En vecka har nästan gått

En vecka har nästan gått sedan senaste inlägget. Vi har spelat match. Spelare & ledare gjorde en god prestation & vi vann. Hur gick det då med joggingrundan i skogen jag uppmanat spelare till? När jag påminde dem efter matchen var det inte något direkt gehör. Ska ha tålamod med dem. Vet att spelare som är vana att tränaren "övervakar" varje moment behöver tid att driva själva, ta eget ansvar. Förra sommaren fick de ett träningschema. Alla hade gjort lite, men bara en hade följt det. Det var förresten hon som fick allsvenskt kontrakt. Kanske är det en del i det som krävs. Att driva sin egen utveckling, ta till sig av de tips som ges & vilja lägga lite mer tid & kraft. Ska bli spännande att föja upp joggingturen som lagts in för att minska skador. Jag ska ligga på lite lagom om det, men vill helst att de tar eget ansvar. Återkommer i ämnet.

Att leva som man lär

Hjärnan har gått på högvarv efter korsbandsskadan under lördagens match. Vad är mitt ansvar? Vad kan spelarna göra? Vad kan klubbarna samt SvFF göra? Mycket görs. Studier på korsbandsskador & vad spelarna kan göra för att stärka knäna finns. Detta har implemiterats i flera klubbar samt på distrikts/landslagsnivå. Är du inom svensk fotboll och inte har hört talas om Knäkontroll så finns det nu en app tillgänglig på SvFFs hemsida. Ladda hem den & börja jobba efter den. NU!
Tillbaka till mina grubblerier. I föregående inlägg ger jag ett tips som jag nu kommer följa. Jag ska alltså försöka leva som jag lär. Det finns massor jag kan påverka & det finns också en hel del som jag inte kan påverka. Mitt beslut blev att agera enligt följande: Idag på träning snackade vi kort om skadan som hände i helgen. I samband med det gav jag spelarna argument för att en gång i veckan ta en 15-20 min jogg på ojämnt underlag, gärna i skogen. På det sättet stärker de muskler & ledband i knän & fotleder samtidigt som de joggar ur lite slagg i de stora muskelgrupperna. Kommer om tre veckor stämma av om någon varit motiverad tillräckligt att göra detta. Om inte får vi ta det i samband med någon träning. Konstgräs i all ära, men lite redig löpning i skogen är inte heller fy skam (eller vad säger du Anneli). Dock gäller titeln på dagens inlägg inte tränaren & löpning i skogen. Jag nöjer mig än så länge med en rask promenad med inslag av jogg på löpbandet. Fröjd om den dagen kommer då jag kan dra iväg i skogen igen.

jaga inte två kaniner

Säsongspremiären är avklarad & stolt kan jag konstatera att spelarna (& ledarna) gjorde ett bra jobb. Lider dock med två spelare där premiären blev långt ifrån vad de tänkt. En spelare av dessa har en skadehistoria jag skulle kunna skriva en novell om. Nu var hon redo för start 11:an, men på dagen innan match stukade hon foten.Trots att vi gjorde vad vi kunde gick det inte att spela. Den andra startade matchen & gör det riktigt bra. Strax innan halvlek sätter hon press på en motståndare. Knät viker sig & det smäller till. Korsbandet av. Säsongen är över. I båda fallen är det självskrivet värst för individen som drabbas. Hur det påverkar laget kommer veckan utvisa. Hoppas de flesta stöttar spelarna, men tränar på med full kraft & glädje. Varje vecka står vi inför nya utmaningar. Själv jobbar jag stenhårt med de delar jag kan påverka & vad jag bör släppa för att inte springa på fel bollar. "Den som jagar två kaniner fångar oftast ingen"
Tips: Hamnar du i en knivig situation. Fundera kring vilka delar du kan påverka. Vill du agera så bestäm dig för att agera på en i taget. På det sättet är det störst chans att ditt agerande ger resultat. Lycka till!

Ha en go dag!

