Släpp in solen

Vad ser du? Visst drar sig ögat automatiskt till solen. Molnen finns ju där, men det är till solen blicken vill. Tänk om vi skulle lyckas se på vår egen verklighet så. Att automatiskt se det ljusa. Att visserligen uppfatta molnen/hinder men att ständigt ändå dras mot det ljusa. Det som är bra, varmt & fullt med möjligheter till liv & glädje. Tänk om vi skulle ha förmågan att göra likadant med människor. Att se det ljusa, det starka & fina i varje individ. Tänk om vi kunde göra likadant med oss själva. Se våra styrkor & glädjas åt kraften som finns inom oss.
Önskar människor som är mitt i hemskheter kunde stanna upp, lyfta blicken & se ljuset, se kraften. Tänk er själva, istället för att storma Westgate i Nairobi stannar terroristerna, tittar upp & ser solen. De lägger ner sina vapen. I ljuset ser de möjligheter att lösa konflikten på annat sätt. Jag tror att bristen på att se möjligheter är en anledning till mycket ont i världen. Att tro att det bara finns en väg är farligt. Farligt för omvärlden, farligt för en själv. Vi behöver inte gå så långt som till Nairobi. Är du mitt i svår situation är det svårt att de möjligheter. Du fastnar i tanken. Du fastnar med blicken på molnen. Försök då att komma ihåg att bakom molnen finns den. Solen, ljuset, värmen. Det är dit ögat vill. Tvinga inte in synen i det mörka. Släpp in ljuset, värmen & känn dig genast friare.

jag har en bit kvar ;)

I helgen som gick stod det klart att laget jag tränar inte spelar division1fotboll nästa år. Hade lovat mig själv att aldrig sätta mig i den situationen igen, men nu är jag där. Med två matcher kvar att spela väntar jag med att strukturera upp analysen. Jobbar stenhårt med att må bra just här & nu. Njuta av de två matcherna. Därefter finns mycket tid att vara efterklok. Får nog påminna mig själv om att även se det som varit bra. Det som jag gjort bra. Det är ju så jag vill leda spelarna. Att stärka det positiva. Fick igår höra ett citat "först efter du blivit sparkad 3 gånger & åkt ur en serie 3 gånger vet du hur det är att vara tränare". Än har jag en bit kvar ;)

Jobba aktivt med målen

En vecka har gått sen jag satte delmålen. Hur har det gått? Behöver jag förändra målen? Jodå, första veckan gick det kanon. Motivationen var på topp & det verkade nästan som om jag varit lite blygsam i mina mål. Så kom vecka två dvs denna veckan. Febern har gjort det svårare. Jag är inte i hamn, men jag har å andra sidan några dagar på mig. Är det så att jag behöver förändra målen eller tror jag att jag kommer lösa det? Målen står kvar oförändrade. Just nu verkar de realistiska, men utmanande. De känns SMARTA. Lyckas jag följa dom har jag gjort ett bra jobb denna månaden :)

För att målsättning ska få mesta möjliga effekt är det bra att hålla målen levande dvs jobba aktivt med dem. Det innebär dock inte att man varje vecka ändrar dom utan att man hittar SMARTA mål som håller. I det bör man en tid efter satta mål fundera kring hur SMARTA de är. Är de inte SMARTA gör om, gör rätt. Lycka till!

Att se & ge

Empati är en viktig egenskap hos en ledare. Att se varje individ där den är & möta individen just där. Men att som ledare vara människa är det ok? Att själv vill bli sedd & bli bemött därefter? Jag menar nu inte att spelarna ska springa omkring & bekräfta mig hela tiden, absolut inte. Men har jag tillåtelsen att vara människa? Jag gjorde fel förra veckan. Jag sa det till den spelaren som drabbades. Nu har vi en sådan relation att jag kunde vara människa & erkänna mitt fel. Jag vet att hon ändå uppfattar mig som en god ledare. I den grupp jag leder nu tror jag att några spelare tycker att jag borde vara ofelbar. Men vem är det? Visserligen är jag ledare & jag förstår att mina misstag kan få jobbiga konsekvenser för spelarna. Alla har svagheter/egenheter & alla gör misstag. Ett förlåtande klimat där vi är trygga tycker jag är en viktigt miljö att eftersträva. Tänk vad härligt att kunna få vara sig själv, att bli sedd & omtyckt för den man är. Det gäller såväl spelare som ledare. För vem skjutton mår inte gott av ett leende, en dunk i ryggen eller tom en spark i baken när det behövs. När jag leder förstärker jag det positiva. För att få spelaren att tro på sin förmåga är det viktigt att lyfta det som är bra. Därefter kan vi ge nåt som borde förbättras. Pia Sundhage pratar om 7-1. Jag har tidigare nämnt hamburgaren. Utan positivt knäcker vi oss själva & varandra. Kom ihåg att tillstånd smittar.
Uppmaning: Se & ge. Stärk någon i din närhet. Gör det gärna redan idag. Lycka till!

