Nyårslöfte pågång?

Hur ska man egentligen göra med Nyårslöften? Är de mer som en vision, en önskan eller ska man se det som löften, att man faktiskt lovar något. Vem lovar man isåfall? För vems skull?

Ska jag lova mig själv något inför 2014? Eller önska något? Något som får mig att må bättre? Eller kanske en utmaning? En mental utmaning? Kanske något som jag inte tror att jag klarar? Eller något som jag tror att jag klarar om jag bara vågar försöka? En riktig gobit som jag kan njuta av länge?

Får nog mogna lite, men kanske har jag ändå ett nyårslöfte pågång?

Fysisk utmaning - hur gick det?

För drygt en månads sen, hängde jag på en fysisk utmaning. Målet var satt alldeles för högt vilket jag märkte. Jag omarbetade utmaningen & målet. Gjorde enligt konstens alla regler, men det funkade ändå inte. Jag har inte löst att göra plankan som det var tänkt. Varför? Kikar jag på mitt liv just nu så förstår jag. Jag har prioriterat annat. Men det tar max 3 minuter att göra! Tiden fanns, men inte orken. Energin gick åt till annat. All beteendeförändring tar energi även om det "bara" handlar om 3 minuter. Frågan är om detta då är ett misslyckande. Självförtroendet har fått sig en knäck, men är jag knäckt? Lite besviken på mig själv, ja. Knäckt, nej. Jag återupptog min träning igår. Plankan passar inte in i motivet till min träning. Jag tar lärdom & gör det som går i linje med mina motiv. Det gör att chansen att lyckas är större.

Genom att sätta smarta mål är det lätt att veta om man lyckas nå målen. Lika lätt är det att konstatera att målet inte nås. När man inte når de mål som man vill tar självförtroendet stryk. Även motivationen påverkas. Oftast följs ett missat mål av funderingar. Ta lärdom av de mål du missar, men grubbla inte för mycket. Det är lätt att fastna & hamna i passivitet. Om du missar ett uppsatt mål. Tänk till, är det dit jag vill. Omformulera & våga prova igen. Kanske på ett annat sätt, från ett annat håll. Var snäll mot dig själv, men utmana samtidigt dina rädslor. Vem vet, kanske du lyckas nå målet nästa gång & då vet du vad som gäller. FIRA!

Att leda behöver inte alltid betyda att gå längst fram

Det finns nästan lika många ledarstilar som det finns ledare. Några saker är gemensamma & forskningen söker ständigt efter de gemensamma egenskaperna hos ledare som lyckas. Visst är jag nyfiken på de egenskaperna som är lika men just nu är jag fascinerad av hur olika ledarstilar faktiskt lyckas. Ledare behöver verkligen inte vara stöpta i samma form!
För många betyder ledarskap att gå längst fram & tydligt peka ut riktningen. Men ledarskap kan också vara att individen/gruppen vet att när de behöver så finns ledaren där. Där för att ge stöttning & för att kunna ge en knuff i rätt rikting. Om ledaren då går framför försvåras denna processen. I dessa fall behöver ledaren vara bredvid eller bakom individen/gruppen.
Inom forskningen finns begrepp som Jagcentrerad ledare, Jag/lagcentrerad ledare , Lagcentrerad ledare. Kopplar man detta till texten ovan kan man förenklat säga: Gåframför ledare, Gåigruppen ledare, Gåbakomgruppen ledare. Min övertygelse är att oavsett vilken ledarstil du har kommer du att lyckas. Några nycklar för att lyckas är dock:
Du är trygg i din ledarstil
Din ledarstil är tydlig
Individen/gruppen har behov av din ledarstil

Kom ihåg: Att leda behöver inte alltid betyda att gå längst fram, men ibland gör det det.

Nu är det pågång

Det tog några år men nu är det pågång. Tänk vad lustigt att man verkligen inte vet var man är påväg. Jag gör en liten avstickare från att vara klubbtränare. Här är 3 separata händelser som bidorg till att jag tackade ja till att coacha coacher.

1) På tåget mot Halmstad (där jag läste idrottspsykologi) för 10 år sen!!! slog det mig att det vore fantastiskt kul att få jobba inte bara med idrottare utan även med deras tränare. Hur jag skulle komma dit hade jag ingen aning om. På tåget var det många tankar som kom & gick. Tanken om att coacha coacher är en av de som ibland återkommit.

2) Under en elittränarkonference satt jag med bla Calle Barrling & pratade om idrottspsykologi. I samtalet konstaterade vi att förutom att stötta spelare kan en idrottspsykologisk rådgivare även jobba med tränarteamet. Behovet av att ibland få bolla tankar med en utomstående person finns. Vi spånade om hur det skulle kunna se ut på landslagsnivå. Intressant & givande.

3) I samband med en nätverksträff blev Kristina Landgren & jag stående på en parkering i centrala Göteborg. Hon var övertygad om vikten av att kvalitetsäkra organisationen/föreningen med en person som jobbade NÄRA ledarna. På det sättet får ledarna den stöttningen som ofta efterfrågas & föreningens idéer kan på ett smidigt sätt arbetas med i ALLA träningsgrupper.

Det är kul att coacha, att se andra växa. På utbildningar & föreläsningar får jag vara en liten del av människors utveckling. Nu ska jag under ett år få följa tränare & ledare i Qviding.

Nya utmaningar, nya möjligheter!