jag visar vägen, men du går den

Hörde för ett tag sen "När jag kommit till slutet kommer det bli bra och känns det inte helt bra betyder det bara att jag inte nått slutet än"
Till dig som inte mår toppen. Ha tålamod. Våga börja gå vägen & se att bakom molnen finns en blå himmel & en sol som väntar på att värma dig. Om det inte känns helt bra betyder det bara att du inte än kommit dit du kommer att komma.
Under en period i livet ville jag studera till & efter det jobba som läkare. Min uppfattning var att läkarutbildningen var en av de mest intressanta utbildningarna som fanns & jag ansåg att yrket nog skulle passa mig. Efter att ha läst både biomedicin & psykologi kan jag nu säga att beteendevetenskap inte heller är fy skam. Det finns många intressanta ämnen att fördjupa sig i. Vad som däremot passar att arbeta med kan ju vara något helt annat. Än idag slår något an i mig när jag tänker på medicinsk forskning. Spännande, intressant & med en stor potion tålamod, på sikt kanske även nyttigt för mänskligheten. Vad gäller läkaryrket insåg jag på en praktik att jag har väldigt svårt att hantera när människor har ont, är sjuka & jag inte kan göra något för att de ska må bättre. Liknande situation kan även förekomma inom idrottsspsykologin/tränarskapet. Med jämna mellanrum möter jag människor som mår ganska dåligt. Ibland blir jag då frusterad över att jag inte kan göra mer & får påminna mig om att det inte är på mitt ansvar att de ska må bättre. Jag kan göra skillnad genom att där & då vara en människa som finns tillgänglig. En medmänniska att prata med. Ett stöd som visar att det finns flera vägar att välja mellan. Ansvaret att välja väg & därefter våga börja gå vägen är inte mitt. Det ansvaret bör ligga på människan jag finns där för. Lika ont i magen som jag får av att andra mår dåligt, lika stolt & glad blir jag när de sen mår bra. Att de lyckats välja en väg som tar dem dit de önskar. För när vi mår dåligt finns det oftast bara en sak som vi önskar & det är att må bra.