utveckla, leda, förbereda

Mycket har hänt sen sist. Magsjuka, påskfirande & en spelare som lämnat laget för spel i allsvenskan. Dagens inlägg kommer beröra det sistnämnda. När man pratar om spelare är det många tränare som väljer att säga "mina spelare". Det händer i ärlighetens namn även mig, men jag försöker undvika det. Inte minst för att komma ihåg att de är individer som jag leder men som jag långtifrån äger. Jag kan sträcka mig till att de är spelare i min träningsgrupp. Den spelare som lämnat är en spelare som ligger mig varmt om hjärtat. Våra vägar korsades redan då hon var 14 år. Sällan har jag sett en spelare så bekväm med bollen. Så är det fortfarande. Hon älskar fotboll & hennes glädje till fotbollen smittar. När jag fick förfrågan om att leda Qvidings damer visste jag att hon spelade där. Det bidrog till att jag tog uppdraget. Nu är hon inte längre i gruppen. Det är med dubbla känslor jag konstaterar detta. Jag kommer sakna henne, laget kommer sakna henne. Det är en spelare som fått allsvenskt kontrakt så det är klart att det kommer påverka vårt spel. Den dominerande känslan är dock en enorm glädje för hennes skull & med det också stolthet att jag fick vara en liten del av hennes utveckling mot hennes dröm. Mitt uppdrag som tränare är att utveckla & leda spelare för att laget ska vinna matcher. Men också att förbereda spelarna för spel i landslag & allsvenskan om det är en del i deras mål med fotbollen. Alltför många gånger har jag sett tränare & föreningar som glömt detta. De stöttar inte spelaren som får chansen att utvecklas utan lägger skuld på spelaren & ser genom övertalning till att hålla spelaren kvar i den egna verksamheten. De gör därmed spelaren till mindre än vad den är & sig själva till större än de borde vara. Jag har ingen ensamrätt om spelarna. De är inte mina spelare. Just nu har jag förmånen att leda dom. Så är det. Så var det med omnämnd spelare. Jag hade förmånen att leda & nu håller jag tummarna att hennes nästa tränare leder henne vidare. Ingen kan ta ifrån spelaren det enorma jobb hon själv lägger ner & vi som leder ska påminna oss om att vi bara är en del i detta. Förhoppningsvis kommer vi fortsätta att ha kontakten. Kanske kan jag få vara med på ett litet hörn & njuta av denna goa spelare & människa. Om inte annat längtar jag efter den dagen jag får se henne spela i allsvenskan. Jag har varit med om det förr & i den stunden är det svårt att hålla tårarna borta. Glädjetårar för människan som där & då når en av sina drömmar!