Grattis :D

Det lag jag leder fick igår ta emot vinstcheck & pokal i årets upplaga av DM. Vi vann finalen med övertygande 6-2. Vi har genom hela tuneringen gjort riktigt fina mål & igår presterade vi en underbar fotboll. Just nu får individen utrymme samtidigt som vi jobbar som ett lag vilket är önskebilden för en tränare. Bakom kulisserna pågår ett ständigt arbete att uppnå detta. För att det ska funka är det viktigt att man är överrens om var man ska. I laget är det såklart en mängd olika motiv till varför man spelar fotboll. Några är starkt drivna av att utvecklas medan andra värdesätter vinsten högst. Tidigt i årets upplaga av DM kom detta till ytan. Några var nöjda med en vinst trots att vi inte spelat så bra som vi kan. Andra var inte nöjda. Här kommer då vikten av ledarskap in. Att själv veta åt vilket håll man vill leda och att våga leda trots att det kan bli mothugg. Träningen efter fick spelarna veta åt vilket håll jag vill att vi ska gå. Det landade bra i gruppen & för mig är våran prestation i DM ett litet bevis på detta. Stolt & glad klappar jag mina spelare, teamet & mig själv på axeln! GRATTIS TILL ETT FINT SPEL & TILL VINSTEN! :D

det vill jag, men det går ju inte

Till helgen har vi en övernattning med laget. Inför detta kommer alltid massor med frågor. Spelarna vill veta vad, var & när saker sker & gärna i minsta detalj. Några tycker det är jobbigt att inte få veta vilket oftast resulterar i att de får veta. Lustigt fenomen det där, att inte bara kunna få information om vilka tider det börjar & slutar & vad man bör ha med sig utan att bli orolig. Min teori är att det har med kontroll att göra. Genom att veta vad som kommer hända kan man förbereda sig & på så sätt få en känsla av att man har viss kontroll på situationen. "Only Good have controll" sa en spelare till mig en gång. Ni som känner mig vet att jag knappast köper det där med gud, men vad jag däremot kan tycka är nyttigt är att våga släppa kontrollen för en stund. Att ge sig ut i saker som skrämmer utan att veta var det egentligen ska leda till. Som idrottsspykologisk rådgivare är målsättning en av grundpelarna jag jobbar med. Att sätta mätbara, tidsbestämda, realistiska, utmanande mål. Kanske ska vi dock ibland i livet tillåta oss att målet ska vara att våga göra något som vi inte har full kontroll över, något som skrämmer oss, något som man brukar säga att det vill jag, men det går ju inte. Som att börja dansa tango eller dra iväg till alperna i 3 månader med barn eller som att åka på en övernattning med laget utan att veta vad, var & när.

Vet du var du kommer ifrån behöver du inte alltid veta var du ska.

lite tankar kring normer

För att en grupp eller för den delen även en tvåsamhet ska fungera inrättas inom kort normer för vilka beteenden som är accepterade. Dessa normer kan vara uppsatta regler, men är ofta tyst överrenskomna. En ny person i gruppen som har utvecklad social kompitens försöker så snart den kan komma på vilka normer som gäller och inrättar sig så gott det går. När en relation inte fungerar kan det vara så att personerna ser olika på vilka normer som är viktiga att följa och vilka som inte är så viktiga. Detta innebär i praktiken att de kliver över varandras gränser för accepterat beteende. Att komma i tid kan vara en sån sak. Oerhört viktigt för någon, medan nån annan tycker att några minuter hit eller dit inte spelar någon roll.
Lärdom 1: Om du är i en tvåsamhet som går lite knackigt eller en grupp som inte funkar riktigt, kika närmare på uttalade & outtalade normer. Kanske kan det vara en så enkel grej som att någon bara vill att ni hälsar på varann? Kanske är det något större? Oavsett vilket ge varandra tid att förklara läget & försök att inte lägga en värdering i det. För vem har sagt att just dina normer är dom rätta?
Lärdom 2: Leder du en grupp, få gruppen att snacka normer. Bestäm dig också för vilka gränser du har och stå fast vid dom. Det är en del av ledarskapet.
Lycka till :)

Bort med energiläckage!

Att skapa förutsättningar för utveckling är en del av mitt uppdrag. Min erfarenhet ger mig trygghet inför samtal med ledande personer vad som krävs för att fotbollsspelare & människor ska utvecklas. I det uppdrag jag har idag är det en bit kvar innan det är som jag vill ha det. Önskar jag kunde ge spelarna mer. Att agera eller acceptera är viktigt för att det inte ska ta energi från mig. Just nu jobbar jag med acceptans samtidigt som jag vet att får jag ett läge att agera utan att det tar för mycket av mig kommer jag att göra det. Står du själv inför en frågeställning som du märker gnager i dig är det bra att fråga sig, ska jag agera eller acceptera? Förhoppningsvis hjälper det dig att komma vidare i tanken eller att kanske släppa taget helt. Bort med energiläckage!
Som en del i goda förutsättningar är en bra miljö för träning. Det stora som händer i föreningen just nu är att i maj flytta in i helt ny klubbstuga med två konstgräsplaner direkt utanför. Både spelarna & jag kommer få fasta omklädningsrum endast för kvinnliga tränare & damspelare. Känns skönt att slippa byta om i korridoren, i ett litet smutsigt rum eller i herrarnas omklädningsrum. Borde vara en självklarhet, men så har det inte varit. Snart däremot är det verklighet. Föreningen blir jämlik när det gäller omklädningsrum. Ett steg i rätt riktning för att individen ska kunna må bra & utvecklas. Det kommer bli härligt!

