Vad ser du? Visst drar sig ögat automatiskt till solen. Molnen finns ju där, men det är till solen blicken vill. Tänk om vi skulle lyckas se på vår egen verklighet så. Att automatiskt se det ljusa. Att visserligen uppfatta molnen/hinder men att ständigt ändå dras mot det ljusa. Det som är bra, varmt & fullt med möjligheter till liv & glädje. Tänk om vi skulle ha förmågan att göra likadant med människor. Att se det ljusa, det starka & fina i varje individ. Tänk om vi kunde göra likadant med oss själva. Se våra styrkor & glädjas åt kraften som finns inom oss.
Önskar människor som är mitt i hemskheter kunde stanna upp, lyfta blicken & se ljuset, se kraften. Tänk er själva, istället för att storma Westgate i Nairobi stannar terroristerna, tittar upp & ser solen. De lägger ner sina vapen. I ljuset ser de möjligheter att lösa konflikten på annat sätt. Jag tror att bristen på att se möjligheter är en anledning till mycket ont i världen. Att tro att det bara finns en väg är farligt. Farligt för omvärlden, farligt för en själv. Vi behöver inte gå så långt som till Nairobi. Är du mitt i svår situation är det svårt att de möjligheter. Du fastnar i tanken. Du fastnar med blicken på molnen. Försök då att komma ihåg att bakom molnen finns den. Solen, ljuset, värmen. Det är dit ögat vill. Tvinga inte in synen i det mörka. Släpp in ljuset, värmen & känn dig genast friare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar