Ett litet steg för mänskligheten...

Ett litet steg för mänskligheten, ett stort steg för moja rådgivning & därmed även moja coachen Anna Stoltze. Min blogg hittar du fom nu på www.mojaradgivning.se

Hoppas vi ses!

...

Nya grubblingar är på ingående. Inget är för evigt. Det enda du vet säkert är att du kommer att dö likväl som människor runt omkring dig. Så gör det du mår bra av. Var med människor som ger dig glädje, kunskap, kärlek. Förverkliga dina drömmar.

Vad är det värsta som kan hända? Vad oroar du dig för? Kan du påverka det? Vad är det bästa som kan hända? Vad ser du fram emot? Kan du påverka att det blir så?

Mycket grubbla & lite göra. Dags att slå igen datorn, sätta igång en tvätt & planera nästa distriktslagssamling.

Effektivare möten...

Effektivare möten, effektivare träning, effektivare grupp, effektivare liv...

För att nå effektivitet behöver vi ha en struktur, en plan. Vi behöver veta målet, syftet & staka ut vägen som ska leda dit. Ta bort sånt som stör & håll fokus. Som ledare bör du vara duktig på att prioritera så att vi inte gör saker som är onödiga. En man sa en gång "den som jagar två kaniner fångar ingen". Uttrycket har för följt mig sen dess. Det har både hjälpt mig, men också fått mig fundersam. Men jag vill inte bara fokusera på en sak. Det finns många saker jag vill få ut av livet. Hmmm...

Under utbildningen i helgen pratade jag om en struktur för att leda lärande effektivt. I det fanns idéer om hur vi kan jobba för att kunna få ut max av den tiden vi har gruppen till förfogande. Fokus & prioriteringar. Helt plötsligt får jag input från auditoriet som vänder min strukturerade värld upp & ner.
"Men jag vill att min grupp ska få chansen att prata om allt möjligt när vi ses. På så sätt har jag möjlighet att möta dom & stötta dom i allt vad som händer i deras liv. Om vi har en plats där dom är trygga vill jag inte ta bort den chansen för dom."
Så har jag aldrig tänkt! Bort med allt onödigt snack, nu är det fokus som gäller, tänkte jag. Så rätt & så fel. Det beror såklart på vilka du leder! Tänk att skapa en plats där individer är trygga & får möjlighet att lyfta allt de har på hjärtat. Att skapa ett forum, en grupp där det sker. Fantastiskt. Men hur effektivt blir det? Är det rätt att ens prata om effektivitet när det gäller människor? Jo, jag är av den uppfattningen att vi visst kan prata effektivitet, men vi behöver fortfarande ha individen/gruppen i centrum. I det ligger att ha en struktur & en plan som bidrar till en ökad trygghet. Hur strukturen ser ut beror sen såklart på sammanhanget & vilka individer som berörs. Fundera ut vad du vill uppnå. Skapa sen formen som passar för just det. Lycka till!

Hur vill du ha det? Bättre ökänd än okänd eller tvärt om?

Det är svårt att bli älskad av alla. Att människor ser en för den man verkligen är & accepterar den personen fullt ut. Om du lever ditt liv med rädslan av att inte bli omtyckt finns risken att du tappar bort dig själv & dina värderingar. Att du inte vågar gå din väg. Som fotbollstränare brukar man skämtsamt säga att man bara är älskad av de 11 som startar. Helt galet såklart för som ledare har du ansvar för hela gruppen. En del av allvaret som ligger i skämtet tycker jag är att man som ledare bör vara trygg med sina beslut. Tar du beslut som berör andra personer än dig själv så var inte rädd för att stå för dina beslut. Du tog beslutet utefter dina kunskaper & värderingar. Precis som ledaren har ansvar för gruppen har också individerna i gruppen ett ansvar. Om du blir ledd av någon som tar beslut du inte tycker om, var inte rädd för att säga det. Välj ditt tillfälle väl så att det du vill få sagt kan landa i ledaren & du kanske kan få ledarens anledning till beslutet. Hittar du inget tillfälle kanske det är bra att ändå få det sagt. Många ledare säger att de inte tycker om att vara omringade av "ja-sägare". Hur sant det är i praktiken vet jag inte, men vad är det värsta som kan hända om du ifrågasätter beslut du inte håller med om? Att du inte blir omtyckt? Att du tappar bort dig själv? Så hur vill du nu ha det? Bättre ökänd än okänd eller tvärt om?

