glädje & motivation

När jag häromdagen samtalade med en spelare om det upplägg vi har på träningen för tillfället uppfattade jag hennes ord först som kritik. Hon frågade varför vi har jobbigare & roligare träningar nu än tidigare i höstas. Jobbigare var lätt att svara på. Vi bygger en grund att stå på inför 2013, jag känner dom bättre (vet vilken belastning som fungerar) & vi har inga matcher att ta hänsyn till. Roligare var svårare. Träningarna är friare, utan instruktion. Kanske gillar några det, men dom som drivs av att utvecklas hur mår dom spelarna? Visst vi utvecklas fysiskt med dom andra bitarna? Jag funderade en del kring detta. Så påväg hem i bilen slog det mig, spelaren hade ju gett mig en fantastiskt fin komplimang! Trots att vi är långt ifrån matchsäsong tycker spelarna att det är roligt! Det glädjer mig oerhört att vi lyckats hitta en belastning & en variation som bidrar till spelarnas bibehållna motivation. Ibland är man mer nöjd än andra gånger med sitt arbete. Idag känner jag mig fylld av glädje & motivation. Perfekt att ladda ryggsäcken med inför kommande säsongsplanering.

att leda

Kikade idag in på ett gammalt utkast av ett inlägg "att leda". Bakom en titel fanns en text om... inget. Eller rättare sagt, textrutan var tom. Undrar om jag den dagen inte hade något att säga om att leda. Känner jag mig rätt så tror jag knappast det. Känner jag mig själv rätt kanske det var så att jag ville få ut rätt sak & när jag inte fann de ord jag sökte kanske jag helt enkelt tog bort hela texten. För mig är det en gåva att få leda. En gåva & ett ansvar. Idag tar jag ansvar för de spelare som vill att jag leder dom. De spelare som förstått mitt ledarskap. De som inte skriker efter en autoritär ledare. Har väl insett det för ett bra tag sen, men idag är det dags att ta farväl till drömmen om att kunna leda alla. Det är dags att se sanningen i vitögat. Jag tänker ta ansvar, jag tänker leda. Vilken gåva, tack!

sanning, men för vem?

Fick häromdagen höra en informell ledare uttala en sanning. En sanning som såklart var sann för denna person. Det fick mig att för ett ögonblick tveka på beslut jag tagit. Det fick mig att fundera, men också att ta reda på om sanningen verkligen var sann. Det visade sig, som du säkert redan listat ut, att den uttalade sanningen inte alls var sann. Snarare motsatsen. Behöver nu jobba lite med att sprida sanningen, den sanningen jag hittade i fakta. Ska också ta reda på varför personen sagt som den sagt. Något ligger bakom. Jag vill veta vad.
Lärdom 1: lita på dina beslut
Lärdom 2: ta reda på fakta
Lärdom 3: förstå andra personers verklighet, det hjälper dig att leda

Hur svårt kan det va?

Livet består av en mängd beslut. Några mer avgörande för framtiden än andra. Vad är det egentligen som får oss att fatta beslut? Vad är det som driver oss? Detta skiljer såklart sig åt. Idag är jag lite hängig. Jag vill gå en promenad för jag vet att jag oftast blir piggare & mår bättre av det. Men det hade samtidigt varit förbannat skönt att lägga sig i sängen & sova en liten stund. Vad är det som gör att jag väljer det ena eller det andra? Hur sjutton ska jag komma fram till det bästa beslutet? Är lite för mossig i hjärnan för att fortsätta detta inlägg. Jag får fortsätta en annan dag. Vilket belut kom jag fram till då? Jo, jag gör både och. Lägger mig en stund & tar sen en promenad. Hur svårt kan det va?

ljusets glänta

"Det finns en glänta i skogen som bara kan hittas av den som har gått vilse"

Detta citat läste jag idag på en väns blogg. Fantastiskt fina ord. Hur man tolkar dessa är självklart upp till läsaren själv och var i livet läsaren just nu befinner sig. För mig betyder detta att man inte behöver vara rädd för att vara vilse. Att vara vilse kan leda till nya vackra upptäckter om man är redo att se dom. Våga tänja på dina gränser & våga ge dig ut i det okända.
Kommer ihåg att jag i yngre ålder varit i diskussion med människor om det är så att man behöver känna smärta för att uppleve glädje. Vissa påstår att det vita blir starkare när det ligger bredvid svart. För mig är vitt vitt eller jag vill iallafall ha det så. Jag VÄGRAR att acceptera att man behöver känna det svarta för att glädjas åt det vita. Har man turen att slippa att må skit & uppleva smärta så är det ju fantastiskt. Om smärtan däremot kommer & finns där, då är citatet ovan fantastiskt att bära med sig. Ur det svarta, ur känslan att känna sig vilse kan det mest fantastiska ske. Helt plötsligt står man i en glänta. Solens strålar vämer & ljuset gör det svarta mindre svart & mer vitt. Min förhoppning till alla är dock att vi slipper må skit & att vi ändå kan hitta & njuta av den vackra ljusa gläntan. Vi ska bara våga oss ut i det okända & vara uppmärksamma på när gläntan dyker upp.
Den som stirrar på den steniga vägen och är vilse där har svårt att uppleva även den vackraste glänta.