Vad händer...

Kanske är det någon som hittat denna blogg som undrar vad skjutton händer nu? För er som känner mig är det kanske ganska uppenbart. 3 barn tar tid. Men att skylla på det som en anledning till att inte vara den man är eller göra det man vill göra (förutom att vara en bra mor) är galet tycker jag. En förklaring är det kanske dock att jag inte riktigt var beredd. Att få en liten till samtidigt som jag vill ta chansen att bli så bra jag kan bli som coach. Ibland vill livet att man tar en vidare sväng för att nå dit man vill. Så har livet gjort med mig. Det jag ber talangerna som inte tas ut i distrikts- & landslag är att inte ge upp. Knyta näven å kämpa på. Där är jag. Jag sliter med att behålla tron på att lyckas. En tuff, men lärorik process. Jag vet vad som finns i mig. Vad är det han säger Petter... "... jag är bara en helt vanlig kille (tjej)... jag fann min identitet i en rörelse som formade om mitt liv för evigt... men det här är min stora passion God Damn It..."