Att se & ge

Empati är en viktig egenskap hos en ledare. Att se varje individ där den är & möta individen just där. Men att som ledare vara människa är det ok? Att själv vill bli sedd & bli bemött därefter? Jag menar nu inte att spelarna ska springa omkring & bekräfta mig hela tiden, absolut inte. Men har jag tillåtelsen att vara människa? Jag gjorde fel förra veckan. Jag sa det till den spelaren som drabbades. Nu har vi en sådan relation att jag kunde vara människa & erkänna mitt fel. Jag vet att hon ändå uppfattar mig som en god ledare. I den grupp jag leder nu tror jag att några spelare tycker att jag borde vara ofelbar. Men vem är det? Visserligen är jag ledare & jag förstår att mina misstag kan få jobbiga konsekvenser för spelarna. Alla har svagheter/egenheter & alla gör misstag. Ett förlåtande klimat där vi är trygga tycker jag är en viktigt miljö att eftersträva. Tänk vad härligt att kunna få vara sig själv, att bli sedd & omtyckt för den man är. Det gäller såväl spelare som ledare. För vem skjutton mår inte gott av ett leende, en dunk i ryggen eller tom en spark i baken när det behövs. När jag leder förstärker jag det positiva. För att få spelaren att tro på sin förmåga är det viktigt att lyfta det som är bra. Därefter kan vi ge nåt som borde förbättras. Pia Sundhage pratar om 7-1. Jag har tidigare nämnt hamburgaren. Utan positivt knäcker vi oss själva & varandra. Kom ihåg att tillstånd smittar.
Uppmaning: Se & ge. Stärk någon i din närhet. Gör det gärna redan idag. Lycka till!