa som alla andra. Å den dan jag tror att mitt värde är större än nån annans är jag ute på djupt vatten. När en spelare säger coach med glimten i ögat & värme i rösten kan jag inte annat än att le. Å le det vill jag göra ofta.

Samling & Stockholm

Det har varit några intensiva dagar... Har i helgen haft samling med 96:orna. Tänk vad flickfotbollen går framåt. Körde en passningsövning som vi körde med 88:orna för "100" år sen. Helt imponerad fick jag se ytterst få misstag å passningar med ordentligt tryck i. Det märktes att klubbarna å spelarna gör sitt jobb vad gäller grunderna. Körde även Fadilas favorit som jag numera kallar en skott & inläggsövning. Inte alls positionsbaserad eller direkt mycket instruktioner utan mer bara att få tempo i avsluten. Så härlig övning att köra efter all taktisk träning tidigare under helgen. Spelarna verkade må bra, ha det roligt & lärde sig nog nåt nytt i alla fall.
Efter lite vila i måndags packades väskan för Stockholm å SvFF. Är nu en del av 24-karat (satsning på framtidens kvinnliga tränare) vilket känns oerhört inspirerande. Trots mage i vädret känner jag att jag är med & att jag kan få tillfälle till utveckling. Att utvecklas är centralt för mig i min roll som coach & jag hoppas att få jobba med spelare/människor som känner likadant. Var det blir återstår att se.

Det ger mycket att ge

Tidigare i veckan träffade jag ledarna för ett P-13 gäng. Lyckades nog ge dom ett å annat tips & fundering genom att dela med mig av mina kunskaper inom idrottspsykologin & lite erfarenheter från tränarskapet. Fick också chansen att lära känna 4 ledare med olika personligheter & med härliga ambitioner med sitt ledarskap & laget de ledde. Åkte hem glad i hågen, med förhoppning om vidare samarbete så snart "ungen är uttryckt". Tänk att det ger så mycket att ge.

Att vara på planen

Det är så underbart att vara på planen. Åkte igår upp till Sollebrunn för att observera en talangträning. Hur länge stod jag vid sidan om? Inte så länge. Nä, jag kunde helt enkelt inte låta bli. Inte för att Anders gjorde ett dåligt jobb, snarare tvärt om. Det inspirerade att stötta upp. Press/täckning stod på programmet. En av de träningar som spelarna tar störst kliv om de får hjälp med lite detaljer. Måste dock erkänna att jag inte direkt är smidig nu. Börjar närma mig 90kg & det är inte muskler. Mest mage. Hoppas spelarna kan bortse från ankgången & koncentrera sig på vad jag säger. Kan Söderberg så kan väl jag ;) Sen kanske kroppen inte riktigt mår bra såhär dagen efter, men jag säger ändå som Söderberg: HÄRLIGT!

Två bra semifinaler

Härligt att vara vid planen igen. Vardagen funkar ok vilket möjliggör att ta bilen genom Västergötland för lite jobb. Har de senaste dagarna sett två bra semifinaler i F-14 DM. Massor med talang som jag tycker mig se bli väl omhändertagna i sina föreningar. Visst är det (fortfarande) flickfotboll med många byten & ibland oorganiserat spel. Men så glimtar det till. Riktigt fina individuella prestationer & även riktiga sk mönsteranfall. Två härliga prestationer som resulterade i mål: mv räddar & gör ett snabbt utkast på yttermittfält som förvaltar omställningen perfekt. Offensiv mittfältare får boll halvträttvänd & spelar in den mellan mittback & ytterback till en löpande fw, skott - mål. Tror jag får chansen att jobba lite närmare med några av spelarna under hösten. KUL!