Tänkte skriva massa kloka saker men idag blir det en gammal favorit som alltid får mig på bättre humör när jag tycker livet är skit. Hade en lite trög start på morgonen, men är nu igång med full kraft. Ha en riktigt go dag!

http://www.youtube.com/watch?v=vv8ZQ6MuIks

Hamburgare, helt rätt i feed-backsammanhang

Att ge feed-back är en bra egenskap i många olika sammanhang. Det finns en mängd metoder att använda för att feed-back som innefattar en förändring ska landa väl i mottagaren. En metod som jag gillar är Hamburgaren. Den är lätt att komma ihåg, lätt att använda & dessutom effektiv. Tänk dig att den beteendeförändringen du vill ska ske är köttet. För att det ska vara smaskigt krävs ett gott bröd. Brödet är då positiva saker som kan bidra till att förändingen sker. Exempel ur min verklighet: Spelaren är snabb & har ett bra skott. Jag vill att spelaren ska vara mer noga med sin mottagning av bollen.
Bröd: du är en snabb spelare med ett bra skott
Hamburgare: om du jobbar med din mottagning & blir mer noga med din mottagning av bollen
Bröd: kommer du kunna få ut mer av din snabbhet & skottet, det skulle göra att du gjorde ännu fler mål än du gör nu
Prova den. Själv rekommenderar jag minst en Hamburgare om dagen ;)

jag visar vägen, men du går den

Hörde för ett tag sen "När jag kommit till slutet kommer det bli bra och känns det inte helt bra betyder det bara att jag inte nått slutet än"
Till dig som inte mår toppen. Ha tålamod. Våga börja gå vägen & se att bakom molnen finns en blå himmel & en sol som väntar på att värma dig. Om det inte känns helt bra betyder det bara att du inte än kommit dit du kommer att komma.
Under en period i livet ville jag studera till & efter det jobba som läkare. Min uppfattning var att läkarutbildningen var en av de mest intressanta utbildningarna som fanns & jag ansåg att yrket nog skulle passa mig. Efter att ha läst både biomedicin & psykologi kan jag nu säga att beteendevetenskap inte heller är fy skam. Det finns många intressanta ämnen att fördjupa sig i. Vad som däremot passar att arbeta med kan ju vara något helt annat. Än idag slår något an i mig när jag tänker på medicinsk forskning. Spännande, intressant & med en stor potion tålamod, på sikt kanske även nyttigt för mänskligheten. Vad gäller läkaryrket insåg jag på en praktik att jag har väldigt svårt att hantera när människor har ont, är sjuka & jag inte kan göra något för att de ska må bättre. Liknande situation kan även förekomma inom idrottsspsykologin/tränarskapet. Med jämna mellanrum möter jag människor som mår ganska dåligt. Ibland blir jag då frusterad över att jag inte kan göra mer & får påminna mig om att det inte är på mitt ansvar att de ska må bättre. Jag kan göra skillnad genom att där & då vara en människa som finns tillgänglig. En medmänniska att prata med. Ett stöd som visar att det finns flera vägar att välja mellan. Ansvaret att välja väg & därefter våga börja gå vägen är inte mitt. Det ansvaret bör ligga på människan jag finns där för. Lika ont i magen som jag får av att andra mår dåligt, lika stolt & glad blir jag när de sen mår bra. Att de lyckats välja en väg som tar dem dit de önskar. För när vi mår dåligt finns det oftast bara en sak som vi önskar & det är att må bra.

Att förändra mål kräver mod & trygghet

Iår har laget jag är verksam i bestämt oss för att jobba med målsättning som ett verktyg att nå dit vi vill. I målen finns både inslag av resultat & prestationer. Att hålla målen levande & att inte vara rädd att förändra mål är en del av processen. Ni som har koll på Q vet att gruppen har förändrats den senaste tiden. Spelare har gått & spelare har kommit. Vi har fortfarande en del skadade spelare inför premiären om en vecka samtidigt som jag upplever oss redo för att dra igång matcherna. Funderingar finns om våra mål fortfarande känns realistiska & utmanande. I planeringen ligger att stämma av det med laget när några omgångar spelats. Hoppas inledningen på serien ger oss mycket positivt att ta med oss. Om inte är det viktigt att jag är redo att leda laget. Behöver målen förändras krävs mod. Mod att våga leda. Jag vet inte om jag vill kalla mig modig men jag känner mig trygg inför uppgiften. Märks att jag "varit med förr". Ser med glädje fram emot att komma igång. Snart sitter vi på bussen mot Bohuslän. Härligt!

vad händer sen?