Det är nu 5 år sen

Före vår 7 månaders vistelse i Kenya fick jag ett flertal gånger höra att "en resa till Afrika förändrar dig". Nu 5 år senare håller jag delvis med. Vistelsen förändrade inte mig i grunden, men mina tankar har absolut påverkats. På flera plan. Alla har vi drömmar. Saker vi önskar oss. Tankarna kring dessa drömmar har förändrats. Vistelsen i Kenya gav perspektiv. "Det går ju inte" fick tidigare härja mer fritt i mina tankar. Precis som måste & borde är detta tankar som behöver ifrågasättas. Fundera själv på dina drömmar & önskningar. Kring vilka har du tänkt "det går inte" eller liknande. Bort med dom tankarna. Tänk istället "kanske går det" eller "hur skulle jag/vi behöva göra för att det skulle gå". Du vet bäst hur ditt liv ser ut. Kanske är det andra saker som är mer värt för dig än att förverkliga dina drömmar. Du kanske tycker om att just drömma. Helt ok. Bara du mår bra. Under vissa perioder i livet behöver man kämpa för att vara närvarande & må bra där man är. Av människor jag arbetat med har jag fått frågan: hur länge ska jag prioritera bort mig själv? Mitt svar är: om du behöver & vill prioritera bort dig själv, så kanske ett halvår är ok. Sen är det dags att få upp dig själv på agendan igen.
Första gången jag såg bilder på en adoptionsresa till Kenya grep det tag i mitt inre & jag visste att jag ville. Första tanken som kom var "det går inte". Min man kände & tänkte likadant. Det är 5 år sedan & visst gick det! Under vår vistelse i Kenya lovade vi varandra att vi skulle tillbaka inom 5 år. Livet har gått fort, mycket har hänt. Det passar sällan bra att åka till ett oroligt land med 3 barn för massor med pengar. Så en dag ifrågasatte vi våra tankar på allt som gör att det inte går. Kanske går det? Ja visst går det! :)

Det gäller att hoppa på rätt tåg

Det var ett tag sen jag funderade kring mål. Ni vet dom där som bör vara SMARTA för att få en riktigt bra effekt på självförtroendet & motivationen. För mig ger det också en riktning, ett fokus. Jag får lättare att ta beslut i vardagen. Sen är det inte alltid så lätt. Att aktivt sätta upp mål & leva efter dom tar tid. Lyckas du inte pricka rätt kan målen förvandlas till energitjuvar & måsten. När du sätter upp mål är det bra om du har rensat i argumenten. Jag har tidigare gjort liknelsen med att rensa ur garderoben. Ta bort allt som inte passar. Det som är gammalt, som du kanske fått eller ärvt & som du inte gillar. Ta fram det du gillar. Placera det på bästa platsen. Som du alltid ser först när du öppnar garderoben. Dina motiv, jag vill ... därför att då.... Kika på ditt må-bra-kompass. Känn efter, dit vill jag. Sen sätter du SMARTA mål som tar dig dit. Tänk lite som om du ska ut & åka tåg. När ska jag åka? När vill jag vara framme? Funkar det resursmässigt (ekonomi/energi)? Tror jag det blir en lyckad resa? I allt detta var noga med att inte tappa bort, dit vill jag! För det spelar ju ingen roll hur bekvämt, hur nytt, hur billigt, hur spännande, hur fint tåget går om det ändå går åt fel håll.

Inga nya strykningar, men kanske så småningom

Du står framför en grupp sittande människor. De sitter upprätt. De hör varje ord du säger, de ser varje rörelse du gör. När du ställer en fråga, märker du hur de genast börjar fundera. Någon vill svara direkt. Hela rummet är fyllt av energi.

Plötsligt förändras allt. De sittande människorna hasar ner i stolarna & nästan halvligger. Någon tittar ut genom fönstret. En annan knuffar lite på hen bredvid. En smygplockar upp telefonen. En kikar på klockan. Du ställer en fråga, men ingen reagerar. Ingen har sagt något, men ändå är budskapet tydligt.

Ni som har haft förmånen att lyssna till Björn Ranelid vet att han ofta talar om ordets makt. Jag håller med honom om att ord har en enorm kraft (annars skulle jag väl inte stryka tex måste ur min ordlista). Men det vi inte säger med ord, utan kommunicerar på annat sätt, är också viktigt att komma ihåg. Under en work shop jag ledde påpekade jag att en individ ofta satt med armarna i kors. Hen berättade då att det var för att hen genom det kunde slappna av bättre då hen hade problem med ryggen. Bra för kollegorna att veta, då vi oavsett anledningen till varför vi sitter som vi sitter eller står som vi står signalerar saker till omvärlden. Hur sitter du själv på sammankomster/möten? Är du öppen i ditt kroppsspråk eller sluter du dig? Har du fokus på den som leder eller är blicken någon annanstans? Hur är du när du leder? Är du närvarande, med orden, med själen, med kroppen? Det vi säger & gör påverkar vår omvärld. Brukar le åt mig själv när jag vill att spelarna ska ta det lugnt & jag kommer på mig med att vandra upp & ner efter sidlinjen. Eller när ungarna är kaos, när det egentligen är jag som stressar. Det är inte för inte man brukar säga "barn gör inte som du säger utan dom gör som du gör". Dags att fundera en extra vända inte bara hur vi använder våra ord utan också hur vi använder kroppsspråket. Har inte hittat nån position att stryka än men kanske det kommer så småningom :)