Göra skillnad, må bra

Jag har skrivit om det förut, att göra skillnad. Jag tror många med mig trivs med att göra skillnad dvs att man ser att den kraften & tiden man lägger in ger något form av resultat. Det kan handla om allt från plantera ett nytt träd & se det ta sig å växa, se ett leende på en människa man stöttat eller införa annorlunda arbetsmetoder som visar sig fungera utmärkt. I de två klubbuppdrag jag haft under våren märker jag att varje gång jag är på plats gör det skillnad. Vilken lycka tänker ni! Det borde jag också tänka (& det tänker jag ofta). Idag tänker jag dock SKIT! Varför? Jo, för visst är det så att även om man VET att man gör skillnad så kan man bli frustrerad över att man vill göra så mycket mer. Jag blir iallafall det. Nu är det ändå så att ett träd växer i den takten det vill. Visst kan man påverka det lite med rätt jord & rätt placering, men sen växer det i sin egen takt. Idag har jag fastat i saker jag inte kan påverka. Helt meningslöst. Acceptera, agera eller ta sig därifrån. Tre val jag ibland ger människor som jag jobbar med. Dags att ägna sig åt lite självterapi. Kan jag acceptera, kan jag agera eller ska jag ta mig därifrån. Kontraktet med AU är avslutat. Trots detta ska jag dit imorgon med micken under hakan & kameran i närheten. Till QFIF dagen därpå. Där är jag i full gång, men omorganisation påverkar min roll. Vad vill jag? Vad kan jag agera på? Vad är acceptabelt? Skillnad vet jag att jag gör, men mår jag bra?

Början av min väg in i AU

Nån gång efter årsskiftet började han ringa. Vet inte hur ofta eller hur många gånger. Varje gång sa jag nej. Försökte förklara. "Jag vill inte sätta mig i en situation där jag inte upplever att jag kan göra ett bra jobb". Strax före operationen började nästa man (journalisten) ringa. -Du har kanske sett dokumentären? Jag: -Jo ja det har jag. Den va bra men kanske inte så mycket nytt för mig som tränat lag i Nordost. Journalisten: -Vi kan väl träffas. Jag: -Jo visst, vi kan träffas, men efter operationen.
En stark drivkraft i mig är att se människor växa. Den tillsammans med min önskan om att ALLA ska få liknande chans att spela & träna fotboll på den nivå de drömmer om, var det som gjorde att jag gick med på att träffas. Något slog an i mig när de båda männen pratade om AU & de möjligheter som finns.
I början av våren träffades journalisten & jag på ett mysigt lunchställe vid Nääs fabriker. Ett härligt samtal som gjorde mig inspirerad & hoppfull, samtidigt som utmaningarna AU stod inför blev tydligare. Min egen utmaning just den dagen var att inte lova något & att hålla mig till dosen tabletter som stod på burken. Jag hade gått över gränsen & kroppen skrek efter vila!
Mitt första möte med AUs representant var också ett härligt samtal. Jag log lite för mig själv & jämförde stället vi träffades på med var jag träffat Kenyas landslagscoach första gången. Då över en CokaCola i "den finare" slummen i Nairobi, nu på Ullevis restaurang med vita dukar & buffé utan gränser. Det underliga med samtalet som nu skedde var att jag vid ett flertal tillfällen blev erbjuden en hand att skaka. Inte kunde jag skaka en hand när vi inte ens var halvvägs inne på vad jag eg skulle göra?!
Jag åkte fundersam hem & så fortsatte det ett tag. Telefonen ringde & männen gav sig inte. Två bra samtal med människor jag respekterar i idrottsvärlden hjälpte mig att reda i fundersamheten. Jag kände vad som var rätt i magen & åkte tillbaka till Hjällbovallen.

Slut på tystnaden

Har varit tyst här ett tag. Dags för ändring. Tankarna har snurrat & kommer nog fortsätta göra så ett tag till. Min kropp har återhämtat sig bra efter den stora operationen i våras. En dag i somras när jag i leken skulle ikapp min 9-åring kom jag på mig själv med att springa några steg. Vilken lycka! Jag har dock en bit kvar till att busa med fler än en unge i taget. På jobbet är det dags att köra igång för fullt denna veckan. Det har hänt en del & jag tänkte jag kunde delge er lite här även om det blir i efterhand.

Vi börjar med Angered United. Mitt uppdrag där på 2 månader inleddes med observationer av träning & match samt samtal med tränare, spelare & uppdragsgivaren. De har en mycket engagerad journalist som följer laget, vilket innebar samtal även med honom. Jag kämpade för att hålla det till en kväll i veckan som överrenskommet. Behovet av ledarskap, engagemang & en ny injektion var enormt. Deras situation grep tag i hjärtat. Jag njöt & led omvartannat. När mina 2 månader var slut presenterade jag min analys till Angered Uniteds styrelse. Ett mycket givande möte där jag upplevde en ärlighet som jag gillar skarpt. Jag hoppas att vi alla var överens om att det är en bit att vandra innan AU blir ett stabilt lag som är redo för division 1. Jag presenterade 3 delar som måste komma på plats för att vandringen ska lyckas. Hur snabbt den vandringen går är mycket upp till de som är i & kring laget idag. Det borde vara möjligt & det vore härligt att se ett lag från Nordost kliva upp i seriesystemet! Fotbollstalanger finns i området. Det gäller att arbeta för att ta bolltalangerna vidare till att leva som fotbollsspelare. Jag önskar alla inblandade all lycka! Vet att någon undrar, var det allt? Så mycket att berätta, så mycket kommer hända, men just nu ska jag in i duschen för att kunna dra iväg till nästa arbetsgivare.