Den andra sporten

Programmet berör. Själv är jag född -73. Några gick före. Några går före. Är evigt tacksam! De gjorde & gör det möjligt för mig att vara i fotbollen. Inte ens en fotbollsspelande far fattade att det var där jag såsmåningom skulle må som fisken i vattnet. Provade nog det mesta i idrottsväg. Dansen & ridningen var på många sätt det lättaste. Ingen som ifrågasatte. Att jag spelade fotboll fick jag en hel del skit för. Inga stora grejer, men en massa små. Som gjorde ont. Min 5:a i gymnastik fick jag & pappa slita för. Läraren sänkte mig bla för att jag slutat dansa & börjat med fotbollen igen. HELT SJUKT! (Han fick sparken några år senare). Det där med fotboll & sexualitet är också skumt. Vet egentligen inte varför men tidigare i min roll som ledare hade jag ett behov av att visa att jag var gift. Med en man. Det knepiga är att jag bara för ett år sedan fick frågan "så du är gift, men en man eller en kvinna?". För mig är frågan i sig ointressant. Jag är gift med en människa som jag älskar, som jag vill leva med & om vi har tur bli gammal/äldre tillsammans med. Ingen annanstans än i fotbollen får jag den frågan. Den sårar inte ett dugg. Känns bara förbannat knepig. Det som däremot fortfarande är tufft är att man hela tiden måste slåss. Sundhage säger att den dagen vi är nöjda går vi bakåt. Sant, men jag är så trött på att slåss. Om resurser. Mot normer. Paijkull berättar i programmet om att när hon mötte nya motståndare hälsade de oftast på männen som om de var huvudtränare. Hon är född -43. Tyvärr kan jag meddela att det händer även 2013! Kom nu på en annan grej. Min ass kallar min röst när jag coachar matcher för "mansrösten". Fick träna upp min röst då spelare men framförallt domare inte uppfattade att det var tränaren som ropade när jag ropande med min "vanliga" röst. I början kunde jag stå & ropa på byten hur många gånger som helst innan domaren reagerade. Nu för tiden hör de mig. Har till & med fått tillsägelse. Härligt! Det slår mig att jag inte gillar epitetet "mansrösten". Det är min röst & jag är kvinna. Får säga det till henne nästa gång vi ses. Högt i tak. Ja, det är väl bara att inse att även om man ibland duckar för de stora smällarna så gäller det att vara på tårna. Jag är stolt över att vara en del i den stora fighten. Den om kvinnors rätt att ägna sig åt sina drömmar. Kvinnor har lika stor rätt till sina drömmar som männen & det ska vara något självklart. I Kenya var fighten mer påtaglig, men den pågår ständigt överallt. Jag är i fotbollen för att jag älskar den & för att jag vet att det gör skillnad.