5 år...

När vi flyttade till hus 2004 tänkte vi att 5 år kanske vi bor i det här huset. Det är 9 år sen! Först nu har vi renoverat ett av de rummen vi skulle börja med, nämligen badrummet. Beror detta på att familjens vuxna har svårt att göra slag i saken? Kanske delvis, men det är långt ifrån hela sanningen. Vi lovade varandra att inte leva för huset utan att huset skulle vara till för att leva i. Så har det varit & så är det. Ibland blir jag tokig av att listen under pysselskåpet i köket inte är på plats eller att vi fortfarande inte gjort canvas av 2 av våra favoritbilder från Kenya eller att... 9 år har vi bott här & kanske bor vi här i 9 år till. Vi har många år kvar att ordna "det där sista". Nu är det dags att må bra, finna balans i jobb, hus, man & 3 barn. Badrummet är inte färdiginrett men bryr sig ungarna om det? Nej, dom vill prova badkaret. Får dom det? Självklart! "Det där sista" får vänta lite. Vi har fullt upp med att leva.

Var i livet står du om 5 år? Vad bor du? Vad gör du? Hur mår du? 5 år kan kännas som en evighet. Iallafall om man kikar in i framtiden. För mig är det skönt att ibland kika in i framtiden för att få ett hum om var jag är påväg. Vilka drömmar har jag & vilka delar kan jag påverka? Jag om nån vet att det SÄLLAN blir som man tänkt, men tycker det är en viktig stund att ge sig själv & dessa tankar. Önskar mannen min hade kunnat sitta bredvid & vi hade kunnat fundera kring var vi står, vad vi gör & hur vi mår, men livet gör det svårt att hinna med. Kanske blir det det som prioriteras ikväll stället för att skruva upp den nya badrumsspegeln. Vi har ju trots allt en spegel i badrummet där nere ;)

Sjuk vecka & go helg :)

Har varit sjuk i veckan vilket gjort att jag fått prioritera det nödvändigaste för att få jobbet att gå runt & att ungarna tex fått rena kläder på sig till dagis. Hemmet är i mitt tycke lite av ett kaos, men både start 11:an och skisserna på de fasta situationerna för imorgon är klara. Har däremot inte lyckats hålla mina 3x30 min denna veckan vilket är kämpigt, men klokt är nu att välja att sova & den tid jag har hemma i helgen ger jag familjen. Nya tag mot målet nästa vecka. Hoppas på mer kraft & ingen hosta på nätterna så går det nog vägen. Go helg på er!

Möte om förutsättningar

Att slåss har blivit ett normaltillstånd när man pratar förutsättningar & jämlikhet mellan könen & fotboll. Detta normaltillstånd är dock inte alltid helt sunt. Kikade nyss på bildserien här nedan. Bilderna är från en tunering i Kenya. Tiden som tränare i Mathare (ett av många slumområden i Nairobi) har givit mig så mycket. Denna gången fylldes jag av tacksamhet & glädje. Jag kunde ur minnet av förutsättningarna i Mathare hämta kraft inför ett möte jag har idag om förutsättningar i den föreingen jag jobbar i nu. Lyckades jag genomföra vettig träning på en jordplätt med två bollar kan jag genomföra fantastisk träning med de förutsättningarna jag har nu. Är tacksam över det & genom den vetskapen kan jag hitta en annan utgångspunkt är det vanliga normaltillståndet. Att känna glädje är så mycket bättre än att känna att jag ska vara redo för att slåss. Hoppas känslan kvarstår mötet igenom. Hoppas.

En jämlikvärld!

Den som känner mig vet att jag är för en jämlik värld. En värld där bla kön inte borde spela någon större roll varken i valet av livskamrat eller i arbetslivet. Har debatterat detta främst bland vänner men har ibland även tagit ton i andra sammanhang. Det har jag nu gjort igen. Blev arg & ledsen när en av våra främsta fotbollsmålvakter gav individen skulden för att det finns få kvinnliga fotbollstränare inom Elitfotbollen. Tre kvinnliga tränare svarade på frågan om vad som krävs för att de ska träna ett Elitlag. Deras svar var "en förfrågan". Så här skrev då målvakten:
Citat "Det tror jag inte att ni kommer få. Inte för att ni inte är duktiga, men för att jag har fått för mig att det inte funkar så. Vill man ha något verkar det som om man får ta det, eller i alla fall ta kontakten själv. Självklart finns det undantag. Jag förstår dock precis hur ni känner, men jag tror att mer händer om vi vågar ta kontakten själva."
Jag fattar inte hur man kan tycka att det är upp till individen när problemet är SÅ mycket större. Inte ska duktiga utbildade tränare behöva få BE om att få komma in i finrummet. De ska bli OMBEDDA att få komma in & sen hälsas varmt välkomna med bra lön & schyssta arbetsvillkor. Det gäller inte bara inom fotbollen det gäller maktens korridorer över hela världen!
Kanske ska jag dock vända på det, använda argumentet till min fördel. Dags att ringa ledningen för Göteborgs FC & be dom kicka Torbjörn Nilsson eller kanske leda spelare som spelar i Lila, Stefan Rehn passa dig ;)
Ja tjejer, maktens korridorer verkar bara vara en kontakt ifrån våra händer. Ring samtalet idag för jag vill leva i en mer jämlik värld!