På ett litet kafé i utkanten av slumområdet Mathare (Nairobi) träffade jag Förbundskaptenen för Kenyas damlandslag. Vi drack varsin Cola & samtalde om fotbollen i stort & smått. Han berättade om deras förutsättningar & om deras kamp för att bli accepterade, tar på allvar & bli satsade på. Det var tre år sedan.
Igår satt jag på Bosön och åt en god välbalanserad lunch med svenska damlandslaget och dess ledning. Snacket berörde både fotboll & annat. Sist till bordet kom Förbundskaptenen. Då vi andra lämnade träningen innan lunch, hade Pia ytterligare någon intervju kvar vilket gjorde att hon kom på efterkälken. Strax efter lunch skulle hon hasta vidare till Idrottsgalan & kanske ta emot pris som Årets ledare inom svensk idrott (så blev det också).
Är det inte fantastiskt hur långt vi har kommit i Sverige! När Pia & gänget började spela var situationen helt annan än var den är idag. Förutsättningarna & tongångarna var skrämmande när man tänker på det. Ha modet att ha tålamod, säger Pia när hon pratar om ledarskap. Tack alla som jobbat för damfotboll genom alla tider. Utan er hade jag inte varit den jag är idag. Den kraft & passion som visat sig finnas på "fotbollsarenan" är jag stolt över att vara en del av.
Nog vet jag att Doa & de andra eldsjälarna i Kenya inte läser detta men jag vill ändå skicka en passning åt deras håll. De tar kliv i rätt rikting. Visst de är lägst rankade av de Afrikanska lagen som har landslag. Men de har ett landslag! I sommar är det EM i Sverige. Då har vi chansen att hjälpa till i utvecklingen av tjejer & kvinnors rätt att spela fotboll. Hoppas vi kan skapa fotbollshistoria som sprider sig över hela världen. För damfotboll i världen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar