En dag av längtan & reflektion

Ikväll blev det ingen träning för min del. Spelarna skulle ha möte om projektet så jag passade på att längta hem till de fina planerna, de medvetna spelarna, språket & kontinuitet. Att instruera tex positionsförsvar på engelska är en utmaning. Att sen stötta spelarna på match när det står kenyanska män och skriker efter markering (tror jag) är tufft. Är det för tufft? Får se. När vi pratade i halvlek under den "värsta" matchen tror jag spelarna förstod att jag vill ha spelare som tar egna beslut. Som litar på sin förmåga & gör sitt bästa för sig själv & laget. Att vi behöver lita på varandra istället för den misstro som lätt sprider sig om någon börjar gnälla. Vad gäller fotbollen kan jag nu säga att jag vet vad som krävs för att vi ska ta ytterligare kliv för att utvecklas. Vill de det? Ja, utvecklas vill ju alla tänker någon nu, men är de villiga att kliva ur sin trygghetszon för att ta sig vidare? Är inte helt säker på det. Får fundera ut hur jag ska ta reda på det. Vill de bara lira boll för skoj skull samt ha det som bas för projektet, vilket är helt ok, är jag fel coach för dom. Jag är här för att utvecklas & vill ha spelare som känner likadant. Inget rätt eller fel bara olika inställning till fotbollen. Är det jag som gnäller nu? Litar inte jag på spelarnas vilja? Kanske inte. När en spelare som säger sig vara en av de seriösa inte dyker upp innan matchstart kan jag inte annat än att tvivla. Är ledsen för det, för det kanske inte alls har med saken att göra. Ja, jag har helt klart en del att reda ut. Både med mina egna tankar & med spelarna. Ska bli spännande att höra vad som hände på kvällens möte. Hoppas de lyckades komma ett steg vidare med projektet. Får ringa nån av dom imorgon...