Igår var första dagen jag tänkte tanken, inte konkret men det kändes i magen & jag fick inte ordning i vad som skapade oro. Idag kom den konkreta tanken, vad händer när jag nått målet i maj? Har länge tänkt att fira med ett eller två glas bubbel, för fira det vet jag att man ska göra. Ge sig själv positiv feedback för att stärka självkänslan. Har dock helt förträngt nästa steg. Tycker det är fascinerande hur vi människor funkar. Hade jag varit rådgivare till någon annan i liknande situation hade samtal kring vad som händer när målet är uppnått varit en självklar del. Så var står jag nu. Jag jobbar mot ett mål som känns mycket utmanande, ibland för utmanande samtidigt som jag fått lite panik över nästa steg. Är någonstans tacksam över att det inte kommit över mig förrän nu. Då vet jag inte om jag orkat hålla motivationen uppe när det var som tyngst. Nu tänker jag inte ge mig vad gäller att nå målet. Får se hur det andra landar. Är mitt i processen, men återkommer så snart jag fått lite ordning i tankarna.

En människas insats gör skillnad

Ni som kan mitt hus historia vet att det går under epitetet "Gretas hus". Greta var en fena på trädgård. De likasinnade i trakten tog ofta en promenad förbi för att inspireras & njuta. Tyvärr gick drygt 10 år mellan Gretas & mitt påtande. Mycket har gått förlorat. Nu på våren ger trädgården dock mig njutning genom de första lökväxterna som sticker fram, mycket tack vare Greta. Jag har ärvt Gretas trädgård & gör vad jag kan för att bevara men samtidigt göra den till en bra & härlig trädgård för den familj som nu vistas här. Kanske Gretas trädgård är lite som den förening min Far var aktiv i under en period. Delar av det arbetet som han gjorde har gått förlorat, men här & var sticker det upp fina exempel på att hans insats gjort skillnad. Bla har ledare & fd ledare i föreningen berättat om positiva händelser som jag vet att min Far initierat & drivit. Det ger mig hopp. En människas insats gör skillnad. På något sätt görs avtryck. Förr eller senare tar någon annan vid. Jag undar vilka delar av min insats som kommer leva vidare? I trädgården, inom fotbollen, inom idrottsspykologin? Vad kommer andra glädjas över & bevara? Å vem kommer att ta vid? Såklart att man blir nyfiken.

lite tankar kring gruppdynamik

Dom flesta som funderar kring grupper & gruppdynamik känner till begrepp som "norming, storming, performing". Kort kan man säga att det handlar om hur en grupp går från en mängd individer till en effektivt fungerande grupp. Om en individ tillkommer eller försvinner från en grupp sker alltid en viss tillbakagång till tidigare utvecklingsstadier. Hur lång processen tillbaka till en effektivt fungerade grupp blir, beror såklart på individen & gruppen. Som ledare kan man påverka detta genom att tex belysa normer samt påvisa gruppens mål. En annan del kopplat till detta är att spelarna ska vara tygga i den roll de har. Det innefattar både på planen & i gruppen. En grupp består av en mängd roller. Vissa teoretiker beskriver dessa roller genom epitet som "clownen, ordningsmannen etc". Själv tycker det blir roligare om de beskrivs som de sju dvärgarna "Kloker, Toker, Trötter, Butter, Blyger, Glader, Prosit". Om vi då säger att en Toker lämnar eller tillkommer till gruppen så påverkas såklart alla av detta. Lämnar Toker behövs rollen fyllas & tillkommer en Toker behöver det ske en omfördelning i gruppen. I gruppen blir då viss oro. Här kan också ledaren hjälpa till. I laget tror jag inte det märks nämnvärt, men när det sker en förändring i gruppen lägger jag in fler moment av "lära-känna" karaktär samtidigt som jag är noga med vilka som jobbar ihop under träning. Allt för att processen ska gå så snabbt & smärtfritt som möjligt. Om det tillkommer en Toker kanske jag tex ser till att hon tidigt gör en övning av samarbetskaraktär med den Toker som redan finns i gruppen.  Ni som följt bloggen de senaste dagarna vet att en spelare lämnat laget. Dags att plocka fram idrottspsykologen i mig. Träningen ikväll är noga planerad sedan igår em. Hoppas nu bara att jag inte får något sent återbud. Men att vara flexibel är ju också ett karaktärsdrag som alla tränare bör ha ;)

tankar under lunchen...