Nya delmål :)

Ibland är det bra att fundera, ibland är det bra att göra. Är man en människa som gör mycket & funderar lite kan reflektionen medför att man får ut mer av görandet. Är man en människa som ibland fastnar i funderandet & vill hitta till görandet kan delmål vara en hjälp. Just nu har jag inte 100 koll på vilket slutmål jag vill sikta mot. Däremot har jag nått en punkt där jag inte kommer så mycket längre genom att fundera. Jag behöver göra för att hitta nya vägar. Dessa delmål har jag satt upp idag.

1) göra 30 min 3 ggr /vecka fom nu tom 11 oktober (vad detta är vill jag hålla för mig själv)
2) motionera 2 ggr /vecka fom nu tom 11 oktober

Nu ska vi kolla hur SMARTA delmålen är
Stimulerande - absolut & även utmanande
Mätbara - jag kommer lätt veta om jag når dom eller ej
Anpassade - ja, i min värld/mitt liv kan det funka
Realistiska - svårt, jag får övervinna lite rädslor, men jag kan om jag vill
Tidsbestämda - japp
Aktiva - jag är redo att omvärdera dem om livet förändras

OBS! Vet att SMARTA mål definieras på andra sätt av andra människor, men min erfarenhet har gjort att jag skrivit om dem till något som passar mig & de människor jag jobbar med.

Härligt med psykologi. Genom att sätta delmål går motivationen upp. Det kommer vara tufft vissa veckor att nå målen, men vad gott jag kommer må den 11 oktober när jag kan bocka av att jag lyckats :)

Perspektiv är bra

Perspektiv är bra. Fick hjälp av en nyfunnen vänn att sätta mitt uppdrag i perspektiv. Det hjälpte när jag vaknade mitt i natten & grubblade. Jag kunde släppa & somna om. Varför? Jo, för att det värsta som kan hända i fotbollen är långt ifrån den händelse vännen råkat ut för. Genom ett samtal en morgon i Nairobi kom våldet nära, mycket nära. En av deras vänner hade blivit mördad. Påväg hem från ett jobb hade han blivit skjuten. Ett beställningsjobb. Ett mord. Inte alltför sällan när man slår på tv är det en mordgåta som ska lösas. Här hände det på riktigt, i verkligheten. Visst upplever man bekymmer här hemma ibland om överväldigande, men perspektiv är bra. Tillbaka till fotbollen. Vi vinner lite för sällan & matcherna blir inte så glädjefyllda som man önskar, men vad vi har det bra. Vi har fantastiska förutsättningar att leva ett tryggt liv. Ett liv i frihet. Fotbollen sätter oftast guldkant på mitt liv. Men utan trygghet & frihet vet jag inte hur jag skulle klara mig. Kenya har gett många delar som jag är oerhört tacksam över. Silas såklart. Nya vänner & ett nytt land. Men också perspektiv. Jag skriver som Systra mi. Är tacksam över att leva i Sverige. Sverige är fantastiskt. Perspektiv är bra.

ibland är det svår att le

Det är svårt att le när jag tänker på lördagens match. Jag är trött på att höra att motståndarna hade tur, att vi egentligen är det bättre laget. Jag är trött på att vi inte lyckas prestera vårt bästa när det gäller. Men framför allt är jag trött på att se hur spelare lider. Flera var i tårar efter matchen, andra grät öppet. Det gör ont att se. Dom är värda så mycket mer. Vi är värda så mycket mer. Vi har fortfarande 15 poäng att spela om, men nu är uppförsbacken brant... väldigt brant. Det som inte dödar, det härdar. Visst så är det, efteråt. När man är mitt i det är smärtan svår. Idag är det träning igen. Jag vet att vi kommer både lida tillsammans, men även skratta tillsammans. Är glad över att vi lyckas få underbar stämning på träningarna. Längtar efter dagen spelarna lyser av lycka även efter match. Nu är det svårt. Riktigt svårt.
I en sån här situation plockar jag upp delar av idrottspsykologen i mig. Till kvällens träning har jag med mig övningar om kontroll & anspänningsnivå. De går kortfattat ut på att:
Kontroll: Att inte låta saker vi inte kan kontrollera ta kraft & fokusera på sånt vi kan kontrollera/påverka.
Anspänningsnivå: Hitta rätt anspänningsnivå till match. Anslappnad, men laddad.
Som vanligt vet jag att inte alla köper koncepten. Om detta kan bidra till att några mår bättre är jag villig att ta chansen. Den som inte ställer upp på detta är själv den stora förloraren. Att försöka bidra till att hjälpa andra är en av mina passioner. Passar det inte så dra!