Ursäkta, stör jag?

Stötta eller störa, gränsen är hårfin. Vem avgör vad som är vad? När det gäller barn är det ganska lätt tycker jag. Dom säger till om man stör dom. Så blir barnen större. Tonåringar, ungdomar. Då blir det en annan sak. Kanske ryter hon ifrån när hon tycker jag kommer för nära, för nära sanningen som hon själv inte vill se. Har varit nära, främst flickor som inte mått helt ok. Där kan stötta & störa ibland vara precis samma sak. Då gäller det att stötta genom att störa de sjuka tankarna som håller på att smyga sig in. Svårt, men nödvändigt. Så har vi det där när vi lever tillsammans med någon. Kärleken. Stötta eller störa. Jag säger som en dikt jag läste för länge sen. Den gick nåt sånt här: -Ursäkta mig, stör jag? - Ja, du rubbar hela min existens, välkommen!