Satt just och åt mat när jag hörde följande vision om jämnställdhet, att i hälften av alla tvåkönande hushåll bör kvinnan tjäna mer än mannen. Så borde det ju vara. Det följdes av uttag av föräldraledighet & VAB-dagar som egentligen inte borde vara någon skillnad pga kön?
"Jag är en modern kvinna, jag lever på min man" brukar jag skämtsamt säga. Önskar såklart att mitt jobb kunde generera lika mycket klirr i kassan i timmen som min mans arbete gör, men nu är det inte så. Kikar vi däremot på föräldrarledighet & VAB kan man sanbbt konstatera att jag tagit ut 0 dagar för VAB och att jag tagit ut förre dagar för föräldrarledighet än min man. Yes, högsta poäng för att vi lever jämnställt, eller... Nä, tyvärr beror detta främst på att jag tjänar så lite att det inte är någon idé att jag krånglar med att rapportera VAB. Jämnställt eller inte... jag är iallafall glad över att jag lever med en modern man :)

en månad kvar

En månad kvar tills jag ska ha nått mitt mål. Det börjar onekligen dra ihop sig. 3x30 min i veckan löser jag fint nu, men jag är lite orolig att det inte ska räcka. Har ju fått ha uppehåll pga av sjukdom & jag är osäker på hur mycket det har påverkat slutresultatet? Har jag isåfall kraft att slänga in den sista veckan? Är det det rätta sättet att tänka, att chansa på att jag kan spurta i slutet? Nä, jag jobbar på enligt plan & märker jag att jag klarar mer än 3x30 min får jag öka med 30 min nästa vecka. Om jag inte klarar det får jag vara nöjd med att jag gjort vad jag kunnat utan att man, barn & jobb tagit skada. Oavsett vilket blir det en lärdom om hur mycket jag kan lägga på utöver det "vanliga" livet. Spännade månad!

utveckla, leda, förbereda

Mycket har hänt sen sist. Magsjuka, påskfirande & en spelare som lämnat laget för spel i allsvenskan. Dagens inlägg kommer beröra det sistnämnda. När man pratar om spelare är det många tränare som väljer att säga "mina spelare". Det händer i ärlighetens namn även mig, men jag försöker undvika det. Inte minst för att komma ihåg att de är individer som jag leder men som jag långtifrån äger. Jag kan sträcka mig till att de är spelare i min träningsgrupp. Den spelare som lämnat är en spelare som ligger mig varmt om hjärtat. Våra vägar korsades redan då hon var 14 år. Sällan har jag sett en spelare så bekväm med bollen. Så är det fortfarande. Hon älskar fotboll & hennes glädje till fotbollen smittar. När jag fick förfrågan om att leda Qvidings damer visste jag att hon spelade där. Det bidrog till att jag tog uppdraget. Nu är hon inte längre i gruppen. Det är med dubbla känslor jag konstaterar detta. Jag kommer sakna henne, laget kommer sakna henne. Det är en spelare som fått allsvenskt kontrakt så det är klart att det kommer påverka vårt spel. Den dominerande känslan är dock en enorm glädje för hennes skull & med det också stolthet att jag fick vara en liten del av hennes utveckling mot hennes dröm. Mitt uppdrag som tränare är att utveckla & leda spelare för att laget ska vinna matcher. Men också att förbereda spelarna för spel i landslag & allsvenskan om det är en del i deras mål med fotbollen. Alltför många gånger har jag sett tränare & föreningar som glömt detta. De stöttar inte spelaren som får chansen att utvecklas utan lägger skuld på spelaren & ser genom övertalning till att hålla spelaren kvar i den egna verksamheten. De gör därmed spelaren till mindre än vad den är & sig själva till större än de borde vara. Jag har ingen ensamrätt om spelarna. De är inte mina spelare. Just nu har jag förmånen att leda dom. Så är det. Så var det med omnämnd spelare. Jag hade förmånen att leda & nu håller jag tummarna att hennes nästa tränare leder henne vidare. Ingen kan ta ifrån spelaren det enorma jobb hon själv lägger ner & vi som leder ska påminna oss om att vi bara är en del i detta. Förhoppningsvis kommer vi fortsätta att ha kontakten. Kanske kan jag få vara med på ett litet hörn & njuta av denna goa spelare & människa. Om inte annat längtar jag efter den dagen jag får se henne spela i allsvenskan. Jag har varit med om det förr & i den stunden är det svårt att hålla tårarna borta. Glädjetårar för människan som där & då når en av sina drömmar!