Mycket man vill

Det är många ställen man vill vara på... för en vecka sen var jag i Vara. Då var jag dock precis där jag ville. Planerna fulla av talangfulla spelare & duktiga instruktörer samt stöttande föräldrar vid sidan om. Ska bli spännande att fortsätta arbetet under hösten. Hösten innebär dock lite av just det jag inledde med. Vanligt folk börjar så smått jobba & tiden att träffas blir på helgerna. Längtan efter att se spelare som jag inte träffat på ett bra tag gör sig gällande, suget efter att se nya spelare tilltar & familjen med renovering högt upp på prioriteringslistan kräver också sina timmar. Högst upp på prioriteringslistan står dock att försöka få till en fungerande vardag, med jobb, dagis, handling etc. Att inte vardagen förvandlas till måsten utan att jag fortsätter må bra just där, i vardagen alltså. Att blanda handlingen & jobbet med möten av vänner & spelare. Vet att det kommer lösa sig fint. Hur det sen blir fram i november när vi kommer bli ytterligare en i familjen återstår att se. Hoppas kunna hålla lite av Hakuna matata vid liv. Längtan till att vara en del av ett klubblag får så länge ligga lite på is. Livet är långt.

Glädje

Det glädjer en coach hjärta att läsa om spelare som lyckas i fotbollen eller i livet. Var inne kort på Jitex hemsida. UNDERBART SOFIA! Jag skulle varit där. Återkommer till ämnet...

Gothia cup

Fredag på Gothia cup=finaldag på Gamla Ullevi. En tradition som familjen Stoltze trivs gott med. Igår blev det bla två finaler som fick avgöras på straffar. Vad som var slående för dagen var också Brommapojkarnas överlägsenhet i att få fram lag i unga år som tar sig långt i just Gothia. Om detta genererar elitspelare på sikt låter jag vara osagt, men visst kändes Stockholmsdominansen aningen tung igår. Visst, jag vill att vi tillsammans utvecklar svensk damfotboll, men måste ändå erkänna att hjärtat bankar lite hårdare för västsvensk fotboll. Det är ju där jag bor och verkar, just nu. Ser fram emot en höst där Västergötlands nya koncept för talangutveckling verkligen tar fart. Där föreningarna tillsammans med förbundet erbjuder de tjejer som vill satsa en god möjlighet till utbildning. Den fotboll jag fick se igår var en fotboll som innehöll enorm glädje och spänning, men också fina tillslag, underbara löpningar och härliga tacklingar. En utmaning vi står inför är att utbilda våra spelare bättre utan att för den delen minska glädjen. Kan andra så kan vi! Jag är övertygad om att vi får spelare som vill fotboll längre om vi ger dom en bättre verksamhet. Sen är ju ett av mina motton också: Utan att vara seriösa får vi aldrig riktigt roligt.

Träffa kära kollegor

Elitflicklägret är i full gång. Hela Halmstad kryllar av 15-åriga spelare som gillar fotboll. En underbar tillställning som man inte vill missa. In med familjen i bilen för att se match (Västergötland-Västerbotten). Väl på plats dröjer det inte länge innan vi ser mina goa kollegor/vänner Per & Pia samt laget i full gång med att värma upp. Härligt att träffa dom. Som bonus blev det även några till. Så mycket trevligt folk på ett ställe. Regnet missade oss också. En lyckad dag!

Olika världar

Fick i veckan truppen som kollegor tagit ut för läger i augusti. Här är det ordning & reda. Alla spelare presenterades för mig med blid, namn, klubb mm. Fantastiskt. Det ger mig & övriga instruktörer på plats på lägret ytterligare hjälp att göra ett gott jobb att se & hjälpa spelarna till en riktigt kul & bra upplevelse. Ser fram emot att vara på planen igen. Kombinationen av min hälsa & förutsättningarna i Nairobi höll mig borta den sista tiden där. Här är läget annorlunda. Skönt att vara hemma.

