det vill jag, men det går ju inte

Till helgen har vi en övernattning med laget. Inför detta kommer alltid massor med frågor. Spelarna vill veta vad, var & när saker sker & gärna i minsta detalj. Några tycker det är jobbigt att inte få veta vilket oftast resulterar i att de får veta. Lustigt fenomen det där, att inte bara kunna få information om vilka tider det börjar & slutar & vad man bör ha med sig utan att bli orolig. Min teori är att det har med kontroll att göra. Genom att veta vad som kommer hända kan man förbereda sig & på så sätt få en känsla av att man har viss kontroll på situationen. "Only Good have controll" sa en spelare till mig en gång. Ni som känner mig vet att jag knappast köper det där med gud, men vad jag däremot kan tycka är nyttigt är att våga släppa kontrollen för en stund. Att ge sig ut i saker som skrämmer utan att veta var det egentligen ska leda till. Som idrottsspykologisk rådgivare är målsättning en av grundpelarna jag jobbar med. Att sätta mätbara, tidsbestämda, realistiska, utmanande mål. Kanske ska vi dock ibland i livet tillåta oss att målet ska vara att våga göra något som vi inte har full kontroll över, något som skrämmer oss, något som man brukar säga att det vill jag, men det går ju inte. Som att börja dansa tango eller dra iväg till alperna i 3 månader med barn eller som att åka på en övernattning med laget utan att veta vad, var & när.

Vet du var du kommer ifrån behöver du inte alltid veta var du ska.