ljusets glänta

"Det finns en glänta i skogen som bara kan hittas av den som har gått vilse"

Detta citat läste jag idag på en väns blogg. Fantastiskt fina ord. Hur man tolkar dessa är självklart upp till läsaren själv och var i livet läsaren just nu befinner sig. För mig betyder detta att man inte behöver vara rädd för att vara vilse. Att vara vilse kan leda till nya vackra upptäckter om man är redo att se dom. Våga tänja på dina gränser & våga ge dig ut i det okända.
Kommer ihåg att jag i yngre ålder varit i diskussion med människor om det är så att man behöver känna smärta för att uppleve glädje. Vissa påstår att det vita blir starkare när det ligger bredvid svart. För mig är vitt vitt eller jag vill iallafall ha det så. Jag VÄGRAR att acceptera att man behöver känna det svarta för att glädjas åt det vita. Har man turen att slippa att må skit & uppleva smärta så är det ju fantastiskt. Om smärtan däremot kommer & finns där, då är citatet ovan fantastiskt att bära med sig. Ur det svarta, ur känslan att känna sig vilse kan det mest fantastiska ske. Helt plötsligt står man i en glänta. Solens strålar vämer & ljuset gör det svarta mindre svart & mer vitt. Min förhoppning till alla är dock att vi slipper må skit & att vi ändå kan hitta & njuta av den vackra ljusa gläntan. Vi ska bara våga oss ut i det okända & vara uppmärksamma på när gläntan dyker upp.
Den som stirrar på den steniga vägen och är vilse där har svårt att uppleva även den vackraste glänta.