Shiko å övriga backlinjen

Har inte haft kraften att ta mig till spelarna än. Har däremot haft kontakt med Shiko. Shiko är spelaren som under mina månader med laget har gått från bänknötare till startspelare. Varför? Karaktär är mitt svar & förtroende. Genom att alltid träna & vilja lära sig har hon utvecklats. Det är en fröjd för en coach när spelare vill å är beredda att ge lite extra för det. Shiko är en spelartyp som varje lag behöver. En riktig kämpe som "smäller på". Kliver alltid in i situationen. Går bort sig ibland, ja visst, men då gäller det att få henne att gå bort sig på "rätt sätt" så att övriga spelare kan ta täckning å laget på så sätt vinner boll. Shiko tillsammans med Mary har funkat alldeles utmärkt. Mary är snabb, brytningssäker å har bra speluppfattning. Okej, lika bra att presentera hela backlinjen. Bredvid Mary centralt spelar ofta Toto. Bäst tillslag i laget, bra huvudspel å bra spelförståelse & uppfattning både offensivt & defensivt. Man ser det inte direkt, men vill hon är hon ganska snabb också. Hon är en av de som spelat i Kenyanska landslaget. Till vänster har det varierat något. När så Usla klev ner där funkade det riktigt bra. En lugn spelare som oftast hittar det enklaste alternativet. Spelförståelse är a & o men även god teknik så att koncentrationen kan läggas på att se alternativen. Jesper beskrev henne som elegant spelare å jag är nog beredd att hålla med. Nu när jag beskriver spelarna märker jag hur nära jag ändå kommit dom. Det är en konstig känsla att veta hur olika våra förutsättningar är till att välja hur vi vill leva. Önskar dom frihet att vara som dom vill vara. Det är svårare tror jag i ett land där värderingar på många områden är mycket konservativa. Inte minst om vi pratar könsroller. Tack mamma & pappa för att ni fostrat mig till en frågesättande å kritiskt tänkande individ. Iband kanske för mycket eller om jag får avsluta med ytterligare en kommentar av min man. Det heter inte analytisk, det heter ANNAlytisk.

Magsjukan släpper

Så har jag hämtat mig ganska bra från en ihållande magsjuka. Krafterna är inte 100%, men på god väg. Funderingarna kring laget har varit många under dessa dagar. Är nyfiken på hur det gått för dem. Har haft korta kontakter som eg inte sagt så mycket annat än att de är igång. Min delaktighet kommer minska jämfört med innan jag blev sjuk, främst för att jag vill att de ska driva laget själva. Jag kommer åka till Sverige inom några månader & då ska det rulla med kraft från spelarna. Hoppas det har gjort det nu också. Ska bli kul att träffa dom nästa vecka.

Magsjuk

En magsjuk Anna coachar ingen annan än sig själv just nu. Återkommer när krafterna är tillbaka.

En dag av längtan & reflektion

Ikväll blev det ingen träning för min del. Spelarna skulle ha möte om projektet så jag passade på att längta hem till de fina planerna, de medvetna spelarna, språket & kontinuitet. Att instruera tex positionsförsvar på engelska är en utmaning. Att sen stötta spelarna på match när det står kenyanska män och skriker efter markering (tror jag) är tufft. Är det för tufft? Får se. När vi pratade i halvlek under den "värsta" matchen tror jag spelarna förstod att jag vill ha spelare som tar egna beslut. Som litar på sin förmåga & gör sitt bästa för sig själv & laget. Att vi behöver lita på varandra istället för den misstro som lätt sprider sig om någon börjar gnälla. Vad gäller fotbollen kan jag nu säga att jag vet vad som krävs för att vi ska ta ytterligare kliv för att utvecklas. Vill de det? Ja, utvecklas vill ju alla tänker någon nu, men är de villiga att kliva ur sin trygghetszon för att ta sig vidare? Är inte helt säker på det. Får fundera ut hur jag ska ta reda på det. Vill de bara lira boll för skoj skull samt ha det som bas för projektet, vilket är helt ok, är jag fel coach för dom. Jag är här för att utvecklas & vill ha spelare som känner likadant. Inget rätt eller fel bara olika inställning till fotbollen. Är det jag som gnäller nu? Litar inte jag på spelarnas vilja? Kanske inte. När en spelare som säger sig vara en av de seriösa inte dyker upp innan matchstart kan jag inte annat än att tvivla. Är ledsen för det, för det kanske inte alls har med saken att göra. Ja, jag har helt klart en del att reda ut. Både med mina egna tankar & med spelarna. Ska bli spännande att höra vad som hände på kvällens möte. Hoppas de lyckades komma ett steg vidare med projektet. Får ringa nån av dom imorgon...

