Ett liv utan engagemang är inget liv för mig/oss

Ibland kommer min mans fotbollsnördkunskaper väl till pass. Det var så jag fick kontakten till Girls Unlimited. Kan man tänka, Werder Bremen kanske inte är så dumt trots allt. För att inte tala om min man, som tycker detta engagemang är lika spännande som jag. Att inte engagera oss i något utanför familjen under dryga 6 månader kändes främmade för oss. Nu har vi hittat något nytt, spännade & inspirerande. Berättar mer hur detta gick till en annan gång. Nu är det sängen som hägrar.

Ficktjuvar & fys

Transportmedlet till träning är numera buss till City center & därefter matatu med eskort från en spelare. Detta innebär en kostnad på ca 15 sek istället för 150 sek. Idag gick det dock på 10 sek extra plus en massa energi. Jag har råkat ut för ficktjuvar! Dom var tre som jobbade ihop. Innan jag visste ordet av saknades en sedel ur min ficka. Det hände när jag klev på bussen. Efter en stund bad mannen bakom mig hjälpa honom med mynten han tappat ner. De två männen närmast rörde inte en fena. Jag satt kvar å sparkade lite, men han fick upp dom. En stund senare bad en annan mycket välklädd man oss att ta på säkerhetsbälterna. Vi dvs jag & killen bredvid började greja lite, men han var sådär intresserad. Efter att jag ganska snabbt lagt mitt tillrätta drog jag min väska lite närmare mig. Den låg nu nämligen lite under hans & var öppen! Som tur är har jag ingen traditionell plånbok utan ett fodral som är gjort av returpapper. I väskan låg också ett block, dagens träningschema, mina skor & en flaska vatten. Snabb diskret koll, inget saknades. Telefonen hade jag i handen. Satt resten av resan som en kärring med väskan i knät & fast grepp om mobilen. Skönt när de en stund senare klev av (efter att ha nickat lätt till varandra). En lärdom rikare, skit i vad folk ber dig om på bussen. Hemskt, men sant. Ok, träningen då? De sliter på bra. Kör fys a la Irene en stund i slutet, men 30 min... Nä, snarare 10 å dom är helt slut. Kommer att öka lite i taget. Skönt att vara igång. Trivs bland spelarna.

Arbete för en egen plan

Att ha en egen plan skulle underlätta enormt. Under ett av passen försvann en av våra få bollar. Stulen? Någon tar hand om den blev svaret. Vi jobbar på att få en plan som är inringad dvs egen plan (our own field). Med anledning av detta träffade vi igår coach Kimanzi (Mathare United, 2:a i Kenyan Premier League 2009). Trots att ligan är igång har de inte kontraktet klart för hyran av den anläggning de idag använder. Så snart kontraktet är påskrivet är vi välkomna. Det skulle innebära egen plan (eg Mathares) & tillgång till omklädningsrum samt materialrum. Låter som en dröm. Håll tummarna! När skulle då detta ske? Förhoppningsvis om några veckor... Martha & jag gick ifrån mötet positiva. Kanske kanske vi har tagit ytterligare ett steg mot en egen plan.

Tisdagens träning på Kariobangi South

"Du vet inte vart du är påväg..."

"Du vet inte vart du är påväg, men du vet var du kommer ifrån"
Kloka ord från taxichaffören George. Så är det. De fyra som initierade projektet Girls Unlimited har klara visioner & mål med verksamheten (kommer publiceras här så småningom). Jag ser inte riktigt hur vi ska komma dit, men jag börjar få en bild av var vi står. Vi tränar ett stenkast från slumområdet Mathare. Plätten vi får varierar beroende på hur många lag som är igång. Vi har två fungerade bollar, 10 koner! och är mellan 8-16 spelare/träning. Flera är ensamstående mödrar med en liten egen verksamhet. Träningen har starttid 1630, men kommer igång drygt 17 efter det att spelarna bytt om vid muren som skiljer området från järnvägen. När spelarna kommer in i "omklädningsrummet" hälsar de alltid på alla. Själv tog jag ordentligt i hand & presenterade mig i början. Det resulterade i en hel del skratt & nu kör jag med "det rätta handslaget" så gott jag kan. Träningen startar & avslutas stående i ring, med armarna om varandra alt hand i hand. Coach (dvs jag) säger några ord & en spelare ber. Ganska schysst faktiskt. Igår under bönen tackade de bla för att jag var där & en riktigt bra träning. Härlig känsla!

Pill med bloggen

Sitter framför datorn & försöker få denna blogg att se ok ut. Det blir inte riktigt som jag jag vill. Är ingen direkt hejare på detta. Good enought, hade min syster sagt. Bra uttryckt när det gäller vissa saker. Här i Kenya får jag nog tänka så en del. Tycker annars mycket om Swärds noggranhet när det gäller instruktion och utförande av övningar. Ska bli spännande att se om jag lyckas komma i närheten av det med ett lag där spelarna har lett sig själva, droppar in lite när som & är vara vid Hakuna Matata.

Det börjar närma sig...

Det börjar närma sig starten för denna blogg...