Idag smärtar det lite extra. Känner av längtan. Kanske för att jag tittade på Futsal SM i helgen. Träffade flera underbara spelare, föräldrar & ledare. Kanske för att jag i dagarna tackade nej till två uppdrag som coach/tränare. Det har varit svåra val, men nu är det gjort. För denna gången. I vår är det fokus på min hälsa. I mars lägger jag mig på operationsbordet, med förhoppningen att kunna bli aktivare. Operationen möjliggör det men jag har också en mental resa att göra. Som med alla operationer är det bara första steget. Arbetet som följer är minst lika tufft. Fram tills dess är mina mål:
1) vara lyhörd för barnens eventuella oro
2) äta ok & njuta av att kunna röra på mig
3) må så gott jag kan
Ok, säger den som vet, hur SMARTA är dom målen då?
Inte så värst, säger jag. Ibland i livet får man vara ödmjuk inför sig själv & den situation man befinner sig i. Även jag sätter upp "osmarta" mål.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Målen är inte alls osmarta
SvaraRadera*du prioriterar dig själv för utan dig själv blir det inget alls; *lyhördheten för eventuell oro må du också vara för din egen och makens men eftersom jag känner dig är jag inte förvånad att du mest bekymrar dig för barnen era
Många kramar till dig Anna Yvonne
Tack Yvonne! Många kramar tillbaka
SvaraRadera