Tuneringen

En kort sammanfattning av 2 intensiva dagar. Inte bara fyllda med härlig fotboll utan även med livserfarenhet jag sent kommer glömma.

Våra snygga matchdräkter gjorde susen. Däremot anlände dom sent, liksom två av spelarna i tänkta start 11:an vilket resulterade i snabba beslut som jag först förankrade hos lagkaptenen & en av de informella ledarna. Jesper lyckades fånga samtalet på bild. Frågande miner ombyttes till ok, vi kör.

Innan varje match samlades vi på planen för de sista peppande orden. Nedan ser ni oss med delar av arrangemanget i bakgrunden. Både speaker & first aid var på plats. Bra organisation.

Det går inte att beskriva under vilka förhållanden dessa spelare bedriver sin fotboll. Jorden i Nairobi är som ingen annan jord jag tidigare skådat. Den har förmågan att klibba ihop sig så att om du går i våt jord en bit har dina låga skor plötsligt förvandlats till platåskor. Funkar sådär att spela fotboll i. Under matchen konstaterade två av spelarna att deras lånade skor inte var något att ha i underlaget som bjöds. Här ser ni Ester mitt under matchen. En sko har hon lyckats slita av sig innan bollen kom hennes väg å vad gör man. Spelar med en sko såklart!

Tycker bilden symboliserar mycket av dessa spelares vardag. Dom vill så himla mycket. Hitta lösningar, få det att fungera. Sen att de hade oturen att bli gravida som 16-åringar & att mannen ifråga dessutom slagit dom sönder å samman det är delar av deras liv. Dessa tjejer/kvinnor vill inte att andra ska begå liknande misstag. De vill hjälpa yngre tjejer göra bättre val. En ambition jag beundrar mycket.

Ok, för resultat freaken: Girls Unlimited - Sofapaka 1-1, Girls Unlimited - Old is Gold 0-1, Girls Unlimited - Mathare United 1-2. Vi gick inte vidare från gruppen. Spelarna gjorde allt som stod i deras makt. Vi gjorde bra matcher men väl framme vi mål... De andra lagen var generellt något snabbare & framförallt effektivare. Bilden om var vi står fotbollsmässigt har klarnat avsevärt.

Se Girls Unlimited spela tunering

Vår första tunering. Gôr spännande! Vi spelar på Pangani kl 11.45 & 15.25 både fredag & lördag (enl schemat). VÄLKOMNA!

TACK!

Tack för ekonomiska bidrag! Vi har numera matchställ. Känns så bra. Mer pengar behövs för fortsatt stöd vid tex köp av skor. Inget som varken jag eller spelarna förväntar oss dock. Bara så himla härligt att kunna hjälpa även på det sättet.

Når Hakuna Matata in i mig?

Sitter i taxin utanför en bensinstation. "Vi ger dom 2 h" säger föraren. 2 h! Försöker jobba med mitt inre samtal. Ok inget som är rätt eller fel, bara olika. Hakuna Matata. Varför säger dom 14 när dom menar 16? Fattar inte eller gör jag det? Tid är inte viktigt. Det jag inte gör idag gör jag imorgon. Måste dock medge att jag hellre spenderar 2 h med barnen & Jesper än väntande. Ska jag kanske åka hem?
Vi var bokstavligt talat på planen 14. Vi i en taxi, några kor & två killar. En av dom kommer fram å ger oss rådet "dont stay here, you will be robbed". Därav väntan vid bensinstationen. Känns sådär. Ok, fördelar av att tid är oviktigt? Om jag är "sen" behöver jag inte känna mig stressad. Ingen bryr sig. Är det bra? Nej, bättre kan du Anna. Att inte bry sig om tiden kanske gör att man lever mer i nuet. Träffar jag en vän pratar jag med henne/honom även om jag är påväg till ett avtalat möte. Kanske det samtalet är det som senare gett mig glädje den dagen. Telefonen ringer... dags att bege sig mot planen.
Matchstart 15.20. Kanske ska sluta kolla på klockan. Låta tiden ha sin gång. Matchen flyter på. Förlust, men helt ok. Vi spelade mot ett herrlag. Mycket spelvändningar, härligt. Landslagscoachen var på plats. Ser fram emot samarbete med honom. Blir efter tuneringen i påsk, kanske. Vi får se helt enkelt. Hakuna Matata. Nej jag erkänner, jag gillar den svenska ordningen. Tycker Syrén är lagom Hakuna Matata. Vi har ordning i grunden, men situationen kräver att vi är flexibla & hittar de bästa lösningarna. Än har inte Hakuna Matata nått in hela vägen till mig.

