Tankar om återkoppling

Att ge återkoppling på en insats kan vara svår. Det gäller både återkoppling till sig själv & andra. Resultatet av insatsen är en vanlig del av återkopplingen. Skottet gick i mål, kastet är lååångt, loppet sprangs snabbt. Vinna eller försvinna. Men så ibland när inte ribban ligger kvar efter höjdhoppet tänker man ändå, bra försök. Tänk om man kunde göra det lite oftare. Att man gör bedömningen efter insatsen. Inom idrottsspykologin pratas det om prestationsbaserad återkoppling. Det innebär att resultatet har en underordnad betydelse & insatsen är central. Med ett sådant tankesätt kan individen uppleva minskade krav, ökad känsla av att kunna påverka & en stärkt självkänsla oavsett resultat.
Jag lever i en värld där tabellen enligt många talar sitt tydliga språk om hur bra laget är. Jag menar inte att tabellen ljuger, däremot säger jag att det inte är hela sanningen. Inför helgens match var vi ett mittenlag. Eda som vi mötte i lördags var ett bottenlag. Nu ligger vi i botten. Innebär det att vi blivit sämre som lag? Innebär det att spelarna blivit sämre? NÄ! Snarare tvärt om. Om man lyckas se insatsen, momenten i matchen & bortse från resultatet, vågar jag påstå att alla läde sig något. Vi utvecklades & därmed är vi ju bättre än vad vi var innan matchen. Upplever vi oss själva som bättre? Vet inte. Vad jag däremot vet är att om vi fokuserar på insaten/prestationen, det vi själva kan påverka & tar lärdom av matchen då växer vi som individer & lag. Att växa är en vinst som vi behöver se & vårda. Kanske kan det på sikt göra att vi får resultatet med oss. För visst älskar jag att vinna. Att se att insatsen gör skillnad även på resultatet är en grymt go känsla. Men vill jag att det är avgörande för vilken återkoppling som spelarna, ledarna eller jag själv får? Absolut inte.