Loggan

Blir galen på tekniken. Borde gått & duschat för länge sen men fastande framför datorn. Har fått loggan för laget & projektet. Ville såklart visa er, men men... löser verkligen inte att få bilden in här. Ger upp för nu.

Vara i tid

Att vara i tid innebär något helt annat här jämfört med i Sverige. Svår hanterat, men jag lär mig sakta men säkert. Funderade på hur jag skulle förmedla att vara i tid till match & kopplade det till vikten av gemensam förberedelse inför match. Verkade fungera. I torsdags var alla på plats vid tänkt matchstart, 16.00. Ja, alla i vårt lag. Ingen i motståndarlaget. Sådär bra, för effekten av att vi var i tid blev en dryg timmes väntan. Matchen drog igång 17.15. Vi var något loja i första halvlek, men kom igång bättre i andra. Många målchanser, men förlust med 0-1. Längtar efter en vinst. Kanske kommer den nästa vecka. Får se om vi är i tid då, vad det nu innebär?

Vill ni hjälpa till?

Efter matchen i onsdags har jag stärkts i tankarna kring vikten av arbetet spelarna gör för tjejer i Mathare & BuruBuru. Förstår än mer att spelarna fungerar som förebilder. Har funderat en hel del hur vi kan hjälpa spelarna att få projektet att rulla på allvar. Själva har de bla efterfrågat bollar, västar & inte minst matchställ. Vi är nu anmälda till en tunering under påskhelgen. Det vore fantastiskt kul om vi kunde spela i egna matchställ då & kanske alla kunde ha sina egna fotbollsskor. Den ekonomin har såklart inte spelarna. Kanske ni vill hjälpa till? Har ordnat ett konto på svenska Handelsbanken (cl nr 6832 konto nr 649 902 572). Skriv gärna namn & till vad du önskar att ditt bidrag går, tex Rebecca 150 sek matchställ (det är nog ungefär vad en tröja, shorts, strumpor kostar utan tryck). Är det nån som vill hjälpa till med bidrag till tex frukt i samband med tuneringen går det också bra. Alla bidrag välkomnas med öppna armar. Tack på förhand!

Helt galet... KUL!

Vänskapsmatch mot skollag (15-19 år). Lämnade hemmet vid 12.30 med förhoppningen att vi skulle hitta, att 11 spelare skulle dyka upp (kanske i tid) & att nån skulle lånat tröjor. Hittade ganska lätt skolan & planen. Det var dock inte riktigt som vi trott. Hur mycket skoltjejer som helst & pokalen stod redo för oss. Ett helt ofattbart arrangemang! När klockan var 14 (eg matchstart) var vi 5. Pratade med motståndarnas coach & vi var överrens om att invänta fler. När domaren blåste i pipan för tredje gången gick jag fram, hälsade & sa att vi snart var klara (10 på plats). Precis när matchen drog igång (ca14.40) kom ytterligare två & vi var fulltaliga. Alltså: vi hittade, var 11 & hade matchtröjor, bra. Matchen var igång. Vilken match & vilken galen publik! Så snart motståndarna hade bollen på vår planhalva var ljudnivån så hög att jag knappt hörde vad jag tänkte. Försökte hjälpa spelarna på planen, ibland nådde jag fram. Resultat: 1-1 i halvlek, 2-2 vid fulltid. Straffar: vi missade våra två första, de satte alla... Kanske viktigare resultat: vi fick oss en riktigt bra match. Spelet har förbättrats avsevärt. Vi spelade inför en publik som är delar av Kenyansk damfotbolls framtid. Snacka om att spelarna är förbilder för yngre tjejer! Vilken eftermiddag, helt galet... KUL! (se bildspel nedert på sidan)

Dan innan friendly game

Vid 11-tiden kom sms från M: imorgon är det friendly game, ses på träning. Kul att de löst match igen. Tur att jag kan ordna så att jag kan vara med. Matchen bidrog säkert till bättre uppslutning på träning & en bra träning. Innan träning gick tre spelare genom registrering av projektet Girls Unlimited samt anmälan till tunering i början av April. Ja, början av April! Har en del att jobba med fram tills dess... Hoppas att de fixar pappersarbetet under veckan. Hoppas även presentationen av projektet snart också är redo för publicerng här. Vill visa er mer om vad jag försöker stötta här genom att coacha dessa spelare. På återseende hoppas jag :)

Tack & kram

Har precis passat på att maila en vad ska jag kalla henne, en av "mina" fd spelare, nej en vän passar bättre. Är så tacksam för att få möta många unga (& "gamla") tjejer i mitt jobb. Att se dom växa som fotbollsspelare & inte minst som människor är fantastiskt roligt. Att ha kontakten efter man bytt uppdrag funkar ibland, ibland inte. Skänker dock flera av dom en tanke lite när som. Undrar vad som hänt, hur dom mår. Så när man får se dom på planen, kanske som en del av ett allsvenskt lag eller kanske motståndarlaget. Härlig känsla! Ibland blir det ett leende, en nick & ibland en kram. Alltid lika värdefullt. Skickar nu en STOR KRAM till alla "mina" fd spelare, mina vänner. Hoppas ni får en riktigt bra dag!

Möte med landslagets head coach

Efter att lämnat Becca på dagis ringer jag head coach (H) för landslaget för att bestämma träff. Vid 14.30 funkar för honom, vilket är perfekt för mig. Samtalet avslutas med "Ring mig när ni kommer till polisstationen i BuruBuru". Sagt & gjort, jag ringer & låter H prata med G (taxichaffören). En stund senare sitter H & jag på ett Kenyanskt cafe med varsin Cola framför oss. Samtalet inleds lite trevande, men snart är det igång å jag får landslagets historia. Stark kritik riktas mot delar av förbundet som precis som övriga landet har problem med korrupotion. En del förstår jag inte, men några saker står klart för mig efter mötet. 1) Landslaget behöver internationella matcher, förbundet stödjer då samlingar samt samlingarna får ett mål, en mening 2) Organisation, struktur, resurser kring landslaget behöver stärkas 3) Talang, vilja & kunskap om fotboll finns i landet 4) Det arbetas på flera plan för att stärka damfotboll i Kenya, bla förs diskussioner att inom en snar framtid starta en liga ägd av klubbarna i ligan (liknande som det fungerar på herrsidan). Mötet med H var mycket givande även om det inte ledde dit jag hade hoppats. Jag letade efter någon form av struktur & mål för spelarna å ledarna i GUFC att sikta mot. Det fann jag inte. Därmot slås jag av det fantastiska engagemang jag möter samt insikten om att motgång & motstånd är en självklarhet i livet & därför även i fotbollen.
Om ett hinder får dig att stanna upp kommer du ju inte vidare. Om hindret istället får dig att ta sats kommer du närmade det du söker.

Kenyanska landslaget

Så till vad jag vet om landslaget såhär långt. Senast de träffades var 2006 & flera av spelarna i GUFC var då kallade (lagkaptenen ser ni här). På fredag skulle de spela mot Eritrea i African Women Championship, men då ingen av spelarna hört något ringde jag idag förbundet. Samtalen... ledde mig till Head Coach vilken gärna ville träffa mig under morgondagen. Matchen på fredag är inställd, men kanske det blir match den 20 mars. Får se om vi löser att jag "tar vägen om" imorgon innan träningen. Vi märker...

Träning eller...

Tisdagskväll=träning. Tog taxi & var framme 16.30 dvs starttiden för träning eller? En spelare på plats. Vid 17 hade 6 dykt upp & vi drog oss bort till omklädningsrummet som denna gång var buskarna på andra sidan planen. En stund senare satte jag igång träningen. Under uppvärmningen kom 3 spelare till. Totalt 9. Varav 7 som gjorde vad dom skulle. Hur skjutton ska detta kunna bli ett slagkraftigt lag till tuneringen i April? Hur tänker dom? Vad vill dom? En mörk kväll igår. Inte bara för att laget verkar funka sådär. Att vi dessutom fastnade i trafiken på vägen hem, regnet vräkte ner & taxichaffören pratade nedlåtande om damfotboll hjälpte inte direkt. Man möter skitstövlar överallt. Dom som tror fotboll bara är för killar. Åk till Canada, där är fotbollen framförallt för tjejer. Om det nu är så himla viktigt det där med kön & fotboll.

Jag hittade den...

... funktionen som heter Recent comments, YES!

Kontakt via Bremen

För dryga ett år sedan började tanken om en längre tid i Kenya ta form. Fram till avfärd i november fiskade jag efter kontakter. På Gothia fick jag mitt första napp, kul, dock inte riktigt på den nivån jag ville. Letade ju efter damlag på elitnivå... Fick nys om projekt utanför Nairobi, där det mest seriösa var i ett duktigt tjejlag från Kisumu. Lite för långt bort för regelbunden kontakt. Hade nästan gett upp men tänkte lite till orkar jag, jag vill ju. Kontaktade så Kenyas enda spelare som spelar i Europa, närmare bestämt Doreen i Werder Bremen. Fick omgående svar tillbaka och med orden "you are at the right place at the right time" klingade i minnet ringde jag en spelare på plats i Nairobi. Frågan var fortfarande om detta dvs Girls Unlimited var vad jag sökte. Träffade två spelare, en "doer" & en visionär. Inspirerande. Att den ena dessutom var lagkapten för landslaget gjorde att det kändes extra spännade. (Det visade sig dock att landslaget inte fungerar riktigt som i Sverige. Hoppas komma tillbaka till detta så småningom.) Efter vårt första möte bestämde vi att jag skulle komma ner på en träning & titta. De visste vad de gjorde ;) Såg att de har en bit kvar till det jag kallar elitnivå, men fotbollstalang fanns det gott om. Jag var fast. Flera av spelarna från den första träningen kommer regelbundet. Tanken är träning två dagar i veckan & en "friendly game" fram till trolig tunering i april. Min roll är coach. Vet inte om vi har samma bild av det, spelarna & jag, men det får visa sig under resans gång.

Ett liv utan engagemang är inget liv för mig/oss

Ibland kommer min mans fotbollsnördkunskaper väl till pass. Det var så jag fick kontakten till Girls Unlimited. Kan man tänka, Werder Bremen kanske inte är så dumt trots allt. För att inte tala om min man, som tycker detta engagemang är lika spännande som jag. Att inte engagera oss i något utanför familjen under dryga 6 månader kändes främmade för oss. Nu har vi hittat något nytt, spännade & inspirerande. Berättar mer hur detta gick till en annan gång. Nu är det sängen som hägrar.

Ficktjuvar & fys

Transportmedlet till träning är numera buss till City center & därefter matatu med eskort från en spelare. Detta innebär en kostnad på ca 15 sek istället för 150 sek. Idag gick det dock på 10 sek extra plus en massa energi. Jag har råkat ut för ficktjuvar! Dom var tre som jobbade ihop. Innan jag visste ordet av saknades en sedel ur min ficka. Det hände när jag klev på bussen. Efter en stund bad mannen bakom mig hjälpa honom med mynten han tappat ner. De två männen närmast rörde inte en fena. Jag satt kvar å sparkade lite, men han fick upp dom. En stund senare bad en annan mycket välklädd man oss att ta på säkerhetsbälterna. Vi dvs jag & killen bredvid började greja lite, men han var sådär intresserad. Efter att jag ganska snabbt lagt mitt tillrätta drog jag min väska lite närmare mig. Den låg nu nämligen lite under hans & var öppen! Som tur är har jag ingen traditionell plånbok utan ett fodral som är gjort av returpapper. I väskan låg också ett block, dagens träningschema, mina skor & en flaska vatten. Snabb diskret koll, inget saknades. Telefonen hade jag i handen. Satt resten av resan som en kärring med väskan i knät & fast grepp om mobilen. Skönt när de en stund senare klev av (efter att ha nickat lätt till varandra). En lärdom rikare, skit i vad folk ber dig om på bussen. Hemskt, men sant. Ok, träningen då? De sliter på bra. Kör fys a la Irene en stund i slutet, men 30 min... Nä, snarare 10 å dom är helt slut. Kommer att öka lite i taget. Skönt att vara igång. Trivs bland spelarna.

Arbete för en egen plan

Att ha en egen plan skulle underlätta enormt. Under ett av passen försvann en av våra få bollar. Stulen? Någon tar hand om den blev svaret. Vi jobbar på att få en plan som är inringad dvs egen plan (our own field). Med anledning av detta träffade vi igår coach Kimanzi (Mathare United, 2:a i Kenyan Premier League 2009). Trots att ligan är igång har de inte kontraktet klart för hyran av den anläggning de idag använder. Så snart kontraktet är påskrivet är vi välkomna. Det skulle innebära egen plan (eg Mathares) & tillgång till omklädningsrum samt materialrum. Låter som en dröm. Håll tummarna! När skulle då detta ske? Förhoppningsvis om några veckor... Martha & jag gick ifrån mötet positiva. Kanske kanske vi har tagit ytterligare ett steg mot en egen plan.

Tisdagens träning på Kariobangi South

"Du vet inte vart du är påväg..."

"Du vet inte vart du är påväg, men du vet var du kommer ifrån"
Kloka ord från taxichaffören George. Så är det. De fyra som initierade projektet Girls Unlimited har klara visioner & mål med verksamheten (kommer publiceras här så småningom). Jag ser inte riktigt hur vi ska komma dit, men jag börjar få en bild av var vi står. Vi tränar ett stenkast från slumområdet Mathare. Plätten vi får varierar beroende på hur många lag som är igång. Vi har två fungerade bollar, 10 koner! och är mellan 8-16 spelare/träning. Flera är ensamstående mödrar med en liten egen verksamhet. Träningen har starttid 1630, men kommer igång drygt 17 efter det att spelarna bytt om vid muren som skiljer området från järnvägen. När spelarna kommer in i "omklädningsrummet" hälsar de alltid på alla. Själv tog jag ordentligt i hand & presenterade mig i början. Det resulterade i en hel del skratt & nu kör jag med "det rätta handslaget" så gott jag kan. Träningen startar & avslutas stående i ring, med armarna om varandra alt hand i hand. Coach (dvs jag) säger några ord & en spelare ber. Ganska schysst faktiskt. Igår under bönen tackade de bla för att jag var där & en riktigt bra träning. Härlig känsla!

Pill med bloggen

Sitter framför datorn & försöker få denna blogg att se ok ut. Det blir inte riktigt som jag jag vill. Är ingen direkt hejare på detta. Good enought, hade min syster sagt. Bra uttryckt när det gäller vissa saker. Här i Kenya får jag nog tänka så en del. Tycker annars mycket om Swärds noggranhet när det gäller instruktion och utförande av övningar. Ska bli spännande att se om jag lyckas komma i närheten av det med ett lag där spelarna har lett sig själva, droppar in lite när som & är vara vid Hakuna Matata.

Det börjar närma sig...

Det börjar närma sig starten för denna blogg...